*
När Ashlee och hennes pappa försvunnit kom Coral fram till Kyle.
”Hej brorsan. Vem vinkar du till?”
”Ashlee. Hon svimmade förut, så Mister Hayden kom och hämtade henne.”
”Svimmade hon? Är hon sjuk?” Coral lät orolig.
”Hon sa att det var bieffekter från hennes medicin.” sa Kyle.
”Stackars Ashlee.” suckade Coral sorgset.
Kyle nickade.
”Mmmm... Vart är du på väg förresten?”
”Jag tänkte kolla att du sköter dig på lektionen.” skojade Coral.
Kyle skrattade.
”Kul syrran.”
”Nej då, jag ska hämta en grej i bildsalen.”
”Vaddå?” undrade Kyle.
”Var inte så nyfiken.” Coral log mot sin lillebror och rufsade om hans hår. ”Gå in och lek med siffror istället.”
”Yes ma'am.”
Kyle gjorde en liten honnör och gick in i klassrummet.
Resten av mattelektionen var rolig, men Kyles tankar sökte sig ändå hela tiden till Ashlee.
Han kunde inte sluta oroa sig för henne.
Så fort skolan var slut för dagen skulle han gå hem till henne och se hur det var med henne.
Kyle ryckte kittligt till när Shirley, som var en av hans bänkkamrater, petade honom i sidan.
Han såg på Shirley.
"Vad...?" fnissade han.
”Vad tänker du på?” log Shirley.
Kyle kände hur han rodnade.
”Eh... jag tänker på om nian ska vara i den här rutan eller inte...” mumlade han och pekade uppe i hörnet på sitt sifferpussel.
Shirley skrattade.
”Säkert, Kyle.” Hon rufsade om hans hår. ”Du är för söt!”
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar