”Okej, är ni redo att simma långt idag?” frågade han.
”Vi kommer nog inte så himla långt…” sa Ryan. ”Poolens storlek är rätt begränsad…”
Hela klassen skrattade.
”Så vi är på skojhumör idag?” sa Coach Henderson.
Ryan log ett soligt leende.
”Som ni vill.” sa Coach Henderson. ”Simma tjugo varv.”
”Sorry…” sa Ryan till klassen.
Klassen verkade inte ta illa upp. De gillade när någon vågade vara lite kaxig mot Coach Henderson.
”Tjugo varv är ingenting, jag brukar simma mycket mer.” skröt en av de största killarna.
”Coach Henderson, ni måste skämta!” skrek Sheila. ”Tjugo varv? Kom igen, var lite schyst!”
Coach Henderson spände blicken i henne.
”Du har ju själv valt simning. Vi säger… trettio varv!”
”Trettio varv?! Tyrann!” skrek Sheila.
”Om jag var du skulle jag hålla tyst nu.” viskade Sunshine till henne.
”Tyrann...? Ja, men då säger vi väl femtio varv.” sa Coach Henderson.
Sheila stönade.
”Det är ungefär än hälften av vad en simmare på mellannivå gör.” upplyste Coach Henderson.
Han blåste i visselpipan.
”Vad väntar ni på? Hoppa i!”
Flera i klassen blängde på Sheila när de gick mot poolkanten.
”Tack så mycket!” gnällde de.
Ännu en blåsning i visselpipan.
”Stopp!” skrek Coach Henderson.
Alla stannade tvärt.
”Ni har valt simning och ändå gnäller ni över femtio varv?”
”Men vi har inte hållit på med simning länge…” gnällde en av tjejerna.
”Okej, börja med femtio varv, så får vi se hur mycket mer ni orkar sen! I med er nu!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar