*
Eleverna sken upp när de såg att det inte var Mr. Carlisle som satt vid katedern, utan deras andra mattelärare, Mrs. Rice.”Ska vi ha er idag, Mrs. Rice?” frågade Kyle.
Lärarinnan log mot honom.
”Ja, men bara första timmen.”
”Varför kan vi inte ha dig andra timmen också?” undrade Ashlee.
”Jag ska på ett möte då.”
”Jaha.” sa Ashlee med rösten full av besvikelse. ”Fast jag tycker att vi är roligare än gamla möten.”
Mrs. Rice skrattade.
”Ja, det tycker jag också, Ashlee. Men som lärare måste man tyvärr vara med på gamla, tråkiga möten också.”
Klassen satte sig i sina bänkar, slog upp kapitel 4 i matteboken och började räkna.
Kyle suckade tungt.
Mrs. Rice gick fram till honom.
”Är det jobbigt?”
Kyle nickade.
”Det går ju inte in i huvudet...!”
”Nä, det är ju lite svårt när man ingen IQ har!” skrockade Jerry elakt.
Mrs. Rice gav honom en sträng blick.
”Så äger man inte, Jerry! Och det går nog bättre för dina kamrater om du vänder dig framåt och fokuserar på ditt eget arbete.”
Tillplattat av tillsägelsen återgick Jerry till sin mattebok.
Mrs. Rice förklarade lugnt och tålmodigt ett tal för Kyle.
Kyle suckade på nytt och skakade på huvudet.
”Jag är ledsen, Mrs. Rice, men det går inte...”
”Det behöver du inte be om ursäkt för, Kyle. Vänta lite, så ska jag hämta något annat åt dig.”
Mrs. Rice gick fram till katedern och hämtade en liten bunt med arbetsblad.
”Har du löst Soduko någon gång, Kyle?”
”Ja, ett par gånger. Coral har visat mig.”
”Vill du göra det nu? Det kanske är lite roligare än att jobba med boken hela tiden.”
Kyle log mot sin lärare.
”Tack, Mrs. Rice.”
Mrs. Rice log tillbaka. Sedan lade hon en hand på Ashlees axel.
”Hur går det för dig då?”
”Jag kämpar på.” sa Ashlee.
”Det är bra det.” skrattade lärarinnan.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar