*
Under middagen satt Nancy och tittade på Corals ansikte, på blåmärkena som nu var gulbleka.
"Vad har hänt med dig, raring?"
"Hon blev överfallen och nästan våldtagen på Nyårsafton." svarade fadern.
"Åh Herregud!" utbrast Nancy. "Så fruktansvärt!"
"Mmm..." sa fadern. "Kan ni tänka er att nåt sjukt svin tänkte våldta min lilla flicka?"
"Har de fått fast honom?" frågade Nancy.
"Får jag gå ifrån bordet?" frågade Coral. "Jag mår inte så bra..."
"Förlåt mig Coral, jag skulle inte ha tagit upp ämnet." sa Nancy bekymrat. "Är du okej raring?"
"Nej, jag mår inte så bra." upprepade Coral.
"Gå du." sa fadern.
Coral lämnade köket.
Kyle reste sig för att se hur det var med Coral. Men fadern tryckte milt ner honom på stolen igen.
"Hon klarar sig, Kyle. Alla behöver inte rusa från bordet. Nu äter vi lite dessert."
"Har dom fått fast han som överföll Coral?" frågade Stan efter någon minuts tystnad.
Kyle nickade.
"Polisen i Mudwater tog honom i måndags."
"Vilken tur!" sa Nancy.
"Jag hoppas den jäveln får lida i fängelset!" sa Stan.
"Det får han säkert göra." sa Robert. "Coral, kom hit och ät dessert med oss nu!"
"Låt henne vara," sa Nancy. "hon kanske inte mår så bra."
Men Coral kom ut i köket igen och satte sig på sin plats.
"Jag är okej." sa hon sturskt.
"Mina ungar är starka." sa fadern. "Dom knäcker man inte så lätt! Eller hur, ungar?"
"Nej..." mumlade både Coral och Kyle.
"Förlåt Coral," sa Nancy igen. "jag skulle inte ha frågat om..."
"Jag vill inte prata om det mer." avbröt Coral.
"Nej, nu ska vi ha trevligt." sa fadern. "Nu tar vi fram Nancys goda chokladtårta!"
"Bäst i hela stan!" sa Lenny hungrigt.
Kyle såg på Coral.
"Är du okej?" viskade han oroligt.
Coral nickade och klappade sin brors hand.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar