Cookies & dirt - del 14

*

”Vem vann vattenkriget?” frågade Kate när de åt lunch en stund senare.
”Vi såklart!” sa Ryan glatt.
Han såg på Maureen och Sunshine som nickade instämmande.
”Vi hittade ju ett jättebra vapen.” sa Ryan.
”Ja, och sen blev du lite vattentokig.” log Sunshine.
”Yep!” nickade Ryan glatt. ”Det var kul med vattenkrig! Du skulle ha varit med mamma!”
Kate log mot sin son och rufsade om hans hår som fortfarande var vått.
”Kanske nästa gång älskling.”
”När får vi se fotona?” frågade David.
”Jag tänkte framkalla dem ikväll.” sa Kate.
”Ja! Vad kul!” sa Ryan ivrigt. ”Får jag hjälpa till?”
Ryan tyckte det var jätteroligt att framkalla foton, det kändes nästan magiskt att lägga fotopapper i framkallningsvätska och se motiven träda fram.
”Självklart får du hjälpa till älskling.” log Kate. ”Jag ska passa på att ta lite fler bilder av er nu när ni ändå är här allihop.”
”Måste jag vara med?” frågade Ryan.
”Ja, det måste du!” sa Sunshine med ett stort leende. ”Kom nu.”
Hon drog med sig Ryan bort till terrassens räckte där de ställde upp sig inför fotograferingen.
”Jag sätter mig här.” Ryan klättrade upp på räcket.
”Ramla inte ner nu, Little Monkey Boy.” log David.
"Det ska jag inte." skrattade Ryan.
”Det är nog bäst att jag håller i dig.” sa David. "För säkerhets skull."
David lade armen om sin son.
*

Cookies & dirt - del 13

*

“Nu är du inte så tuff va?” flinade Rebecca en stund senare när Ryan försökte ta sig ur David och Maggies kittlingsattacker.
”Var det inte du som sa: ’Ni kan kittla mig hur mycket ni vill, jag stänger ändå inte av vattnet’...?” flinade Maureen.
Ryan kiknade av skratt och kunde inte svara.

Kate kom ner till dem med kameran i högsta hugg.
”Jag har fått flera underbara bilder på er idag.” log hon.
”Mamma, hjälp mig…!” flämtade Ryan.
Kate bara skrattade.
”Din son blir torterad och du bara fotograferar…!” sa Ryan truligt.
David och Maggie skrattade och slutade kittla Ryan.
”Stackars lilla Ryan.” sa Maggie kramade pojken.
Ryan nickade och stack ut underläppen.
”Mmmm… Det är jättesynd om mig.”
Sedan såg Ryan flinande på David, Maggie, Sunshine, Maureen och Rebecca.
”Vad blöta ni är!” fnissade han. ”Har nån hällt vatten på er?”
Han överfölls av kittlingsattacker igen.
*

Cookies & dirt - del 12

*

”Ryan!” ropade David. ”Vi ger oss – ni vinner!”
”Nä, inte än!” ropade Ryan tillbaka. ”Nu har jag ju hittat ett jättebra vapen!”
Han vred på vattnet, sedan gick han närmare stranden och riktade slangen mot motståndarlaget.
”Använder du den där mot oss ligger du jäkla risigt till sen, pysen!” ropade Rebecca.
Ryan bara skrattade glatt och blötte ner David, Maggie och Rebecca rejält.
”Vi vinner!” jublade han.
”Bra!” fnissade Sunshine. ”Men du ska inte blöta ner Maureen och mig – vi är liksom med i ditt lag!”
”Oj då, förlåt.” fnissade Ryan. ”Men ni råkade befinna er i skottlinjen.”
”Nu tar vi den här lilla busungen.” sa David till sitt lag och Sunshine och Maureen.
De gick fram mot Ryan.
”Stäng av vattnet och lägg ner slangen, lillebror.” sa Rebecca. ”Du är besegrad.”
”Aldrig i livet.” sa Ryan.
”Jag ger mig aldrig.” tillade han kaxigt. ”Inte ens under tortyr.”
David såg menande på de andra och flinade.
”Tortyr… bra idé.”
”Jag hörde det där…” sa Ryan. ”Ni kan kittla mig hur mycket ni vill, jag stänger ändå inte av vattnet.”
Maureen skrattade.
”Du klarar aldrig att bli kittlad av fem personer, Ry.”
”Joho då.” sa Ryan kaxigt. ”Jag är tuff.”
*

Cookies & dirt - del 11

*

En stund senare var alla genomblöta och vattnet hade tagit slut i allas vapen.
”Vi går och fyller på.” sa Maureen.
Hon, Sunshine och Ryan sprang bort till garaget för att fylla på vattenpistolerna med kranen till vattenslangen.
Ryan såg fundersamt på vattenslangen som låg på marken under kranen. Sedan log han brett och ögonen glittrade av bus.
”Nu har han fått en idé.” sa Maureen till Sunshine.
”Det kan ni skriva upp!” sa Ryan glatt.
Han kopplade vattenslangen till kranen.
”Jättebra vapen.” flinade han.
*

Cookies & dirt - del 10

*

”Sheila kan inte komma.” sa Maureen besviket när hon kom hem till Ryan nästa dag. ”Hon ringde precis och sa att hon har utegångsförbud.”
”Nu igen?” sa Sunshine. ”Vad hade hon gjort?”
Maureen skrattade.
”Igår kväll bowlade hon inomhus och råkade ha sönder en av sin mammas stora vaser.”
Sunshine skrattade och skakade på huvudet.
”Bowling i vardagsrummet? Typiskt Sheila.”
Ryan suckade.
”Vad synd. Då blir vi ju ojämna lag.”
”Jag kan fotografera, så kan ni kriga – i jämna lag.” sa Kate.
Ryan log.
”Bra att du dokumenterar när vi vinner mamma!”
Han lade armen om Maureen och Sunshine.
”Var lagom kaxig du, lillebror.” sa Rebecca.
Ryan bara log.
”Jag går in och hämtar vattenpistolerna.”
Sedan log han igen och vände sig mot Sunshine.
”Ska du verkligen ha vapen, Sunny? Du är ju pacifist.”
Sunshine log tillbaka.
”Jag gör ett undantag idag, Ry. Och föresten: vattenpistoler dödar ju inte.”
”Det har du förstås rätt i.” log Ryan.
Han sprang upp och hämtade vattenpistoler och blomsprutor.
*

Huset som Gud glömde - 32

*
Kyle

Coral, Darla, Ashlee och jag gick för att se om grodorna i dammen fanns kvar.
Det fanns de inte. Inte dammen heller.
Istället hade fyra runda fontäner med mosaik på botten och de inre kanterna byggts.
”Er farmor tyckte inte om dammen.” förklarade trädgårdsmästaren som gick förbi när vi satt och tittade på fontänerna. ”Hon tyckte den bara blev smutsig, full med löv och sånt. Och grodorna gillade hon inte heller.”
”Vad hände med grodorna?” frågade Ashlee.
Trädgårdsmästaren ryckte på axlarna.
”Donerade till zoo kanske… eller till nån biologi-sal på nån skola.”
Jag ryste och hoppades att grodorna hade donerats till zoo.
Trädgårdsmästaren skrockade.
”Har ni smakat grodlår nån gång ungar?”
”Jag har.” sa Ashlee.
Jag stirrade på henne. Hittade hon bara på nu?
Ashlee såg nog på mig att jag var klentrogen, för hon log och sa:
”Jag har ätit grodlår. Mamma gjorde det en gång.”
Jag gav Ashlee ett yeah-right-leende.
”Det är sant!” sa Ashlee. Hon log igen. ”It’s Hungarian, silly.”
Hon rufsade om mitt hår.
”Kyle, du har väl inte glömt att min mamma har rötter i Ungern?”
”Nej, det har jag inte glömt.” skrattade jag. ”Men jag visste inte att ni brukade äta grodlår.”
”En gång.” sa Ashlee och höll upp ett pekfinger. ”Och jag tror inte jag gör om det. Det ser så läbbigt ut.”
”Var det gott?” frågade Darla.
”Det minns jag inte.” sa Ashlee. ”Jag var nog för fokuserad på hur det såg ut…”

Jag kunde inte sluta tänka på grodorna.
Att donera dem till någon skolas biologi-sal vore väldigt grymt! Ett liv på zoo eller i frihet vore mycket bättre för dem!
Jag kunde inte heller sluta undra varför trädgårdsmästaren hade börjat prata om grodlår…
Var det en tillfällighet - eller skulle vi få något väldigt skumt till middag…?
Jag hoppas verkligen att det var en tillfällighet!

Cookies & dirt - del 9

*
”Vi kan vara med nästa gång ni har vattenkrig.” sa Sunshine.
”Ja!” sa Ryan. ”Vi kan ha vattenkrig här - i morgon! Då blir vi inte smutsiga, bara lite sandiga.”
Ryan sneglade på Maggie, Rebecca och sina föräldrar.
”Vi tre mot Rebecca och de vuxna.”
Maureen och Sunshine nickade och fnissade.
”Vi kan fråga Sheila om hon också vill vara med.” sa Maureen.
”Bra!” sa Ryan. ”Då blir det jämna lag!”
Rebecca såg frågande på sin lillebror.
”Vad har ni hittat på nu då?”
”Vi ska vinna över er i vattenkrig i morgon.” svarade Ryan kaxigt.
Rebecca log.
”Låter skoj. Vi är med.”
”Yes!” jublade Ryan.
*

Cookies & dirt - del 8

*
När Ryan kom ner från badrummet en stund senare hade Maureen och Sunshine kommit hem från sin shoppingrunda.
Ryan sprang ner på stranden och mötte dem.
”Hej sötnos!” sa Maureen. ”Saknat oss?”
”Nej.” sa Ryan och fnissade generat när Maureen kramade honom.
De gick upp för trappan till familjen McKenzies terass.
”Har du badat i havet?” frågade Sunshine.
Ryan skakade på huvudet.
”Nej, i badkaret.” muttrade han.
”Oh no, inte det läskiga badkaret." skrattade Maureen och rufsade om hans hår. "Stackars lilla Ryan.”
”Mycket roligt.” flinade Ryan. ”Jag tycker bara att det är lite onödigt att bada när man bara är smutsig i ansiktet.”
”Bara är smutsig i ansiktet…?” sa Rebecca. ”Du såg ut som om du hade bott i en jordhåla.”
Ryan log.
”Du är alltför vänlig syrran.”
”Var du så smutsig?” frågade Maureen. ”Vad har du haft för dig idag egentligen?”
Ryan berättade om vattenkriget i parken.
”Ah, då förstår jag.” log Maureen.
”Ni skulle ha varit med!” sa Ryan. ”Det var jättekul!”
*

Cookies & dirt - del 7

*
Ryan kom hem strax före klockan fem. Han var fortfarande blöt och smutsig och håret var en enda oreda.
”Vad du ser ut…!” skrattade David. ”Låt mig gissa: ni har sprungit omkring i den där svarta sanden?”
Ryan nickade glatt.
”Yep!”
Rebecca såg på sin lillebrors smutsiga ansikte, händer och kläder.
”Ramlat omkring skulle jag nog säga.”
Ryan log.
”Ja, vi hade vattenkrig och då måste man ju kasta sig lite, för att undvika att bli träffad.”
Rebecca skakade på huvudet.
”Pojkar…”
Ryan räckte ut tungan åt sin syster.
”Vattenkrig är kul!” sa han.
”På tal om vatten…” sa David. ”Gå upp och ta ett bad innan middagen.”
Ryan suckade.
”Måste jag…?”
”Ja,” log Kate. ”smutsar man ner sig måste man ta otäcka bad.”
Ryan suckade igen och gick in.
Men i dörröppningen vände han och kikade ut.
”Jag kom på en sak: det är inte så konstigt att jag är liten - jag krymper förmodligen på grund av alla bad jag måste ta.”
Han gav sin familj ett soligt leende och sprang upp till badrummet.
David, Kate och Rebecca skrattade.
”Han är verkligen envis!” sa Rebecca.
Efter en stund log hon och tillade:
”Men han hade åtminstone skor på sig. Det är inte ofta jag ser skor på lillebrors fötter.”
”Nej,” log David. ”Hans skor är inte utslitna precis.”
*

Cookies & dirt - del 6

*
Ryan såg på den gamla damen och gav henne ett charmigt leende.
”Jag sa att vi ska gå hem nu, Mrs. Greyson. Dags att gå hem och äta middag.”
Mrs. Greyson studerade Ryans ansikte, det lilla hon såg av det genom all smuts.
”Du är David McKenzies lilla pojke, inte sant?”
Ryan nickade.
”Jag tyckte väl att jag kände igen dig.”
Nu log faktiskt Mrs. Greyson.
”Inte svårt att känna igen en pojke med så vackra ögon.”
Ryan log generat.
Clark och Joe skrockade retsamt.
"Lilla pojke..." fnissade Joe.
”Har du vackra ögon Ryan?” fnissade Clark. ”Kom hit så får jag titta på dina vackra ögon.”
Ryan gav sin vän en lätt spark på smalbenet.
Mrs. Greyson slutade att le och blängde på Joe och Clark.
”Min hund tycker inte om pojkar som skrattar högt.”
Sedan fortsatte hon sin promenad genom parken.
”Min hund gillar inte sura gamla tanter.” sa Clark.
”Den där tanten var ju läskig…!” sa Joe. ”Vem är hon egentligen?”
Ryan flinade.
”The Wicked Witch of the West.”
*

Cookies & dirt - del 5

*
Snart var alla vattenkrigs-deltagare rejält blöta och den svarta dammiga sanden de sprang i - men framförallt kastade sig i - fastnade lätt på deras hud och kläder.
Pojkarna hade så roligt att de glömde tänka på att någonting annat existerade.

Plötsligt kom en arg tant fram och skrek åt dem:
”Otäcka pojkar! Ni skrämmer min hund! Och han gillar inte vatten!”
”Eh… er hund är inte här nu, Mrs. Greyson.” sa Ryan.
Till sina kamrater viskade han:
”Mrs. Greysons hund dog för tre år sedan…”
Clark spärrade upp ögonen.
”Och hon tror att den är här…? Jösses…”
”Det verkar ju… eh… friskt…” sa Joe.
”Min hund gillar inte vatten!” skrek Mrs. Greyson. ”Och han gillar inte folk som skriker och han gillar inte barn!”
”Tycks vara en familje-grej…” muttrade Ryan.
”Vad sa du?” undrade Mrs. Greyson.
Oj… hoppas att hon inte hörde… tänkte Ryan.
*

Cookies & dirt - del 4

*
Ryan träffade flera av sina skolkamrater i parken.
”Ryan!” ropade Clark. ”Vi ska ha vattenkrig!”
Han pekade på ett av picknickborden som var fyllt med vattenballonger i glada färger.
”Var är Sunny och Maureen?” frågade Joe.
”Shoppingrunda.” sa Ryan.
”Tjejer alltså…” sa Joe och rullade med ögonen. ”De vet inte vad de missar. Vattenballong-krig är mycket roligare än gallerian.”
Ryan nickade ivrigt.
”Jag vet. När börjar vi?”
”Nu!”
Clark tog en grön vattenballong och slängde den mot Ryan.
Ryan duckade och ballongen träffade Joe istället med ett SPLASH!
Vattenkriget var igång.
*

Cookies & dirt - del 3

*
”Jag sticker bort till parken och kollar om Joe och Clark är där.” sa Ryan.
”Gör det du.” sa Kate och log. ”Var hemma klockan fem.”
”Okej.”
Ryan sprang ner för trappan.
Kate ropade upp honom igen.
”Vad är det nu då?” frågade Ryan.
Kate log.
”Ta på dig skor.”
Ryan suckade. Men han drog på sig sina Converse-sneakers.
”Skor… vad vuxna är besvärliga.”
Kate och Maggie skrattade.

”Var rädd om dig!” ropade Kate och Maggie när Ryan sprang ner till stranden.
”Det ska jag!” ropade Ryan tillbaka. ”Hej då!”
”Hej då älskling!” ropade Kate.
”Ha det så kul!” ropade Maggie.
Ryan vinkade glatt till sin mamma och Maggie.
*

Cookies & dirt - del 2

*
Kate ropade tillbaka sin son.
Ryan sprang upp igen.
”Vad är det mamma?” frågade han.
”Pappa är inte i garaget. Han är redan klar med bilen.”
”Jaha....” sa Ryan. Han lät en aning besviken. ”Jag trodde han hade lite jobb kvar. Har han åkt redan?”
David hade jobbat med att renovera en bil som han skulle sälja till en samlare av gamla bilar.
”Jag är ledsen raring,” sa Kate. ”han blev klar med det lite tidigare än planerat. Och sen fick han lite bråttom att åka iväg med bilen till säljaren.”
”Det är okej.” sa Ryan och log. ”Jag hittar på nåt annat.”

Ryan tuggade fundersamt på en kaka medan han försökte komma på något att göra.
Maureen och Sunshine var inte hemma, de var i Delphi Mall på shoppingrunda och skulle inte komma hem förrän framåt kvällen.
Ryan funderade på om några andra kompisar var hemma.
Det var vårlov nu och de flesta av hans klasskamrater brukade resa bort under loven.

Ryan brukade inte ha något emot att var ensam lite, men just idag kände han sig rastlös, så han ville inte sitta hemma och göra ingenting.
Han bestämde sig till slut för att gå till parken nära staden för att se om några kompisar fanns där.
*

Cookies & dirt - del 1

*
”Ska vi inte ta och klippa håret på dig, Ryan?” frågade Kate.
Ryan skakade på huvudet.
Kate strök bort håret som föll ner över ögonen på honom.
”Lite bara? Så att vi får se ögonen på dig?”
”Äh, dom har ni ju redan sett så många gånger.” sa Ryan.
”Men vi vill kanske se ditt söta lilla ansikte också.” sa Maggie.
”Det är inget att se, Maggie.” sa Ryan.
Maggie och Kate skrattade.
”Ja, ja, du får väl vara långhårig då, envisa lilla unge.” sa Kate och rufsade till sin sons hår.
Ryan såg fundersamt på sin mamma.
”Är det för långt…?”
Kate log.
”Nej då älskling, det är jättefint. Jag tänkte bara att du kanske vill ha kortare nu när det snart är sommar.”
”Det vill jag inte.” sa Ryan. ”Nu sticker jag ner till pappa och fixar med bilen!”
Ryan snappade åt sig en kaka från ett fat på bordet och sprang ner mot garaget.
*

Huset som Gud glömde - 31

*
Coral

Jag log.
”Jag kan berätta om när Kyle döpte grodorna i dammen.”
”Hallå där syrran, det var ju du!” protesterade Kyle. ”Jag döpte inga grodor.”
Sedan tillade han leende:
”Minns du när vi döpte hummern som farmor och farfar skulle ha till middag?”
Jag nickade.
”Red Baron. Honom släppte du och Mandy ut i dammen.” flinade jag.
Darla och Ashlee skrattade.
”La ni en hummer i dammen…?!” fnissade Ashlee.
Kyle skakade på huvudet.
”Återigen är jag oskyldig. Det var Mandy som la hummern i dammen.”
”Ja, säkert.” fnissade jag.
”Ni är roliga ni.” sa Darla. ”Det är nog bäst att vi håller i lunchen idag Ash - annars kanske Cor och Kyle släpper ut den också.”
Vi skrattade allihop.
*

Huset som Gud glömde - 30

*
Coral

Efter frukosten gick vi på upptäcktsfärd i trädgården.
”Den här trädgården är ju stor som en park!” utbrast Darla. ”Inte svårt att gå vilse här.”
”Förra gången vi var här, för fyra år sedan, trodde alla att Kyle var försvunnen en kväll.” sa jag.
”Vad hände?” frågade Ashlee.
”Farmor och farfar hade en stor fest och alla barn lekte kurragömma.” berättade jag. ”Vi hittade inte Kyle. Vi blev oroliga, för klockan blev mycket och det blev mörkt. Alla vuxna kom ut och letade. Till slut hittade farfar honom långt inne i labyrinten.”
Jag pekade bort mot en labyrint av buxbom.
Jag skrattade åt minnet.
”Kyle hade somnat, det var säkert därför han inte hörde när vi ropade på honom.”
Darla och Ashlee fnissade.
”Ni kom ju aldrig, det blev så tråkigt att vänta.” sa Kyle när farfar bar in honom i huset.

”Du tänker väl inte försvinna idag, Kyle?” frågade Darla leende.
”Bara om ni berättar fler pinsamma historier.” sa Kyle truligt.
”Dom är inte pinsamma - dom är gulliga!” sa Ashlee.
Hon vände sig mot mig.
”Berätta mer!” sa hon ivrigt.
*

Huset som Gud glömde - 29

*
Kyle

”Vilka bilder?” upprepade jag.
Darla log.
”Ni var så söta när ni sov, du och Ash, så jag kunde inte motstå…”
Tjejerna fnissade.
”Måste du vara så pinsam…?” mumlade jag.
”Alltid.” sa Darla.
”Vill du inte se bilderna?” frågade Ashlee.
Jag skakade på huvudet.
”Jo, kom igen nu sötis!”
Darla drog ner mig intill sig.
”Det är bara tre bilder.” försäkrade Coral.
Darla visade mig bilderna.
”Ni är jättesöta!” sa Darla och rufsade om mitt hår.
”I natt ska jag ta kort på dig när du sover.” muttrade jag.
Ashlee fnissade.
”Hur ska du kunna göra det? Du somnar ju mycket fortare än Darla.”
Jag log.
”Jag får väl hålla mig vaken.”
Darla skrattade och kramade mig.
”Oroa dig inte Kyle. Det är ingen som ska se dom här bilderna.”
”Nä jag vet.” log jag. ”Men jag ska gömma din kamera innan du hinner ta fler bilder.”
Darla bara skrattade och gav mig en puss.


(Ja, tjejerna kan vara ganska pinsamma som ni märker...
Men vi har aldrig långtråkigt tillsammans - och dom är alltid snälla och roliga och omtänksamma. Jag skulle inte vilja ha några andra tjejkompisar!)
*

Huset som Gud glömde - 28

*
Kyle

När jag vaknade visste jag först inte riktigt var jag var… jag kände inte igen rummet…
Sedan kom jag på det - vi var ju hos farmor och farfar! Hur kunde jag glömma det…?
Coral och Darla var redan vakna - och påklädda!
”Hur länge har varit vakna egentligen?” undrade jag.
Coral och Darla log.
”En stund bara.” sa Coral. ”Har du sovit gott?”
”Jag tror det.” svarade jag.

Ashlee höll också på att vakna.
Hon hade sovit med mig som huvudkudde (huvudet på min bröstkorg) och hon hade sina fingrar i mitt hår.
”Hur sjutton kan du sova så där…?” frågade jag när Ashlee tittade på mig och log.
Hon satte sig upp.
”Det går jättebra.” sa hon.
”Men är det inte skönare med en kudde?” undrade jag.
Ashlee skakade på huvudet.
”Blir det tungt för dig?” frågade hon.
”Nej.” sa jag. ”Du väger ju bara två kilo har jag ju sagt.”
Jag hoppade ur sängen just som Ashlee tänkte brotta ner mig.
”Jag går och duschar.” sa jag.
”Gör det du.” sa Darla. ”Så visar vi Ashlee bilderna så länge.”

Jag tvärstannade vid Coral och Darlas säng.
”Va? Vilka bilder..?” frågade jag.
Darla höll upp sin digitalkamera.
”Bilderna som vi ska lägga upp på Facebook senare.” flinade hon.
Ashlee hoppade ivrigt upp i sängen.
”Får jag se? Får jag se?” sa hon glatt.
*

Huset som Gud glömde - 27

*
Coral

”Är han okej?” viskade Darla.
”Jag mår bra.” mumlade Kyle nerifrån från sin kudde. ”Oroa er inte.”
”Kan du sova igen nu då?” frågade Darla.
Kyle satte sig upp och såg leende på oss.
”Jadå, jag kan nog somna om. Men inte om ni ska babbla hela natten.”
Jag skrattade.
”Vi ska försöka att vara tysta.”
”Lycka till med det.” mumlade Kyle. Han lade sig ner igen. ”Tjejer snackar ju hela tiden.”
Ashlee lade huvudet på Kyles bröstkorg och höll om honom.
Vi sa god natt och jag släckte lampan.
”Om du inte är snäll kanske jag mosar dig.” hörde vi Ashlee säga till Kyle.
Darla och jag fnissade.
”Stor risk att du mosar mig, Ashie.” flinade Kyle. ”Du väger ju typ två kilo.”
I nästa sekund kiknade han av skratt.
”Nej Ash, gör inte så!”
”Tar du tillbaka då?” sa Ashlee.
”Okej.” sa Kyle. ”Du väger inte två kilo. Du väger lite mer.”
”Bra.” sa Ashlee.
Efter någon sekund tillade Kyle:
”Typ två och ett halvt kilo.”
*

Huset som Gud glömde - 26

*
Coral

Mitt i natten vaknade jag av att Kyle drömde en mardröm. Han gnydde och vred på sig.
Darla och Ashlee vaknade också.
Jag gick upp och skakade Kyle försiktigt, så att han skulle vakna ur sin mardröm.
Han satte sig upp och såg på mig.
”Vad är det…?” frågade han sömnigt.
”Du drömde.” sa Ashlee. Hon strök honom lugnande över håret. ”Vad handlade drömmen om?”
”Minns inte…” sa Kyle.
Men jag märkte att han mindes, han ville bara inte prata om det.
Han lade sig ner igen och blundade.
Jag gav min bror en kram och gick sedan tillbaka till min och Darlas säng.

Ashlee kurade ihop sig intill Kyle igen och höll om honom.
Det såg nästan ut som hon försökte skydda honom från något.
Kyle måste också ha känt så, för han lade sig tillrätta och slappnade av.
*

Födelsedags-special 14/7: Tony

Grattis Tony!

(Klicka på bilden för större storlek)

Födelsedags-special 14/7: Dante

Grattis Dante!

(Klicka på bilden för större storlek)

Huset som Gud glömde - 25

*
Kyle

Jag la mina händer runt Ashlees midja.
”Om du inte slutar äta mig så kittlar jag dig - din lilla vampyr.”
”Vampyr inte vara kittlig.” fnissade Ashlee.
Men hon skruvade sig ur mitt grepp.
”Nej, inte alls.” fnissade jag och rufsade om Ashlees hår.

Det knackade på dörren igen. Denna gången var det farmor som ville säga god natt och se hur vi hade det.
”Var inte upp för länge.” sa hon. ”Det blir frukost redan klockan nio imorgon.”
”Nej då.” sa Coral. ”Vi ska nog försöka sova nu.”
Precis när hon sagt så gäspade jag. Inte förrän nu kände jag hur trött jag faktiskt var.
Farmor sa god natt och stängde dörren.

Darla såg leende på mig.
”Awww är du trött lilla gubben?”
”Nej då.” sa jag sarkastiskt och gäspade igen. ”Hur kan du tro det?”
Darla ställde sig vid sidan jag låg på.
”Jag sa ju förut att jag skulle stoppa om dig.” log hon.
Det gjorde hon. Sedan strök hon bort håret ur ögonen på mig och gav mig en puss på kinden.
Ashlee kurade ihop sig nära mig.
Coral och Darla fnissade någonting om att vi såg så gulliga ut tillsammans.
(Inte pinsamt alls...)
Ashlee log. Sedan gäspade hon också.

Vi sa god natt till varandra och snart sov vi alla fyra.
*

Huset som Gud glömde - 24

*
Kyle

Darla och Ashlee kom och satte sig hos oss.
”Det kanske finns vampyrer här också.” sa Ashlee.
Skulle inte förvåna mig om det fanns vampyrer i det här skumma huset…
Jag log mot Ashlee.
”Mmmm… och i natt kommer vampyrerna och äter upp oss.”
”Vampyrer äter inte upp folk, silly!” fnissade Ashlee.
Sedan morrade hon:
”Dom dricker... blod.”
Hon lutade sig fram och låtsades bita mig i halsen.
Jag skrattade och puffade bort henne.
”Okej, inget mer Twilight för dig.”
"Så säger du bara för att du blev rädd..." skojade Ashlee.
Hon petade mig retsamt i sidan.
”Sluta!” skrattade jag.
”Varför? Kittlas det…?” undrade hon roat.
”Nej.” ljög jag.

Ashlee slog armarna om mig, och tänkte just brotta ner mig, när det knackade på dörren.
Coral gick och öppnade.
Utanför stod Mandy.
”Jag tänkte bara säga god natt.” sa hon.
Hon såg på oss fyra. En lite avundsjuk blick såg jag.
Särskilt när hon såg på Ashlee, som fortfarande hade armarna lindade om mig.
Vi sa god natt till Mandy.
Jag hoppade över till Ashlees och min säng.
Ashlee skuttade upp intill mig.
”Nu är hon borta. Nu kan jag fortsätta att äta dig!” sa hon med sin vampyr-röst.
”Vampyrer äter ju inte folk sa du ju.” log jag.
”Ssssh… kvällsmat ska inte prata.” sa Ashlee.
Hon låtsades bita mig i halsen igen.
Jag såg bedjande på Coral och Darla.
”Lite hjälp kanske…?”
Men syrran och Darla bara skrattade.
*

Huset som Gud glömde - 23

*
Coral

Darla och jag satt i den andra sängen och såg skrattande på Kyle och Ashlee.
”Du vet att du kommer få igen sen va, Kyle?” sa Darla.
”Vet inte vad du pratar om.” sa Kyle oskyldigt.
Han log och hans ögon glittrade.
”Då ska jag visa vad jag pratar om.” log Darla.
Hon gick fram till Kyle och lade en hand på hans rygg.
Kyle såg på henne.
”Hej.” sa han och log.
”Hej du.” skrattade Darla. ”Vad jag menar är att Ash inte är den enda som är kittlig här…”
”Nej, just det!” sa Ashlee glatt och satte sig upp.
Kyle log.
”Få inga idéer nu. Nu ska vi sova.”
Kyle kröp ner under täcket.
”Försök inte komma undan nu!” skrattade Darla och drog bort täcket.
Kyle skyndade sig att komma ur sängen och skuttade upp i Darlas och min säng.
Han satte sig tätt bakom mig.
”Använder du mig som sköld nu?” skrockade jag.
”Yep!” fnissade min lillebror. ”Är det inte det storasystrar är till för…?”
Jag vände mig om och lade armen om honom.
”Ditt kaxiga lilla troll!” skrattade jag.
”Mitt jobb som lillebrorsa vet du väl.” skrattade Kyle.
*

Huset som Gud glömde - 22

*
Kyle

Jag skrattade och skakade på huvudet.
Sedan såg jag på min syster och Darla.
”Hallå, hjälp mig med det här lilla spöket.”
Coral och Darla bara skrattade.

Ashlee hoppade upp på det tjocka duntäcket i sängen. Hon klappande med handen bredvid sig.
”Kom lilla Kyle och håll mig i handen, så ska jag rädda dig från alla skrämmiga spöken.”
”Jag ska ge dig för spöken!” flinade jag.
Jag hoppade upp intill Ashlee och brottade ner henne.
"Nej Kyle..." fnissade hon. "Du får inte..."
Hon hann inte längre. Istället pep hon av skratt när jag började kittla henne.
Ashlee är väldigt kittlig - och har typ världens gulligaste skratt.


(Okej, allting med Ash är gulligt - men snälla, säg inte att jag har sagt det!)
*

Huset som Gud glömde - 21

*
Kyle

Ashlee var verkligen på sånghumör den här kvällen. Hon sjöng till och med lite när vi skulle gå och lägga oss senare på kvällen.
Sången var The Glory of Love och Ashlee sjöng precis samma textrader som vi hört flickan i den läskiga filmen Orphan (som vi sett för några dagar sedan) sjunga.

That’s the story of 


That’s the glory of love 



As long as there’s the two of us 


You’ve got the world 


and all it’s charms 


And when the world 
is 

through with us 


We’ve got each other’s arms

Sången är ganska fin faktiskt och Ashlee har väldigt söt röst, både när hon pratar och sjunger.
Men att höra en sång från en skräckfilm när man befinner sig i ett läskigt gammalt hus får en nästan att rysa.

Det såg ut som Ashlee såg vad jag tänkte, för hon fnissade och slog armarna om min midja.
”Aww lilla Kyle… är jag lite skrämmig…?” retades hon. ”Du får hålla mig i handen i natt om du vill.”
”Var lagom kaxig du, Pixie Girl.” flinade jag
Ashlee bara fnissade.
Hon gick fram till den stora garderoben, öppnade dörrarna och kikade in.
”Hallå, spökena…? Come out, come out wherever your are…” lockade hon.
Sedan såg hon på mig och fnissade glatt.
*

Huset som Gud glömde - 20

*
Kyle

”Vad trevligt med underhållning!” sa farmor.
Hon såg på mig och Ashlee.
”Ni kan väl uppträda på fredag kväll? Vi ska ha en liten fest då.”
Jag blev så lättad över att ingen blev arg, så jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
”Eh… jag är inget bra på att sjunga…” var det enda jag fick ur mig.
”Det är han visst. Han sjunger superbra. ” sa Ashlee och lade armen om mig. ”Vi uppträder gärna.”
Farmor sken upp.
”Vad trevligt raringar! Det ser vi fram emot.”

Jag gav Ashlee en blick.
”Vet du hur många som brukar komma på farmors fester…!” viskade jag.
Ashlee log brett och ryckte på axlarna.
”Publik. Det är väl bra. Och du sjunger bra, Kyle.”
Jag skakade på huvudet, men kunde inte låta bli att le mot henne.
”Jag brukar inte sjunga, Ash…”
”Då är det på tiden att du börjar med det.” sa Ashlee bestämt. ”Folk måste få höra din fina röst.”
Jag suckade och skrattade lite.
”Det går inte att säga emot dig, Ashie.”
Ashlee log igen.
”Nej, jag vet.”
Hon lät väldigt nöjd.
Hon böjde sig fram och pussade mig på näsan.
”Awww!” sa Darla och Coral.
”Vad gulliga dom är!” sa Darla.
Rodna inte nu…! sa jag tyst till mig själv.
Men det måste jag ha gjort, för jag hörde Ashlee fnissa något om röda öron.
*

Huset som Gud glömde - 19

*
Coral

Darla sträckte sig över mig och klappade Kyle på huvudet.
”Dom är lite trötta.” log hon.
Farmor och farfar bara log.
”Ingen fara.” sa farfar.
”Vi ska nog gå upp och stoppa om dom snart.” sa Darla och kittlade Kyle i nacken.
Kyle fnissade och tog bort hennes hand.
”Vi ska lugna ner oss nu.” sa Ashlee.
Fader O’Connor började skratta.
Skrattet smittade av sig och snart satt vi alla och gapskrattade.
”Vilken rolig sång! Härlig underhållning!” sa Fader O’Connor ”Jag såg faktiskt Sweeney Todd live en gång, spännande story. Roliga låtar.”

Kyle andades lättad ut.
Jag kramade hans hand lite diskret under bordet.
Han såg på mig och log. Han kramade min hand.
Det var så skönt att vara här hos farfar och farmor. Vi kunde göra och säga vad vi ville, utan att behöva vara rädda för konsekvenser...

Farfar gick fram till Ashlee och Kyle och gav dem varsin liten kram.
Sedan rufsade han om Kyles hår.
”Ni ungar är för härliga!” skrockade han.
*

Huset som Gud glömde - 18

*
Coral

Kocken kom ut i matsalen för att hälsa och fråga hur maten smakar.
Då vänder sig plötsligt farfar till honom.
”Mycket god paj det här. Vad är det i den?”
Jag petade min bror i sidan.
”Inte ett ord!” viskade jag. ”Då dränker jag dig i vattenkaraffen!”
Kyle fnissade.
”Jag får inte plats i den!”
”Jo det får du!” fnissade Ashlee. ”Den är ganska stor och du är liten.”
Darla och jag fnissade.

”Nu måste du tala om vad det är i pajen.” envisades farfar.
Både Kyle och Ashlee väldigt väluppfostrade (i vanliga fall), men just nu var de uppspelta och på spexhumör, så de kunde inte motstå att sjunga lite ur Sweeney Todd.

KYLE (SWEENEY):


Haven't you got poet, 

or something like that?

ASHLEE (LOVETT):


No, you see, the trouble with poet 

Is how do you know it's deceased? 

Try the priest!

Det blev tyst kring bordet. Det enda som hördes var Darlas och mina kvävda fnissningar.
Kyle blev lite röd om kinderna när han upptäckte att allas blickar var på honom (och Ashlee).
Han bet sig i underläppen på det där speciella Kyle-sättet och såg urskuldande på farmor och sedan på farfar.
”Ursäkta.” sa han. ”Vi bara skämtade lite.”
*

Huset som Gud glömde - 17

*
Coral

Fader O’Connor reste sig och gick ut i köket. Han ville se hur farmor och farfars kock tillagade sin goda mat sa han.
”Undrar vad vi får för gott i kväll?” sa gammelfaster Muriel.
”A little priest…” nynnade Kyle.
Jag motstod min impuls att lägga handen över munnen på min bror. (Men roligt var det faktiskt.)
”Det var nog inte bra för honom att se Sweeney Todd.” viskade Darla till mig.
Jag fnissade och nickade instämmande.

Ett par kypare kom ut med maten en stund senare.
”Doftar härligt.” sa farmor. ”Vad bjuder kocken på idag?”
”Köttpaj.” svarade en av kyparna.
Jag hörde Kyle kväva ett skratt. Jag puffade till honom.
Han harklade sig och ansträngde sig för att se allvarlig ut.
Jag vågade varken titta på min bror, Darla eller Ashlee - för jag visste att vi alla fyra skulle explodera av skratt då!

Det blev bara svårare och svårare att hålla sig för skratt - och det kunde vi tacka min bror och Ashlee för.
När vi smakade på maten utbrast Ashlee:
”God, that’s good!”
(Jag känner Ashlee så väl att jag vet att hon sa det med hälften allvar och hälften på skoj.)
Kyle kvävde en fnissning.
Farmor log mot Ashlee.
”Vad roligt att du gillar maten, lilla vän.”
Farmor kunde ju inte veta att God, that’s good! är titeln på en låt ur Sweeney Todd.

Darla tittade ner i sin mat och försökte koncentrera sig på den för att inte brista ut i skratt.
Jag gjorde likadant.
Kyle och Ashlee hade lugnat ner sig och åt färdigt.
Men jag hade en stark aning om att de snart skulle flippa ur igen…
Och jag måste erkänna att faktiskt såg fram emot det lite - eller mycket.
Jag ville se vad de kunde hitta på härnäst.
*

Huset som Gud glömde - 16

*
Coral

Mandy höll inte tyst förrän vi satte oss till bord.
Hon såg faktiskt en aning snopen och besviken ut när Kyle satte sig mellan mig och Ashlee - hon hade nog gärna velat sitta bredvid honom själv.
Darla och jag såg på varandra och log menande. Hon hade också märkt det.
Ashlee också tydligen, för hon viskade till Kyle:
”Du har fått en beundrare.”
Kyle såg frågande på Ashlee. Men Ashlee bara fnissade.
”Vad…?” sa Kyle.
”Hon gillar dig, silly.” log Ashlee.
”Vem..?” frågade Kyle.
Darla och jag fnissade.
Ashlee knackade Kyle i huvudet.
”Hallå, är det nån hemma här…?” fnissade hon. ”Vem tror du?”
Precis då såg Mandy på Kyle och log mot honom.
”Love is a beautiful thing…” retades Darla.
Ashlee fnissade, men tystnade tvärt när Kyle gav henne en blick.
Hon såg så överdrivet allvarlig ut att Darla och jag började skratta.
Kyle skakade på huvudet.
”Tjejer…. Och er måste jag stå ut med i flera dagar.”
”Yep!” sa Ashlee glatt och pussade honom på kinden.
Kyle rodnade.
Darla och jag fnissade.
Mandy suckade.
*

Huset som Gud glömde - 15

*
Coral

”Alltså, utegångsförbud är ett så jäkla taskigt straff!” fortsatte Mandy. ”Jag borde ha fått vara med mina vänner istället...!”
Jag fick lust att himla med ögonen. Om Mandy hade utegångsförbud hade hon säkerligen gjort något för att förtjäna det.
Men jag sa inget.
Jag fick förresten ingen chans att säga något annat heller.
Det fick inte Kyle, Darla eller Ashlee heller - för Mandy fortsatte att babbla på om utegångsförbud, sina kompisar och konserter och jag vet inte vad...

”Kolla, Ashlee,” flinade Kyle. ”en som pratar mer än vad du gör…!”
Darla och jag skrattade.
”Vad snäll du är.” fnissade jag.
Ashlee skrattade också och gav Kyle en lätt dask i baken.
”Vaddå? Jag trodde inte det var möjligt att nån kunde prata mer än du…!” fnissade Kyle.
”Jag skulle passa mig om jag var du.” varnade Ashlee och lade armen om honom.
*

Huset som Gud glömde - 14

*
Coral

När vi kom ner till (den stora) matsalen upptäckte vi att vi inte var farmor och farfars enda gäster.
Fader O’Connor, stadens präst och nära vän till farmor och farfar, var där och en tjej i vår ålder.
Fader O’Connor kom fram och hälsade på oss.
Han pratade på om hur stora vi hade blivit och sådant där som vuxna brukar babbla på om.
Tjejen var prästens dotter kom jag på efter ett tag. Jag kände inte igen hennes först.
Vi hade ju inte sett varandra på fyra år och nu var hon längre och svarthårig, hennes riktiga hårfärg var askblond eller cendré tror jag.
Hon såg uttråkad ut. Men när hon fick syn på Kyle och mig sken hon upp.
Hon skyndade fram och hälsade på oss.
”Gud vad tur att ni kom!” sa hon och kramade Kyle och mig.
Kyle såg lite generad ut. (Det blir han alltid när tjejer kramar honom.)

Nu kom jag på vad prästens dotter heter också! Mandy.
”Jag håller på att dö av uttråkning här!” sa Mandy. ”Jag skulle på konsert med mina kompisar i helgen, men så blev jag tvungen att följa med hit istället! Så jäkla orättvist! Ja visst, jag har fått utegångsförbud, men det är ändå orättvist!”
”Trist med utegångsförbud.” sa jag.
”Jag vet!” sa Mandy. ”Föräldrar kan vara sååå jobbiga! Jag skulle ha hur kul som helst på det här lovet, men så måste jag vara här istället…! Orättvist!”

Kyle, Darla, Ashlee och stod bara och stirrade på Mandy.
Jösses vad hon gillade att prata!
*

Huset som Gud glömde - 13

*
Kyle

Jag vet inte om jag har livlig fantasi… men det känns verkligen som vi har hamnat mitt i en skräckfilm. Miljön och alla typer här... de verkar lite skumma…
Och jag svär att om vår vistelse här skulle bli skräckfilm skulle Ashlee passa perfekt i huvudrollen.
Inte för att hon ser otäck ut eller är hemsk eller så (ha ha).
Nej då, men hon har det där speciella, perfekta utseendet för en liten skräckfilms-tjej: Svart lockigt hår, stora gröna ögon och litet, sött ansikte med liten grop i hakan.
(Men säg inget till Ashlee att jag sagt att jag tycker hon är söt…
Det skulle kännas lite pinsamt för mig att säga det till henne faktiskt.)


”Undrar vad vi får?” sa jag när vi gick ner middagen. ”Ormar eller spindlar?”
”Sniglar!” fnissade Ashlee. ”Stora slemmiga bestar med skal som knastrar…!”
Coral och Darla skrattade.
”Trevligt...” sa Coral.
”Tror ni att vi har hamnat hos Thernadier eller…?” sa Darla.
Hon syftade på värdshusvärden i Les Misérables som blandar i lite allt möjligt i maten.
Ashlee och jag såg på varandra, fnissade och började sjunga på Master of the House.

Food beyond compare.
Food beyond belief
Mix it in a mincer
and pretend it's beef
Kidney of a horse,
liver of a cat
Filling up the sausages
with this and that

”Sjung den för kocken.” sa Coral och log. ”Han blir säkert jätteglad.”
”Ja,” flinade jag. ”för han är säkert jätteskum.”
*

Huset som Gud glömde - 12

*
Kyle

Som allt annat i det här huset var sovrummet vi fått stort.
Väldigt stort - ungefär som ett klassrum på vår skola, kanske större till och med.
Och de två dubbelsängarna var mycket större än vanliga dubbelsängar.
”Snacka om king size beds!” sa Darla imponerat.
”Måste ha varit stora kungar som sov i dom här.” skojade Ashlee.
Vi skrattade.

Farmor kom in i rummet.
”Jag hoppas det går bra att dela säng två och två.” sa hon.
Sedan såg hon på mig.
Hon stod förmodligen och funderade på vem av tjejerna jag skulle dela säng med.
”Darla och jag kan dela.” sa Coral. ”Och Kyle och Ashlee kan sova i samma säng.”
Farmor såg lite skeptisk ut först, men sedan nickade hon.
”Okej, det blir nog bra.” sa hon och lämnade rummet.

Vi hörde henne prata med Muriel utanför rummet.
”Ja, men dom är bara fjorton år.” sa Muriel. ”Finns ingenting att oroa sig för.”

Kul med pinsamma släktingar!
Jag kände hur jag blev alldeles varm i ansiktet.
Coral och Darla kvävde ett skratt.
Ashlee log mot mig och lade armarna om min midja.
”Dina öron är lite röda.” fnissade hon.
Darla rufsade om mitt hår.
”Blir du generad sötnos?”
”Nej.” sa jag snabbt.
Tjejerna bara fnissade.
Jag plockade upp en kudde från en av sängarna och kastade den mot dem.
Det hjälpte inte. De fnissade bara ännu mer.
Tjejer...
*

Huset som Gud glömde - 11

*
Coral

”Nu ska ni få gå upp på ert rum och packa upp.” sa farmor.
Hon vände sig till butlern.
”Charles, visa barnen till rummet.”
Butlern Charles nickade.
Farmor vände sig till oss.
”Ni får dela på det stora sovrummet där uppe.” sa farmor.
”Okej.” sa jag.

Våra väskor bars upp av de anställda som hämtat väskorna i bilen.
Kyle, Ashlee, Darla och jag följde Charles upp för den enorma trappan.

”Wow! Vad många rum!” utbrast Ashlee när vi kom upp på andra våningen. ”Värsta hotellkorridoren!”
Precis vad jag tänkte. Det kändes som att vara med i The Shining.
”Varför har dom så många rum som dom inte använder…?” muttrade jag.
De hade många obeodda rum här. Så hade det alltid varit, det visste jag.

Jag såg ett okynnigt leende i min brors ansikte och hans ögon glittrade.
Vad hade han nu kommit på?
”Dom har så många rum ifall Dracula och Frankenstein och deras vänner vill komma på besök fattar du väl.” flinade Kyle.
Jag fick bita mig i underläppen för att inte börja skratta.
Jag puffade min lillebror i sidan och tryckte ett finger mot mina läppar.
Kyle gjorde en grimas som är så typisk honom.
När han har sagt något småkul eller retsamt och sedan kommer på att det kanske inte var så smart sagt, biter han sig lätt i underläppen och ser lite undvikande på en. ”The Kyle face” har Darla döpt minen till.

Vi sneglade på den gamle butlern.
Till vår stora förvåning började det rycka i hans mungipor och när han gick ner för den stora trappan hörde vi att han skrockade.
*

Huset som Gud glömde - 10

*
Coral

Farfar sträckte ut armarna mot oss.
”Får er gamle farfar ingen kram…?”
Kyle och jag gick fram till honom och han slöt in oss i sin famn.
”Hej finaste. Vad roligt att ni kom!” sa han.
Så fick han syn på Darla och Ashlee.
”Dessa två har jag inte sett förut. Kom dom med er?” skojade han.
Kyle och jag log och nicakde.
”Farfar, detta här är våra bästa vänner.” sa jag.
”Darla och Ashlee.” sa Kyle.
”Underbart!” utbrast farfar och så gick han fram och omfamnade Ashlee och Darla också.
”Trevlig att träffa er, Mister Collins.” sa Ashlee.
”Kära barn, säg Donovan, eller farfar Collins. Mister Collins låter så… strikt och formellt.”
Farfar såg på Darla och Ashlee.
”Donovan, eller farfar Collins alltså - inte Mister.”
”Inte Mister.” log Darla.
”Okej! Då säger jag farfar Collins.” sa Ashlee och log strålande mot farfar.
Farfar log strålade tillbaka och gjorde tummen upp.
Det märktes redan att han tyckte mycket om våra vänner. Det gladde oss.
*

Huset som Gud glömde - 9

*
Coral

”Du kanske ska klippa dig under er vistelse här, pojk.” sa farmor.
Ashlee gav ifrån sig en lite förfärad flämtning.
Hon brukar alltid säga hur mycket hon älskar Kyles fina hår.
Darla och jag (och många andra vi känner) tycker också att Kyle passar bättre i lite längre hår.

Kyle svalde.
”Nej farmor… jag ska inte klippa mig...”
Han tog ett steg bakåt - som om han väntade sig att farmor skulle ta upp en sax ur sin koftficka nu meddetsamma. Haha!


”Pojken är fin som han är, Maeve.”
Vi vände oss om och fick syn på en man i 70-års-åldern. Han gick med stöd av en kraftig käpp.
”Hej farfar Collins.” sa Kyle och jag.
Farfars leende nådde nästan upp till öronen.
”Finbesök ser jag. Det var inte igår!”
Farfars leende blev bara större och varmare ju längre han såg på oss.
Den gamle mannen såg ut att vara världens snällaste.
Då mindes jag plötsligt att farfar och gammelfaster Muriel var de enda som vi inte hade varit rädda för när vi var små.
Om vi kan hålla oss till dem och undvika de andra kufarna (förlåt, släktingarna och deras anställda) kanske vår vistelse här kan bli riktigt bra.
*

Huset som Gud glömde - 8

*
Coral

”Här kommer mina vackra barnbarn!” sa farmor som stod i hallen och tog emot oss.
Hon hälsade på Ashlee och Darla, sedan gav hon Kyle och mig varsin kram.
En liten kram, men för att komma från farmor var det en storslagen gest.
”Coral och Kyle - Gud vad söta ni är!” utbrast farmors syster Muriel ”Ni blir sötare och sötare för varje dag va?”
Jag ryckte blygt på axlarna.
Kyle log blygt mot Muriel. Han såg generad ut, som alltid när någon påpekar hur söt han är.

Farmor såg länge och granskande på Kyle.
”Jo, dom är verkligen söta - men pojken behöver klippa sig.”
”Äsch, Maeve, det är så ungar har det nu för tiden.” sa Muriel. ”Har du inte sett alla popstjärnor, filmstjärnor och allt vad dom är...?”
Muriel blinkade åt Kyle.
”Behåll det som det är, det ramar bara in ditt fina lilla ansikte.”
Hon klappade en förlägen Kyle på kinden.

Farmor bara fnyste och muttrade någon om att pojkar inte ska vara långhåriga.
Jag skrockade.
Om farmor tyckte Kyle var långhårig nu skulle hon bara se honom på sommaren! Då växer hans hår jättefort och mycket av någon underlig (för mig oförklarlig) anledning - och självfall och lockar kommer fram.
Då kan man snacka om hippie-unge…!
*

Huset som Gud glömde - 7

*
Kyle

”Oj, vem är pingvinen?” utbrast Ashlee plötsligt.
Hon stirrade mot personen som stod på stentrappan.
Jag skrattade till.
”Det är farmor och farfars butler.” svarade Coral fnissande.
”Holy cow!” sa Ashlee.

Butlern såg på oss. Hans uppsyn var bister, totalt glädjelös, och hans grå ögon såg nästan urvattnade ut, som om färgen tömts ut.
”Välkomna till Violet Hill Mansion.” sa han i en ton som fick oss att tänka på en typ som Lurch, betjänten i The Addams Family.
”Trevligt att träffas!” sa Ashlee glatt.
Butlern nickade artigt och gjorde en inbjudande gest åt oss.
Vi klev in över tröskeln.
”Welcome to the Addams family…” muttrade Coral.
Darla gav syrran en road blick.
”Tro mig,” sa Coral. ”The Addams family är normal om man jämför.”
Darla fnissade.
*

Huset som Gud glömde - 6

*
Coral

Ashlee såg på Kyle och mig.
”Hur sträng är er farmor egentligen…?”
”Hon är inte elak eller så,” försäkrade Kyle. ”lite strikt bara.”
”Så hon låser inte in folk i källaren och så…?” skojade Ashlee.
Kyle och jag skrattade.
”Nej, så hemsk är hon inte.” sa jag.

När den tunga dörren till huset öppnades strömmade de första ödesmättade tonerna ur Beethovens Symphony No. 5 ut i vårluften.
”Jösses!” sa Darla.
Jag nickade.
”Vi har sugits in i en annan dimension och har nu landat i en skräckfilm.”
”Överdriver inte ni två lite nu?” skrattade Darla.
Kyle och jag skakade på huvudet.
”Är detta stället så läskigt?” frågade Darla.
Kyle nickade.
”Welcome to the Twilight Zone…” mumlade han.
”Min lilla söta knasboll!” fnissade Darla och lade armen om Kyles axlar.
”Det är jag inte alls.” sa Kyle, truligt, men med ett litet leende på läpparna.
”Vad är du inte?” flinade Ashlee. ”Knasboll eller söt?”
Kyle räckte ut tungan åt henne.
*

Huset som Gud glömde - 5

*
Coral

Chauffören öppnade bildörrarna åt oss och vi klev ur.
Just som vi skulle lyfta ur vårt bagage ur bakluckan knäppte chauffören med fingrarna och genast kom fyra anställda ut från huset och bar in våra väskor.
Kyle, Darla, Ashlee och jag gick efter dem upp till huset.

”Tack så mycket.” sa jag till våra farföräldrars anställda. ”Men väskorna är inte tunga, vi kan bära dom själva”
En av väskbärarna log mot mig.
”Er farmor har beordrat oss att passa upp på er medan ni är här.”
”Vi borde ha väskbärare i skolan.” skojade Ashlee.
Han som log mot mig gav även Ashlee ett stort leende.
”Jo du, skolböcker kan vara riktigt tunga.”
”Totally.” sa Ashlee. ”Fast ni behöver inte passa upp på oss.”
”Jo flicka lilla,” sa en annan väskbärare. ”det är bäst att göra som Maeve Collins säger.”
*

Huset som Gud glömde - 4

*
Coral


”Wow!” utbrast både Ashlee och Darla när bilen körde upp på grusgången utanför huset.
Eller hus… det är nästan ett mindre slott!
”Mmmm…” sa Kyle. Han lät inte det minsta imponerad. ”Välkommen till huset som Gud glömde.”
Ashlee fnissade.
”Men Kyle… så illa är det väl inte.” frågade Darla och log.
Kyle nickade.
”Jo.” sa han truligt.
Darla skrattade och rufsade om i Kyles hår.

Jag satt i framsätet. Jag vände mig om och log mot min bror och Ashlee och Darla i baksätet.
”Är ni redo för ett äventyr?”
”You bet!” sa Ashlee ivrigt.
*

Huset som Gud glömde - 3

*

Fredag

Welcome to Silver Lake
läser vi på en skylt.

En chaufför hämtade oss hemma i Blue Creek i eftermiddags,
så nu sitter vi i bilen på väg till Violet Hill vid Silver Lake
och farmor och farfar Collins. Adressen är Roxbury Road, Silver Lake.

Det är ett vackert och samtidigt kusligt område.
Man kan nästan höra skräckfilms-musik när man närmar sig huset…

Det ska bli ett spännande äventyr att tillbringa lovet här :)


// Coral

*

Huset som Gud glömde - 2

*

Nu är det bestämt.
Vi ska åka till Violet Hill redan på fredag eftermiddag, direkt efter skolan.
Även om det läskiga gamla stenhuset inte är det första stället man vill åka till ska det bli väldigt skönt för syrran & mig att komma hemifrån
och slippa allt i ett par dagar.

Och en annan jättebra sak:
Ashlee och Darla ska följa med oss! Yay! :)
Kanske det blir ett roligt lov ändå. :)

Hoppas nu bara att farmor ger oss lite frihet.
Hon är ganska gammaldags och sträng - och är ett stort fan av regler.

// Kyle

*

Huset som Gud glömde - 1

Prolog
*
Kyle

”Ni ska få vara hos farmor och farfar på vårlovet.”
Min syster och jag såg förvånade på vår pappa.
Coral och jag brukar aldrig träffa farmor och farfar, som bor i ett stort gammalt hus på ett ställe som heter Violet Hill.
Det har bara hänt ett par gånger, att vi har träffat dem menar jag. Senaste gången var nog när Coral och jag var 9 och 10 år.
Farmor och farfar Collins verkar inte vara så intresserade av sina barnbarn.
Men det är inget Coral och jag är särskilt ledsna för.
Ärligt talat hade vi varit ganska rädda för farmor de gånger vi träffade henne.
Farfar är okej, minns jag - en snäll gammal man som mest håller sig för sig själv.

”Er pappa och jag ska resa bort. Bara han och jag.” förklarade Nancy. ”Romantisk semester.”
Blä! Jag gjorde ofrivilligt en grimas.
Jag vill verkligen inte veta mer om deras ”romantiska semester”.

”Farmor och farfar?” sa Coral försiktigt. ”Men… vi känner dom ju knappt…”
”Ni får väl lära känna dom nu då.” sa pappa stramt.
”Det blir väl kul att träffa farmor och farfar?” gullade Nancy och kramade mig.
Jag slingrade mig ur hennes omfamning och suckade.

Hejsan excentriska släktingar.
Farväl till ett roligt vårlov tillsammans med Ashlee och Darla.
Suck.
*

Mina innersta tankar: Kyle - 1

*
Beröring. Tänk att ett och samma ord kan ha så många olika betydelser. När tillexempel Darla eller Ashlee - eller min syster - rör mig eller kramar mig känns det bara tryggt och bra.
Visst jag kan känna mig ganska generad om Darla eller Ashlee typ kittlar mig eller kramar mig... men inte så att det känns dåligt.
Men varje gång Nancy rör vid mig kryper det konstigt och obehagligt
i hela kroppen och skinnet på mig. Och jag känner mig så äcklad.
Ibland är jag rädd att det ska synas på mig vad hon gör med mig...
Jag skulle dö av skam om någon fick veta!
Om någon fick veta skulle de bara tycka att jag är äcklig.
Jag kommer aldrig kunna berätta vad som händer mig.
Jag berättar inte ens för Coral.
Fast jag tror hon vet.

Vänta... det kommer någon...!

Det var bara Coral :)
Måste sluta nu. Ska försöka sova lite - vi ska upp tidigt i morgon.

Jag kanske skriver en annan dag.

// Kyle

Blue Creek. Maj 2010
*

Emilia och konstmysteriet - del 14

*
”Vad häftigt det vore att ha den där tavlan.” sa Emilia när hon och familjen åt middag hemma på herrgården den kvällen.
Vanström gick förbi matsalen och skrockade.
”Jo du, då får man hoppas att din spargris är välfylld.”
”Äh, man kan väl få drömma?” muttrade Emilia.
Vanström flinade.
”Ja, dröm på du flicka lilla.”
”Dom hade affischer i museets souvenir-shop.” sa Emilias mamma. ”De kanske har en affischversion av tavlan.”
”Åh! Kan vi inte gå tillbaka till museet i morgon och se efter?” bad Emilia.
”Jo det kan vi göra på väg hem i morgon.” sa Emilias mamma.
Emilia såg förundrad på sin mamma.
”På väg hem från vad…? Vad ska vi göra i morgon?”
Emilias mamma log.
”Jag tänkte att vi kunde gå på Gröna Lund i morgon.”

Emilia for upp från sin stol och sprang fram och gav sin mamma en stor kram.
”Åh mamma vad du är snäll!”
Emilias mamma kramade sin dotter.
”Jo visst,” log hon. ”men jag har också världens snällaste lilla flicka.”
”Och du är alltid så tacksam för allting.” instämde Emilias pappa. ”Därför blir det extra roligt att ge dig saker och överraskningar.”
”Tänk vilken lyckost jag är som får göra så mycket roligt den här sommaren!” myste Emilia.
Hela hon strålade av glädje.
”Det förtjänar du lilla gumman.” sa Emilias farmor och log varmt. ”Åh vad det värmer mitt gamla hjärta att se mitt lilla barnbarn så här lycklig!”
*

Emilia och konstmysteriet - del 13

*
Dante började sjunga på La Marseillaise.
De andra gästerna på fiket såg på honom och log.
”Vive la liberté!” sa Dante när han såg att han var iakttagen.
Några ungdomar höjde sin glas i en skål och snart satt nästan alla gäster på uteserveringen och sjöng La Marseillaise.

Förbipasserande gav dem nyfikna eller undrande blickar.
En överförfriskad man raglade förbi. Hans ögon var stora som brunnslock när han stannade och såg på den sjungande gruppen.
”Va…? Sitter ni här och sjunger ’Majonäsen’…?”
Han ryckte på axlarna.
”Ja vad fan… varför inte?”
Han höjde sin ölpava och skrålade:
”Vive la France!”
”Vive liberté!” log Dante.
”Eh… Aaaa, det med.” sa den överförfriskade.
*

Emilia och konstmysteriet - del 12

*
Senare på dagen satt Emilia och Dante på en uteservering i solen och fikade.
Dante höjde sitt glas med Coca-Cola.
”Skål för lilla modiga Soleil Emilie! Och skål för Les enfants de la révolution!”
Emilia log och höjde sitt glas med Cola.
”Skål för lilla Soleil Emilie!”
Dante och Emilia slog ihop sina glas så att det klirrade lite.
”För Les enfants de la révolution!” sa de unisont.

Killen i 30-årsåldern som jobbade på fiket såg på barnen och log.
”Vilka skålar ni för sa ni?”
”Revolutionens barn på barrikaden.” sa Dante högtidligt. ”Några modiga unga män och en liten flicka som slogs för friheten i Paris.”
”Wow.” sa café-killen. ”Det må jag säga, det var verkligen något att skåla för!”
Han log brett.
”Får man bjuda på lite glass? För att hedra Revolutionens barn.”
”Ja tack!” jublade Emilia och Dante. ”Jättesnällt!”
*

Emilia och konstmysteriet - del 11

*
”Den lilla flickan då?” frågade Emilia och pekade på barnet i röd klänning. ”Fick barn vara med på barrikaderna…?”
Guiden skakade på huvudet.
”Nej, nej, det var alldeles för farligt. Men den där lilla tösen var med ändå, ingen kunde stoppa henne.”
Guiden såg på flickan på tavlan och suckade sorgset.
”Soleil Emilie var hennes namn. Efternamnet är okänt - hon var föräldralös. Hon var en av junirevolutionens yngsta martyrer…”
Emilia hajade till.
”Martyr? Är inte det någon som dör för sin tro?”
Guiden suckade igen.
”Jo. Lilla Soleil trodde starkt på frihet och folkets rättigheter. Hon dödades av militärens kulor.”
”Vad sorgligt…!” Emilia fick tårar i ögonen.
Dante lade armen om hennes axlar.
Emilia torkade bort en tår som var på väg att rinna nerför kinden.
*

Emilia och konstmysteriet - del 10

*
Emilia såg på den gamla tavlan med stora ögon. Hon kunde inte slita sig ifrån det historiska motivet.
Tavlan föreställde unga män i gammaldags kläder i brunt, svart och beige.
Deras ansikten var allvarliga och beslutsamma. Några av männen bar vapen.
De stod eller satt på någon slags mur som såg ut att bestå av allsköns bråte, brädor, stolar, tunnor.
En omsorgsfullt byggd barrikad.
Några av de unga männen låg utsträcka på marken nedanför barrikaden.
De hade redan fallit för fiendens vapen.

De enda färgklickarna i bilden var trikoloren, den blå-vit-röda franska flaggan, som en av de unga männen höll upp mot himlen.
Och så det som fängslade Emilias blick allra mest: en liten flicka i röd klänning som höll upp en röd flagga mot skyn.

På en mässingskylt under tavlan fanns några rader fakta ingraverade:

Les enfants de la révolution sur la barricade
Paris, Juin 1832

”Revolutionens barn på barrikaden. Paris, juni 1832” översatte museiguiden.
”Målad av Jules Deveraux.” tillade Dante stolt.
Emilia såg på honom.
”Deveraux…?”
”Oui,” nickade Dante. ”en släkting till mig. Jules var student i Paris och var en av dom som ledde revolutionen.”
”Wow…!” utbrast Emilia hänfört.
*

What's the longest you've ever gone without a bath or shower?

*

Kevin answers:
4 or 5 days - when we were on a camping trip.
(But I did swim in a lake, so I didn't smell too bad *giggles*)


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

If you could become any fictional character, who would you be?

*

Elle answers:
Hmmm... hard to pick just one... there are sooo many cool and lovely characters!
I love Roald Dahl's books, so I'd like to be Matilda, Sophie (in BFG)
or someone in Charlie and the Chocolate Factory :)


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

What's the oldest piece of clothing you still own & wear?

*

Coral answers:
A Baseball Jersey.
It belonged to our Grandfather (Mom's Dad),
he was a baseball player when he was young.
Grandpa gave one of his jerseys to me a few years ago
(Kyle got one too).
I use mine as pajamas/nightie :)


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

Do you believe in angels?

*

Elle answers:
I guess so.
Hey! I know someone named Angel! cool huh? :)


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

Have you broken any bones? If so, how?

*

Ashlee:
Broke my collarbone when I was 6 (fell off my bike)
and my arm when I was 8 (slipped on ice).


Kyle:
I broke my arm when I was 7 ½


Coral:
When I was 12, I tripped in gym class and broke my left wrist...



http://www.formspring.me/bluecreekies

*

What was the weirdest gift you ever received?

*

Ashlee:
A rubber turkey...
(Kevin liked it though...) ;-)


Max:
Socks! (ok maybe not a weird gift...
but come on - socks...! not a fun gift...)

I'm the one who gave Ash the rubber turkey btw :P


Kyle & Coral:
A singing fish...
(Yeah, Max gave it to us *lol*)


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

En förvirrad Max

*
"Hörni," sa Max. "jag har en fråga: det är väl typ första veckan i maj nu va?"
Kyle, Ashlee och Chris såg på Max.
"Ja, det är det." sa Ashlee.
"Just det!" sa Max. "Borde det inte vara liiiite varmare då...? Det känns ju som det håller på att bli istid...!"
"Om en månad kommer du klaga för att det är för varmt." flinade Chris.
Max suckade.
"Ja, men hallå, tycker inte ni att det är för kallt för årstiden?"
Ashlee flinade.
"Ska du bli väderpresentatör när du blir stor?" retades hon.
"Eller vad heter det... meteorolog...?" flinade Chris.
Max såg uppgivet på Kyle för att få lite stöd.
"Vilka snälla vänner man har."
Kyle flinade.
"Vaddå, vill du inte bli väderpresentatör?"
Ashlee och Chris brast ut i hejdlöst skratt.
Max skakade på huvudet.
"Det går ju inte att prata med er idag."
Ashlee lade armen om hans axlar.
"Awww Max... retas vi med dig?"
"Ja." sa Max. "Men det är ju ingen nyhet."
Han log mot Ashlee.

"Det är faktiskt kallt för årstiden." sa Ashlee när de gick mot klassrummet en stund senare.
"Jaha... nu passar det att hålla med mig...?"
"Vi höll med dig hela tiden." log Kyle.
Ashlee nickade instämmande.
"Yep! Men vi gillar ju att retas med dig, silly."
"Ja, ni är så gulliga." sa Max.
"Ja, visst är vi!" fnissade Ashlee.
Max började jaga henne nedför korridoren.
"Vänta bara tills jag får tag i dig, pixie girl!"
*

Cats or Dogs?

*

Ashlee answers:
Neither! (I'm allergic)


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

What household chore do you hate to do the most?

*

Kevin answers:
Cleaning my room and taking out the trash...
Chores are boring :/


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

What's the origin of your name?

*

Ashlee answers (long story - sorry):

When I was a baby, people called me Baby Grace,
because I was found outside a church named Saint Grace Church.
When my family adopted me, my brother Patrick wanted to give me another name. He wrote several names he liked on a paper, and his favorite was Ashley. But he didn't know how to spell it, so he wrote Ashlee.
Mom and Dad liked the name (and the spelling) a lot too, so they named me Ashlee! :-)

My full name is Ashlee Grace Madison. (Last name is Hayden)
Sometimes Mom and Dad (and our relatives in Georgia) call me Ashlee Grace ( the southern double name thing, I guess... ;-) )
But most of the time people just say Ashlee.

My nicknames are: Ashie, Ash (short for Ashlee ofcourse)
and Pixie ( 'cause of my size... ;-) )
Kyle also calls me Wildcat and Punky


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

Familjen Ekdahls Midsommar - del 2: Tvillingarna

Noel & Melwin Ekdahl om Midsommarafton 2010


Melwin:
Solen sken hela dagen och man svettades nästan!
Men vi åkte båt och badade. Det var härligt!
Sen dansade vi runt midsommarstången och sjöng jättemycket. Små grodorna och Räven raskar över isen och några andra sånger, vi kommer inte ihåg alla....

Noel:
På kvällen spelade mammas och pappas kompis gitarr och vi sjöng mera!
Fast då var det coolare sånger och lite rockigare.
Vi åt massor med god mat: varmkorv med bröd fick vi barn äta och sedan åt vi tårta.
Och vi fick va uppe jäääättesent!
Fast Melwin var lite tröttare än mej, så han somnade kanske klockan nio eller tio. (Det tycker han är sent, han orkar aldrig vara uppe jättelänge, då blir han trött och ibland lessen.)

Men det var en jätteskojig midsommarafton!
Vi fick inga presenter, men det gör inget. Vi fick godis.
Och vet du! Vi fick styra en motorbåt! Med ratt! Häftigt va? :)

Melwin:
Jag vill nästan att det ska va midsommarafton varje dag för det var så roligt! :)

Noel: Aaaaa! Jag med! :)

Vi hoppas att ni med hade en skojig midsommar!
Puss och kram från
Noel och Melwin (och Linus)
*

Familjen Ekdahls Midsommar - del 1: Linus

Linus Ekdahl om Midsommarafton 2010
*
Jag vaknade typ vid 8 på morgonen av att Melwin och Noel skakade mig och frågade:
"Var är presenterna?"
"Eh... presenter...? Det är Midsommarafton, inte julafton."
"Meh!" suckade Noel.

Min små brorsor tror tydligen att man får presenter på alla dagar som heter något med afton... Haha! (på Julafton och Påskafton får vi ju det)
Dom fick inga presenter.
Men vi åt en mumsig frukost: filmmjölk med jordgubbar.

Efter frukost åkte vi till några vi känner i skärgården.
Nu ska Noel & Melwin berätta lite om vad vi gjorde på Midsommar.

Hälsningar
Linus
*

What's your favorite type of flower?

*

Coral & Ashlee: Gerber Daisies

Elle: Sunflowers

Darla: Tulips


Ashlee adds:
Kyle said "I don't have a favorite flower"
- but I made him pick one ( yeah, I've got ways to make him
do and confess stuff *LOL* :P )
He said: "Poppies are pretty cool" :)


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

Do you believe there's intelligent life on other planets?

*

Ashlee answers:
There used to be intelligent life on other planets
- but then I moved away.... hahaha! XD 

http://www.formspring.me/bluecreekies

*

What message would you want to put in a fortune cookie?

*

Be the nicest person you can be!
And take real good care of your friends! <3

Love,
Elle
oxox

http://www.formspring.me/bluecreekies

*

What one thing are you exceptionally bad at?

*

Kyle: Math and sports.... :/

Coral: Sports, and running (I think I'm too clumsy...)

Ashlee: Being quiet (esp. during class) ... *LOL* :P



http://www.formspring.me/bluecreekies

*

Who's the most beautiful person you know?

*

Ashlee answers:
Guess 3 times... ;-)


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

SkrivPuff: Utmaning 2010:187 - 7 juli

Skriv om en bagatell.

Noel och Melwin studsade in i ICA-butiken.
”Vad ska vi köpa mamma?” frågade Melwin.
”Vi ska köpa lite middagsmat.” sa mamma Malena.
”Och godis!” sa Noel.
”Nej, inte godis.” log Malena. ”Det är inte lördag. Men vi ska köpa lite glass till efterrätt.”
”Jaaaa glass!” jublade 6-åringarna.
”Mycket glass!” tillade Noel och log brett.

Melwin såg sig om, som om han letade efter något.
”Mamma, jag vill äta såna där gröna.” sa Melwin.
”Vad då för gröna?” undrade Noel.
”Såna där vi har på salladen.”
Melwin funderade en stund.
”Advokater!”
”Avokado står här på inköpslistan.” sa mamma.
”Jag gillar om advokat.” sa Melwin och slickade sig om munnen.
Noel tog inköpslistan.
”Här står det bröd, mamma.”
”Ja just det, vi ska ha en baguette.”
Melwin sprang fram till brödhyllorna.
”Jag vet vilken det är! En sån här!”
Den lille lintotten drog upp en baguette ur en stor korg höll den i famnen, som om han kramade den.
”Jag gillar dom här bagatellerna!”
*

Who's the smartest person you know?

*

The 3 smartest persons I know:
My brother (K doesn't believe me, but he is very smart!)
+ Ashlee & Elle

xoxox
// Coral


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

What's your favorite sport?

*

Baseball & swimming

// Kyle


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

When was the last time you received flowers?

*

I didn't receive them - I picked them *lol*
For mommy

// Kevin


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

Are you more of a talker or more of a listener?

*

I'm a talker... *lol* :P
But I'm also a good listener! :)

// Ashlee

http://www.formspring.me/bluecreekies

*

Sneakers or sandals?

*
Coral: Both

Kyle: Sneakers

Ashlee: Sneakers

Kevin: Sneakers

Elle: Both (not at the same time though... *giggle*)

Darla: Both

Max: Sandals (just kidding! :P *LOL*)


http://www.formspring.me/bluecreekies
*

Are you a morning or night person?

*

Coral: Both
*
Kyle: Mostly night
*
Ashlee: I'm definitely *not* a morning person!
*
Kevin: Morning person... (just ask my sister... hehehe)
*
Elle: Morning
*
Darla: Both
*
Max: Night! (who likes mornings...?!)

http://www.formspring.me/bluecreekies

*

If you were stranded on a desert island, which one person would you bring with you?

*

I would bring Elle, she is my bestest friend! :-)
I wanna bring my sister too! Ash is really cool! :-)
*
Ashlee wouldn't tell me who she would bring to a desert island...
but I'm pretty sure I know!
(it starts with K - and it's not my name...! LOL)


// Kevin


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

Sunny's historia: kapitel 57 + dagbok nr 6

*
Kapitel 57 + Ur Sunny’s dagbok # 6
i Sunny's egen historia, En annorlunda sommar,
finns uppe nu!
*

Radio Flyer Dreams

*
En kväll när Kyle och jag var 9 och 10 år fick vi vara ensamma hemma. 
Vi såg på TV för att inte bli rädda. De visade filmen Radio Flyer, 
med Elijah Wood (Mike) och Joseph Mazzello (Bobby). 
Vi blev lite skrämda av filmens mörka tema, men också väldigt fascinerade. Filmen är ett drama som handlar om bröderna Mike och Bobby 
och deras liv med en hemsk, skrämmande och misshandlande styvfar.
Radio Flyer kom att betyda mycket för både Kyle och mig på många sätt, 
filmen är både vacker, hemsk och sorglig - och vi känner igen oss så mycket. Liksom pojkarna i filmen bar vi på en mörk hemlighet...
*
I filmen har yngsta brodern, Bobby, en Radio Flyer som han tycker jättemycket om. Bröderna börjar bygga ett flygplan av den röda vagnen. Ett flygplan som de planerar att fly med.
*
Kyle har en exakt likadan Radio Flyer-vagn. Han pysslade alltid om vagnen och putsade den varje dag när han var liten - precis som lilla pojken i filmen. 
Och när vi såg filmen fick Kyle en sådan där drömsk blick i ögonen, precis som lilla Bobby i filmen får vid ett tillfälle.


”Tänk om man verkligen kunde bygga ett flygplan av en Radio Flyer…” sa Kyle drömmande till mig när vi gick till sängs den kvällen.


Ja, tänk om...
*

Några bilder från Radio Flyer

*