tisdag, april 20, 2010

Anfall – del 17

*
”Shit, vilken trist utflykt.” stönade Brent när de varit vid Atlas Canyon en stund. ”Vad larvigt att vi måste lära oss saker om det här stället.”
”Tycker du att det är tråkigt?” frågade en av lärarna.
”Vad tror du? Vi kan redan allt om Blue Creek och det här skitstället...!”
”Vad bra!” sa Coach Hillman. ”Då kanske du kan berätta för oss varför detta stället fick namnet Atlas Canyon.”
En febril aktivitet sattes igång i Brents hjärna. Han gjorde en plågsam grimas.
”Vad är det?” flinade någon retsamt. ”Gör det ont att tänka...?”
Några i klassen skrattade.
”Nu räcker det.” förmanade Coach Hillman. ”Brent, vet du varför det här stället heter Atlas Canyon?”
”Vem fan bryr sig?!” fräste Brent.
”Kan inte någon som veta få säga det nu?” sa Julie Carver.
”Jag tror Brent vet svaret, men han är bara lite ointresserad.” sa Coach Hillman. ”Inte sant, Brent.”
”Vem fan bryr sig?!” fräste Brent igen.
Julie Carver himlade sig.
”Stället fick sitt namn efter...”
Klassföreståndaren bad Julie vänta på sin tur.
”Det är ju ingen som kan svaret...” stönade Julie.
”Vi är flera som kan.” sa Max.
Klassföreståndaren såg på sina elever.
”Ashlee, vill du berätta om Atlas Canyon? Hur fick stället sitt namn?”
”Efter titanen Atlas.” svarade Ashlee. ”I Grekisk mytologi. Han höll upp himlavalvet på sina axlar.”
”Jäklar, vad stark han måste ha varit!” sa Max.
Klassen skrattade.
”Tack för ditt svar Ashlee.” sa klassförestånaden. ”Det är mycket rikigtt. Vad hände med Atlas sedan?”
Julie viftade med handen och fick svara.
”Han blev förstenad och förvandlades till ett berg.”
”Alldeles riktigt, Julie. Tack.” sa klassförestånaden. ”Vet ni vart Atlasbergen ligger? Någon som vill berätta? Kyle...?”
”Nordafrika.” sa Kyle.
”Vilka jäkla plugghästar ni är allihop!” fnös Jerry.
”Det är väl bra att kunna en massa saker?” sa Shirley.
”Mmm... jättebra.” sa Jerry ointresserat. ”Kan vi åka hem nu?”
”Nej, nu ska ni ju sprida ut er och börja fotografera.” sa Coach Hillman glatt.
*

Inga kommentarer: