Superbia (Högmod/Hybris) - 1

2006

”Hur kan man bli så jävla dum, Vinnie?!”
Marco Danelli stirrade på sin bror som satt mitt emot honom vid ett bord i det stora besöksrummet.
”Åka dit på grund av skattefusk…! Al Capone-kopia...”

Vinnie Danelli öppnade munnen för att uttala sig, men Marco höjde handen, ett tecken som talade om att Vinnie gjorde bäst i att hålla tyst.
”Du har tur om du kommer ut innan Charli fyller tjugo.” fortsatte Marco.
Han suckade tungt.
”Hajar du, på grund av att du fick hybris, och började tvätta pengar och skattefuska, ska Charli och Ray vara utan farsa.”
”Men dom har ju fortfarande en farsa…” sa Vinnie lamt. ”Jag slutar ju inte vara deras farsa bara för att jag sitter här.”
Marco suckade igen.
”Hur kul tror det det är för Charli och Ray i skolan nu? Tror du inte skitungarna där snackar? Fan Vinnie! Först fick Nikki genomlida det här när Bobby åkte in - och nu dina ungar!”
”Vad bra att du är den gode brodern då.” sa Vinnie.
Marco skakade på huvudet.
”Nej, Vin. Jag är inte den gode brodern. Jag har gjort idiotiska saker jag också, det hymlar jag inte med, det vet du.”
Marco såg bedrövad ut.
”För tusan, Vinnie - tror inte du att jag varje dag ångrar att jag missade de tre första åren i Danis liv?”
Vinnie sa inget på flera minuter.
*