onsdag, januari 20, 2010

Ocean Beach Memories #1

*
Ocean Beach. 1960


Fyraårige Ryan kröp upp till sin pappa i soffan.
"Pappa, läs en bok för mig." bad han med sin mjuka röst. "Snälla."
"Inte nu skrutten, klockan är mycket." sa David. "Alla som har gul pyjamas på sig ska gå upp och sova nu."
Ryan tittade ner på sin ljusgula pyjamas.
"Jag har gul pyjamas..."
David låtsades se överraskad ut.
"Nämen! Då är det ju du som ska gå upp och sova."
"En liten stund till vill jag vara uppe." sa Ryan.
"Nej, Ryan, det är sent. Kom nu så går vi upp och lägger dig."
Ryan satt trotsigt kvar i soffan.
"Kom nu." log David. "Jag bär dig till din säng."
Han lyfte upp sin lille son.
"Måste pussa mamma godnatt först!" sa Ryan.
"Okej, spring och pussa mamma godnatt."
David släppte ner Ryan som sprang in till Kate i köket.
"Mamma, du ska få godnatt-puss!"
"Åh, en godnatt-puss av min lille kille har jag längtat efter hela dagen." log Kate.
Hon lyfte upp Ryan och kramade och pussade honom.
"Nä, jag ska pussa dig." sa Ryan. Han gav sin mamma en blöt puss på munnen.
"Tack lilla gubben, sov gott nu."
"Mmm." sa Ryan. "Och jag måste pussa Becka godnatt också!"
"Då går vi upp till hennes rum." sa David och lyfte upp Ryan i sin famn igen.
De gick upp och pussade Rebecca godnatt.
"Så, nu ska du sova." sa David.
"Pappa måste också få puss!" sa Ryan. "Annars är det inte rättvist."
Även David fick sin godnatt-puss. Sedan stoppade han Ryan i säng.
"Kan du sova gott nu då?" sa David och strök Ryan över kinden.
"Ja." sa Ryan.
Men sedan satte han sig tvärt upp i sängen.
"Nej menar jag! Jag behöver ha lite vatten först."
David skrattade.
"Nej, du behöver inte dricka nåt vatten nu. Jag tror du säger så bara för att du vill vara uppe en liten stund till."
Ryan log brett.
"Pappa är smart."
David skrattade ännu mer.
"Ja du, din pappa är smart. Sov nu busunge."
David stoppade om Ryan och pussade på pannan. Sedan släckte han lampan och gick ut ur rummet.
"Jag ska inte sova alls!" ropade Ryan. "Jag ska vara vaken heeeela natten."
"Ja, var det du." log David.
"Det ska jag." sa Ryan bestämt.
Men fem minuter senare sov han djupt, med armen om sin älskade gose-hund.
*

Inga kommentarer: