Skriv om utslag.
Ocean Beach, 1959
”Titta, Ryan är prickig!” 3-årige Ryan klappade glatt på sin mage som var full av röda utslag.
”Hela du är prickig.” sa hans 7-åriga storasyster.
Rebecca sprang till köket där pappa David stod och gjorde i ordning lunch.
”Pappa, Ryan är prickig!” flämtade hon. ”Jag tror att han kanske är sjuk.”
David såg på Ryan som sprungit efter sin syster in i köket.
”Toppen Ryan…” suckade han när han såg alla röda prickar som täckte hans lille sons kropp och ansikte. ”Det ser ut som du har fått Chicken Pox.”
Ryan fnissade.
”Chicken Poss.”
”Han tror att man får det av en kyckling.” sa Rebecca. ”Knasigt va?”
David skrattade.
”Kommer det inte från en kyckling då?” sa han.
Rebecca himlade sig.
”Larva dig inte pappa. Kommer Ryan att bli frisk?”
”Ja då.” sa David. ”Om han inte förvandlas till en kyckling först.”
Rebecca suckade.
”Pappa… dig kan man ju inte ta på allvar idag. Du ska inte bli en kyckling Ryan.”
Hon klappade sin lillebror på huvudet för att lugna honom.
Men Ryan verkade inte det minsta orolig. Han började hoppa grodhopp över golvet.
”Ryan är inte kyckling, Ryan är gwoda!” sa han glatt.
Rebecca log.
”Nu har han fått grodsjukan också.”
Ryan fnissade lyckligt. Han grod-skuttade fram till Rebecca och kramade och pussade henne.
Snart kommer vi ha två barn med Chicken Pox... tänkte David.
Han hade rätt.
Två dagar senare var även Rebecca full med röda utslag.
”Tack så mycket Ryan.” suckade Rebecca och kliade sig irriterat på armen.
Ryan, som satt i soffan hos mamma Kate och åt isglass, gav sin syster ett sött, änglalikt leende à la Ryan. Hans stora blå ögon glittrade.
”Vassågod.” sa han glatt, som om Rebecca hade tackat för en fin present.
*
4 kommentarer:
Roligt och trevligt skrivet! Och smart! Gillar verkligen dialogen!
Tack så mycket!! Kul att du gillar dialogen! :-)
Bra flyt i dialogen och jag gillar din slutkläm! :)
Åh tack så mycket, Fröken Johansson! :-)
Skicka en kommentar