Matthew fortsatte att ropa dotterns namn.
Då hördes en litet plask. En sten som landade i floden.
Sedan såg han flickungen. Hon satt lutad mot ett träd och kastade sten i vattnet.
Matthew gick dit och sträckte ut en hand mot henne.
”Ska vi ta en liten promenad?” frågade han. ”Och prata lite?”
Ashlee nickade.
Hon tog hans hand och lät honom dra upp henne.
De promenerade till parken.
Ashlees mamma Selma och lillebror Kevin skulle också komma till parken och tillsammans skulle de äta lunch.
Matthew satte upp Ashlee på ett av borden och såg henne i ögonen.
”Du förstår väl att vi inte vill bo i ett hus utan dig?”
”Men jag är bara problem! Det var var mitt fel att huset brann!” sa Ashlee. ”Det sa du själv!”
Det dåliga samvetet gnagde i Matthew igen.
”Jag vet att jag skrek åt dig förra veckan. Förlåt mig, älskling. Jag var så arg och upprörd. Och rädd. Och när man är det händer det att man vräker ur sig en massa dumheter.”
”Vi har ingenting kvar...” mumlade Ashlee.
”Har du glömt att vi har massor med saker i magasin?”
”Va?” Ashlee såg på sin far. ”Magasin?”
”Ja, vi magasinerade ju en massa saker för att vi skulle renovera huset. Hade du glömt det?”
Ashlee nickade.
”Så vi förlorade egentligen inget värdefullt." Matthew log. "Inget som som vi inte kan ersätta i alla fall.”
”Men... foton... baby-saker och sånt...?” frågade Ashlee.
”Magasinerat.”
Ashlee började gråta.
”Jag trodde allt var borta!”
Matthew lyfte upp flickan i famnen.
”Min lilla älskling... hade du verkligen glömt bort magasinet?”
”Ja!” ylade Ashlee av gråt.
”Oj, vad tokigt det kan bli.” sa Matthew. Han kramade sin dotter. ”Förlåt att jag blev så arg på dig på Halloween, hjärtat. Din farsgubbe blir rasande arg ibland och ibland tänker jag inte på hur mycket jag sårar folk. Kan du förlåta din gamle far?”
Ashlee svarade med att krama sin pappa hårt.
Aska - Del 3*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar