Huset som Gud glömde - 32

*
Kyle

Coral, Darla, Ashlee och jag gick för att se om grodorna i dammen fanns kvar.
Det fanns de inte. Inte dammen heller.
Istället hade fyra runda fontäner med mosaik på botten och de inre kanterna byggts.
”Er farmor tyckte inte om dammen.” förklarade trädgårdsmästaren som gick förbi när vi satt och tittade på fontänerna. ”Hon tyckte den bara blev smutsig, full med löv och sånt. Och grodorna gillade hon inte heller.”
”Vad hände med grodorna?” frågade Ashlee.
Trädgårdsmästaren ryckte på axlarna.
”Donerade till zoo kanske… eller till nån biologi-sal på nån skola.”
Jag ryste och hoppades att grodorna hade donerats till zoo.
Trädgårdsmästaren skrockade.
”Har ni smakat grodlår nån gång ungar?”
”Jag har.” sa Ashlee.
Jag stirrade på henne. Hittade hon bara på nu?
Ashlee såg nog på mig att jag var klentrogen, för hon log och sa:
”Jag har ätit grodlår. Mamma gjorde det en gång.”
Jag gav Ashlee ett yeah-right-leende.
”Det är sant!” sa Ashlee. Hon log igen. ”It’s Hungarian, silly.”
Hon rufsade om mitt hår.
”Kyle, du har väl inte glömt att min mamma har rötter i Ungern?”
”Nej, det har jag inte glömt.” skrattade jag. ”Men jag visste inte att ni brukade äta grodlår.”
”En gång.” sa Ashlee och höll upp ett pekfinger. ”Och jag tror inte jag gör om det. Det ser så läbbigt ut.”
”Var det gott?” frågade Darla.
”Det minns jag inte.” sa Ashlee. ”Jag var nog för fokuserad på hur det såg ut…”

Jag kunde inte sluta tänka på grodorna.
Att donera dem till någon skolas biologi-sal vore väldigt grymt! Ett liv på zoo eller i frihet vore mycket bättre för dem!
Jag kunde inte heller sluta undra varför trädgårdsmästaren hade börjat prata om grodlår…
Var det en tillfällighet - eller skulle vi få något väldigt skumt till middag…?
Jag hoppas verkligen att det var en tillfällighet!