*
Kyle satt på Ashlees säng och såg upp på stjärnhimlen i Ashlees tak.
"Dom är självlysande." förklarade Ashlee.
"Coolt!" sa Kyle.
"Där är Scorpio," sa Ashlee och pekade på en av konstellationerna. "mitt stjärntecken. Jag är född tjugoåttonde oktober. Vad är du för stjärntecken?"
"Ingen aning." skrattade Kyle.
Ashlee funderade.
"Du är född den tjugoåttonde december."
Kyle nickade.
"Då är du Capricorn."
"Wow." sa Kyle imponerat. "Du verkar kunna mycket om stjärnbilderna."
Ashlee ryckte på axlarna.
"Nja... lite iallafall."
En liten figur i Batman-dräkt uppenbarade sig i dörröppningen.
Han pekade på Kyle.
"Vem är det?"
"Det är Kyle ser du väl, dummer." svarade Ashlee.
"Är det din pojkvän?"
"Han är pojke och han är min vän. Så, nu vet du det. Hej då Kevin."
Ashlee försökte försiktigt fösa ut Kevin, men han stretade emot.
"Mamma och pappa har åkt till affären och jag vill inte vara ensam. Jag får vara här."
"I mitt rum...?" sa Ashlee klentroget. "Vem har bestämt det?"
"Jag." sa Kevin.
Ashlee såg på Kyle och himlade sig.
"Småbröder... är dom inte underbara...?"
Kyle skrattade.
Kevin klev in i rummet och ställde sig nära Kyle.
"Är du Ashlees pojkvän?"
"Kevin... ut!"
Nu föste Ashlee hårdhänt ut sin lillebror ur rummet.
"Men jag har tråkigt!" gnällde Kevin.
"Hitta på något att göra då!" sa Ashlee otåligt.
Kevin gick motvilligt in i sitt rum som låg mittemot Ashlees.
"Ursäkta Kyle, men det är lite svårt att vara tålmodig med honom ibland." ursäkade sig Ashlee. "Han ska vara med överallt och frågar en massa dumma frågor."
"Jag är åtta år! Det är mitt jobb!" skrek Kevin. "Jag ska säga till mamma att du knuffade mig!"
"Ja, gör det du." svarade Ashlee oberört.
Hon lade sig på sin säng och pustade ut. Hon såg på Kyle.
"Hur var du när du var åtta?"
Kyle log.
"Som han ungefär tror jag."
"Du, det har jag väldigt svårt att tro." sa Ashlee.
Kyle funderade. Hur hade han varit som åttaåring?
Han mindes att han varit glad och livlig - tills fadern började få sina raseriutbrott och tryggheten hemma försvann. I skolan, som alltid varit en fristad för både honom och Coral, vågade de skratta och prata som de ville. När de kom hem blev de vaksamma och försiktiga.
Ashlee väckte honom ur sina tankar.
"Vad funderar du på?" frågade hon och log.
Kyle log och ryckte på axlarna.
"Meningen med livet kanske...?"
Ashlee skrattade.
"Du är verkligen speciell, Kyle."
"Är det bra eller dåligt?" undrade Kyle leende.
"Bra." sa Ashlee bestämt. "Definitivt bra."
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar