*
Just som Ashlee fått elektroder fastsatta på huvudet av sjuksköterskan och EEG:et skulle sätta igång, satte sig hon sig spikrak upp i sängen.
”Hur är det med Kyle?”
”Han sitter här utanför och väntar.” sa hennes mamma.
”Hans fingrar.” sa Ashlee. ”Dom kanske är brutna.”
”Brutna?” frågade hennes pappa. ”Har han skadat sig?”
Ashlee berättade vad Jerry gjort.
Matthew svalde en hel drös med svordomar och ilska tillmälen. Istället gav han Ashlee ett lugnande leende.
”Jag kan titta på hans fingrar.”
”Jag hämtar honom.” sa Selma. Hon gick ut i väntrummet.
”Hur mår Ashlee?” frågade Kyle när Selma kom ut till honom.
”De ska göra EEG på henne nu. Det kan ta en timme, men sedan kan du få gå in till henne om du vill.”
”Det vill jag.” sa Kyle.
”Hur är det med fingrarna, vännen? Ashlee berättade.”
Kyle såg ner på sina fingrar.
”Det är ganska okej.”
Selma tog försiktigt hans hand och såg på fingrarna. Hon blev förskräckt när hon såg hur de såg ut.
”Men älskade vän, de är ju svullna, det här måste göra jätteont...!”
”Mmm, lite.” sa Kyle.
”Ashlees pappa skulle vilja titta på dina fingrar och lägga ett förband. Annars kanske inte fingrarna läker som de ska.”
”Okej.” sa Kyle motvilligt.
Han gick efter Selma till ett rum som låg intill Ashlees sjukrum.
”Vi ses sen, vännen.” sa Selma till Kyle och strök honom över kinden. ”Jag går in till Ashlee.”
”Vi kommer dit när EEG:et är klart.” sa Matthew.
Han vände sig till Kyle.
”Vad säger du, grabben, ska vi fixa dina fingrar nu?”
Kyle nickade.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar