*
Det blev dödstyst i klassrummet. Eleverna satt bara vid sina bänkar och såg storögda på sina lärare.”Vad pratar du om?” sa matteläraren, fastän han mycket väl förstod vad hans lärarkollega pratade om.
Idrottsläraren vinkade till sig Ashlee.
Hon kom lite motvilligt in i klassrummet tillsammans med Kyle och ställde sig intill idrottsläraren.
”Jag pratar om det här!” sa idrottsläraren och gjorde en gest mot Ashlees ansikte. "Jag pratar om att du misshandlar dina elever!”
”Hon provocerade mig!” protesterade matteläraren.
”Så då är det rätt att slå henne...?” sa Max.
Han gick fram till Ashlee och lade en arm om henne.
”Vem har slagit vem?” frågade Mrs. Rice som kom just in i klassrummet.
”Mister Carlisle slog Ashlee.” berättade Kyle.
”Hon var uppkäftig, vägrade lyda och hon stod och härmade mig!” sa Mr. Carlisle. ”Och det var inte första gången.”
”Ashlee gör det inte med vilje!” utbrast Mrs. Rice. ”Det är verbala tics, det hör till när man har Tourettes – det vet du!”
”Skitsnack. Flummigt dravel.” mumlade matteläraren, nästan ohörbart.
Idrottsläraren gav Mr. Carlisle en så hätsk blick att matteläraren bleknade och nästan sjönk ihop.
”Shit..." pustade Max. "jag skulle inte vilja möta Coach i en mörk gränd när han har den blicken...
”Hon provocerade mig...” förvarade sig matteläraren.
”Om jag fick för mig att slå alla som provocerade mig skulle jag inte ha tid med annat.” morrade idrottsläraren. ”Du ska inte stå där och tro att du kommer undan med det här!”
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar