måndag, november 22, 2010

SkrivPuff: Utmaning 2010:318 - 22 november

Skriv om ett utmanande uppdrag.

Special Crime Agency, juni 2010

”Dani, jag har ett uppdrag åt dig.”
Dani Danelli kunde inte undgå att se ett aningens illvilligt flin i Agent Daleys ansikte.
”Det är inte du som delar ut uppdrag här Daley,” sa hon. ”men okej, vad är vill du?”
Agent Daley såg på sina kollegor som också flinade.
”Du kan gå upp på mitt kontor och hitta min iPhone åt mig, okej lilla gumman?”
Några av kollegorna garvade som om Daley hade sagt något hysteriskt kul.
Danis partner Jacob Linz suckade. Han avskydde att vissa kollegor behandlade Dani så här bara för att hon var tjej och den yngsta agenten.
Jacob såg på Dani för att se hur hon tog Daleys nedsättande "skämt".
Dani log ett milt, änglalikt leende.
”Daley, jag vet var din iPhone är." sa hon lent. "Den är på samma ställe som ditt huvud - uppe i a…”

Dani blev avbruten när en av cheferna kallade på henne och Jacob för att ge dem ett verkligt uppdrag, men alla kollegor hade förstått i vilken kroppsöppning Daley skulle leta efter sin telefon och de hade mycket roligt åt det.
Daley var den ende som inte skrattade. Han lomade in på sitt kontor, butter över att ha blivit tillintetgjord av en liten flicksnärta som inte ens fyllt 23 år.

Agent Angela Wood kikade in till Daley.
”Hittade du din iPhone?” flinade hon.
Daley gav henne en sur blick.
”Kom igen nu,” sa Angela. ”du måste faktiskt lära dig att inte behandla Dani så där. Det är varken roligt eller trevligt - bara jäkligt idiotiskt.”
”Okej… jag ska försöka skärpa mig.” suckade Daley.
Angela log.
”Duktig ponke! Nu går vi ut och äter lunch. Du bjuder.”
Daley höjde på ögonbrynen.
”Gör jag?”
Angela log brett.
”Yep, om du inte vill att jag ska berätta för Marco Danelli hur du behandlar hans dotter?”
Daley svalde ljudligt. Det var det sista han ville. Marco Danelli var inte en man som man retade upp.
Angela njöt när hon såg nervositeten i sin kollegas ansikte.
”Hur blir det med den där lunchen?” sa hon.
Daley lyckades pressa fram ett leende.
”Vad sägs om P.J. Clarke’s?”
”Perfekt!” log Angela.
Hon skrattade hela vägen till restaurangen på 3rd Avenue.
*