SkrivPuff: Utmaning 2010:317 - 21 november

Skriv om ett namn.

I första klass gjorde vi namnskyltar som skulle stå på våra bänkar. Jag skrev så fint jag kunde.

CECILIE

En klasskamrat såg kritiskt på min skylt.
"Du har stavat fel."
Jag fattade inte vad hon pratade om... jag hade visst inte stavat fel.
"Nej, det stavas så." sa jag på min då knaggliga svenska.
"Nääää!" nästan skrek min nemesis. "Det ska vara Cecilia!"
"Jag heter Cecilie." sa jag.
Hon gav sig inte.
"Cecilia!"
"Cecilie!" skrek jag tillbaka.
"Varför heter du så konstigt?" ville nemesis veta.
Konstig kan du vara själv, tänkte jag.
"För min pappa är från Danmark."
"Heter man så i Danmark?" Besserwisser-ungen pekade på min namnskylt.
Mmmm, precis - alla i Danmark heter Cecilie.
"Några flickor gör det." sa jag. "Och min mor och far ville att jag skulle heta det."
"Varför?" ville nemesis veta.
"De gillar väl namnet." svarade min bästis Leni.
"Varför?" tjatade Besserwisser-ungen.
"Därför." svarade Leni utan att titta upp från sin namnskylt.
Nu höll Besserwisser-ungen på att få spader. Två ovanliga namn var lite mer än hon kunde ta den här dagen tydligen, för hon spände blicken i Leni och sa:
"Du har också stavat fel. Det ska vara ett A där."
"Jag vet vad jag heter." sa Leni kaxigt. "Jag heter Leni, inte Lena."
"Varför heter ni så konstiga namn?" undrade hon.
Leni himlade sig.
"För att du ska ha nåt att fråga om så klart."
Vår envisa besserwisser-nemesis gav sig inte. Hon rynkade pannan.
"Men varför?" tjatade hon. "Varför heter ni konstiga saker?"
Det var vid den här tidpunkten Leni och jag önskade att skolan kunde dela ut öronproppar.

Leni och jag blev aldrig vänner med Besserwisser-ungen. Och hon verkar ha haft problem med våra namn under hela skoltiden. När vi gick i 7:an frågade hon oss:
"Önskar ni aldrig att ni hette nåt namn som är lättare att stava? Skulle ni aldrig vilja byta stavning, typ till Cecilia istället?"
"Jo visst," sa jag. "Om du byter namn till Harald."

Hon ville tydligen inte heta Harald, så jag stavar fortfarande med E på slutet och jag delar namnsdag med Cecilia.
Och mina smeknamn är Ceci och Sille. Några puckon till skolkamrater har alltid kallat mig Rödluvan (ja, jag är rödhårig) och Danska Wienerbröd.
Vad säger man? Kärt barn har många namn.
*