Rekognosering

En "börja" från AC Collin's bok 365 börjor


”Börja” #21.
Nu när jag visste vem som bodde i huset gick jag förbi där
varje dag.
Ofta lånade jag med mig grannens hund.
Ingen misstänker en hundägare på promenad.
Så en dag gav det utdelning.

Det första jag lade märke till när hon kom ut ur huset var att hon var mycket mindre än vad jag hade föreställt mig.
Fan, hur gammal var hon egentligen...? Tretton? Fjorton?
Hon var helt klart ett par år yngre än de andra ligistglinen. Hon såg så oskyldig ut...
Men även små vandaler kan se ut som änglar, tänkte jag.

Ytterdörren öppnades igen, en liten grabb klädd i en röd, fodrad galonjacka jacka och gummistövlar kom ut på verandan. Han halvsprang fram till tjejen.
”Vi ska faktiskt gå tillsammans till skolan...!” flämtade han.
”Då får du väl skynda dig.” svarade tjejen.
Men sedan log hon brett och väntade in grabben, förmodligen hennes lillebror.
Hon lade armen om hans axlar och sade något som han skrattade åt.
När de gick förbi mig drog hunden i kopplet. Han ville hälsa på ungarna.
”Får man klappa den?” frågade grabben.
”Gå inte fram till främmande hundar.” sa tjejen, som förmodligen var hans syster.
”Men han är säkert snäll!” sa grabben.
”Det spelar ingen roll.” sa tjejen med en liten suck.
Sedan tillade hon i en bestämd, menande ton:
”Dessutom kommer du få en massa hundhår på dig...”
Grabben suckade.
”Visst ja...”
Han såg upp på sin syrra.
”Varför måste du vara allergisk?”
Tjejen flinade.
”För att du inte ska få nån hund fattar du väl?”
Grabben skrattade.
”Kul, verkligen kul.”
Tjejen såg upp på mig. Hon var söt och hade väldigt vackra ögon, havsgröna, som var inramade av täta, svarta ögonfransar.
Hon gav mig nu en väldigt granskande blick. Det såg ut som om hon försökte memorera mig utseende.
Jag log mot henne i ett försök att se vänlig ut.
Hon fick en liten rynka mellan ögonbrynen.
Fan, anade hon oråd nu...? Inte bra.
”Fin hund.” sa grabben. ”Vad heter den?”
Jag rycktes ur mina funderingar.
”Eh... han heter Napoleon.”
Grabben log stort.
”Napoleon? Coolt namn!”
Tjejen drog i hans arm.
”Kom nu, annars missar vi bussen.”
Ungarna gick mot skolbussen.
”Hej då Napoleon!” ropade grabben och vinkade.
Tjejen vände sig om medan de gick och gav mig en sista misstänksam blick.
Jag gillade inte alls att hon tittade på mig sådär.
Hon fick inte lägga mitt utseende på minnet.
*