onsdag, april 21, 2010

Anfall – del 21

*
När klassen kom tillbaka till Blue Creek fick Jerry och Brent genast gå till rektorn. Det var det drygt en timme kvar av lektionen, men lärarna tyckte att de övriga eleverna kunde få sluta för dagen.
”Kyle, du får gå till skolsköterskan så att hon kan undersöka dina fingrar.” sa Coach Hillman.
Kyle skakade på huvudet.
”Det behövs inte.”
”Dom kan vara brutna!” utbrast Shirley.
Kyle suckade tungt. Han ville verkligen inte gå till skolsköterskan.
Hon brukade alltid vilja passa på att göra en ordentlig undersökning om hon ansåg att en elev var allvarligt skadad, eller om hon tyckte det behövdes av någon annan anledning.
Kyle undvek alltid skolsköterskan om han kunde, eftersom han var rädd att hon skulle upptäcka gamla skador och ärr på honom och börja ställa en massa frågor.

Max såg plötsligt på Ashlee med en förbryllad rynka mellan ögonen.
”Ashie... hur är det?”
Ashlee såg blek och frånvarande ut, det var väldigt olikt henne.
Till klasskamraternas förskräckelse föll Ashlee ner på marken.
Det ryckte lite i hennes kropp, som i kramper.
”Ashlee!” Kyle slängde sig ner intill Ashlee.
”Ambulans!”skrek Max.
Coach Hillman tog upp sin mobiltelefon och ringde efter en ambulans.
”Vad är det med Ashlee?” frågade Shirley. Hennes röst darrade av oro. ”Har hon Epilepsi?”
Kyle skakade på huvudet.
”Nej. Inte som vi vet i alla fall.”
”Varför svimmar hon så ofta?” frågade Max. ”Jag blir ju livrädd.”
Lärarna såg också oroligt på Ashlee.
”Har hon krampat så här förut?” frågade klassföreståndaren.
”Nej.” svarade Kyle. ”Hon har svimmat förut, men aldrig så här...”

Klassföreståndaren och Kyle följde med Ashlee i ambulansen.
När de svängde in till ambulansinfarten vaknade Ashlee till.
”Svimmade jag igen?” frågade hon.
Kyle nickade.
”Toppen.” mumlade Ashlee. ”Verkligen kul att göra bort sig hela tiden.”
”Du gör aldrig bort dig.” sa Kyle och kramade hennes hand.
”Du är snäll du Kyle, men du får ändå inte låna några pengar.”
Kyle log åt att Ashlee orkade skämta nu.
Ashlee log tillbaka, men det var ett blekt och trött litet leende.
*

Inga kommentarer: