En känsloladdad söndag - Del 4

*
“Åh älskling, vi får gå till parken en annan dag.” sa jag. “Det är en bit att gå och klockan börjar bli mycket. Dessutom ska vi ju snart äta middag.”
“Stranden då? Kan vi gå till stranden?” frågade Maxine förhoppningsfullt.
”Det är nära. Väldigt nära faktiskt.” lade hon menande till och pekade ut mot stranden.
“I morgon, när ni kommer hem från skolan, kan vi gå till stranden en stund.” sa Martin.
“Nej nu!” sa Maxine. “Nu vill jag gå till stranden! Jag vill bygga sandslott till dom…”
Hon pekade på schackpjäserna.
“Schackpjäserna ska inte vara i sanden, älskling.” sa Martin mjukt. “I morgon kan vi gå till stranden och leka - och vi kan bygga sandslott till dina Little People-figurer. Det blir väl kul?”

Maxine skakade på huvudet.
“Vill gå till stranden nu. Inte i morgon, det är jättelänge kvar till i morgon… tretti hundra timmar, minst.” muttrade hon.
Frederick log.
“Tretti hundra timmar? Det är länge det.”
Maxine nickade med eftertryck.
Sedan gav hon Frederick en hoppfull blick.
Kanske skulle ha ge med sig och gå till stranden eller parken med henne?