*
"Vilken dag!" stönade Kyle när han kröp ner i sin säng.
Coral stod vid sin säng och borstade sitt långa hår.
"Ja, skönt att den är över." sa hon. "En minut till och jag hade blivit galen...!"
Hon såg fundersam ut en stund, sedan såg hon på sin bror.
"Är det bara jag som tycker att Nancy är lite... hur ska jag säga... klängig...?"
"Nej, det tycker jag med." sa Kyle.
Han skakade av sig den obehagliga känslan.
Coral satte sig på Kyles säng.
Kyle stödde sig på armbågen och såg på sin syster.
"Och Lenny är lika jobbig som vanligt." suckade han. "Stan är faktiskt den ende som är normal här i det där gänget."
"Mmm..." instämde Coral.
Kyle log okynnigt mot sin syster.
"Och du är också ganska normal, syrran."
"Tack för den komplimangen!" skrattade Coral.
"Varsågod." skrattade Kyle.
Coral skrattade och skakade på huvudet.
"Fast bara lite normal." fortsatte Kyle.
"Jag ska ge dig för normal!"
"Nej... snälla...! Jag ska inte retas mer." fnissade Kyle.
Men Coral bara log och började kittla honom.
"Nej sluta!" skrek Kyle.
Han försökte skrattande komma undan.
"Tar du tillbaka då?" fnissade Coral.
"Ja, jag tar tillbaka!" lovade Kyle. "Du är normal."
"Tack, det var bara det jag ville veta."
Coral gav sin bror en kram. Sedan gick hon bort till sin säng.
"Coral," viskade Kyle en stund senare när de släckt sina sänglampor. "jag är glad att du är min syster."
"Trots att jag bråkar med dig?" fnissade Coral.
Kyle småskrattade.
"Ja. Jag tycker om dig ändå."
"Och jag är glad att du är min bror, Kyle."
Fortsättningen (En dålig fredag...) finns här
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar