Huset som Gud glömde - 13

*
Kyle

Jag vet inte om jag har livlig fantasi… men det känns verkligen som vi har hamnat mitt i en skräckfilm. Miljön och alla typer här... de verkar lite skumma…
Och jag svär att om vår vistelse här skulle bli skräckfilm skulle Ashlee passa perfekt i huvudrollen.
Inte för att hon ser otäck ut eller är hemsk eller så (ha ha).
Nej då, men hon har det där speciella, perfekta utseendet för en liten skräckfilms-tjej: Svart lockigt hår, stora gröna ögon och litet, sött ansikte med liten grop i hakan.
(Men säg inget till Ashlee att jag sagt att jag tycker hon är söt…
Det skulle kännas lite pinsamt för mig att säga det till henne faktiskt.)


”Undrar vad vi får?” sa jag när vi gick ner middagen. ”Ormar eller spindlar?”
”Sniglar!” fnissade Ashlee. ”Stora slemmiga bestar med skal som knastrar…!”
Coral och Darla skrattade.
”Trevligt...” sa Coral.
”Tror ni att vi har hamnat hos Thernadier eller…?” sa Darla.
Hon syftade på värdshusvärden i Les Misérables som blandar i lite allt möjligt i maten.
Ashlee och jag såg på varandra, fnissade och började sjunga på Master of the House.

Food beyond compare.
Food beyond belief
Mix it in a mincer
and pretend it's beef
Kidney of a horse,
liver of a cat
Filling up the sausages
with this and that

”Sjung den för kocken.” sa Coral och log. ”Han blir säkert jätteglad.”
”Ja,” flinade jag. ”för han är säkert jätteskum.”
*