Ryan har en olycksdag - Del 4

Ryan såg hoppfullt på Maggie när hon kom tillbaka, men Maggie skakade på huvudet.
”Ledsen min älskling, men läkaren säger att du måste stanna en dag till.”
Ryan sjönk ner mot kuddarna igen.
”Men jag mår ju bra!”
Ryan drog filten över huvudet.
Maggie satte sig på sängen, drog bort filten och höll om Ryan.
”Ryan, det är okej att vara ledsen! Jag vet hur mycket du avskyr sjukhus.”
Maggie kändes alltid så trygg. Hennes vänliga och mjuka röst fick Ryans känslor att svämma över.

Läkaren tittade in till dem.
”Hur är det här då?” frågade hon.
”Han vill åka hem.” sa Maureen. ”Måste han verkligen stanna en dag till?”
Läkaren såg på Ryan.
”Ryan har du ont?”
”Nej. Det är lite ömt bara.” snyftade Ryan, utan att titta upp från Maggies famn.
”Får jag titta lite på såret?” frågade läkaren.
Ryan skakade på huvudet.
”Om det ser okej ut kanske jag låter dig åka hem.” sa läkaren.
Ryan tittade upp.
”Säkert?”
Läkaren log.
”Säkert. Jag ljuger aldrig. Lägg dig ner så ska vi titta.”
Ryan lade sig lite motvilligt ner. Han gillade inte att läkare skulle peta på honom hela tiden.
Läkaren undersökte operations-såret.
”Det ser mycket fint ut. Om du lovar att vila mycket så kan du få åka hem.”
Ryan såg storögd på läkaren.
”Nu?”
”Ja, nu. Men du måste vila. Du får vara hemma från skolan ett par dagar och du ska komma tillbaka till mig om sju till tio dagar för uppföljning.”
”Ja, ja, nu åker vi hem.” sa Ryan otåligt.
”Jag skickar med papper med all information till hans föräldrar.” sa läkaren till Maggie.
Sedan klappade hon Ryan på kinden.
”Ta hand om dig nu vännen.” sa hon.
”Mmm... det ska jag. Men nu ska jag åka hem!” sa Ryan glatt.
Sunshine och Maureen kramade honom.
”Ska jag hjälpa dig av med sjukhusskjortan?” erbjöd sig Maureen.
”Nej! Pinsamt…” utbrast Ryan. ”Jag gör det själv.”
Hans kinder blev en aning rosiga.
De andra skrattade.
Ryan kände sig öm när han reste sig ur sängen och tog på sig sina egna kläder, men det brydde han sig inte om - han skulle äntligen få komma bort från sjukhuset!