*
"Vilken tur att den här inte ramlade ur." sa Ryan när de stog på stranden utanför grottan.
Han drog upp den stora diamanten ur sin byxficka.
"Wow!" utbrast Sheila. "Jag har aldrig sett en så stor diamant förut!"
"Den är verkligen vacker!" sa Maureen.
Ryan flinade.
"Tänk vad förvånade de ska bli på museet när vi återlämnar allt."
"Ja," skrattade Maureen. "och våra föräldrar blir nog också ganska förvånade när dom får veta vad vi har varit med om!"
"Mmm..." Ryan lät tankfull. "Vi säger inget till mamma och pappa om att jag ramlade i den där avgrunden. Dom blir bara oroliga då."
"Hur ska du förklara att du är genomblöt då?" frågade Sheila.
"Klädsim kanske." flinade Ryan.
"Ja, det går de säkert på." fnissade Maureen. Hon lade armen om Ryans axlar. "Du är bra knasig du."
Hon gav Ryan en stor kram och pussade honom på kinden.
"Åh, jag är så glad att du klarade dig!"
Ryan sparkade lite generat i sanden med ena foten.
"Tjejer..." mumlade han. "ska bara kramas hela tiden."
"Vi tycker så mycket om dig förstår du väl." sa Maureen.
"Ja," sa Sheila. "och så är du ju så himla gullig."
"Det är jag inte alls..." mumlade Ryan.
"Jo, det är du!" fnissade Maureen och gav honom ännu en puss.
"Äh, lägg av." sa Ryan och rodnade. "Nu går vi hem."
Solen höll på att gå ner när Fantastiska Fyran gick hemåt.
Kvar inne i grottan satt fem bistra diamanttjuvar och funderade på hur de skulle kunna ta tillbaka sitt byte från ungarna.
*
2 kommentarer:
Så spännande! Likey!
aw thanks!! :D
Skicka en kommentar