1999
”Polisen har gjort ett tillslag mot Andersens växthus.”
Kristian Olsen visade sin fru dagens tidning.
Rebecka suckade.
”Nu igen?”
”Ja,” sa Kristian. ”de tog en jäkla massa gräs den här gången.”
7-åriga Cecilie såg med höjda ögonbryn på sin pappa.
”Tog dom gräs…?”
Flickungen tittade ut genom fönstret och såg oroligt på gräsplätten borta vid lekparken. Hon flämtade till.
”Nej! Tänk om dom tar vårans gräs också!”
Kristian och Rebecka skrattade.
”Nej, skatt,” log Kristian och rufsade om Cecilies koppar-röda lockar. ”det gräset vill dom nog inte ta.”
Cecilie såg ändå missbelåten ut.
”Polisen får väl skaffa eget gräs om dom så gärna vill ha, man får inte ta andras gräs! Mitt gräs låter dom bli!”
De vuxna i rummet fick plötsligt väldigt svårt att hålla sig för skratt.
Cecilie gav dem en arg blick.
”Det är inte roligt. Jag ska rita en skylt och sätta på gräsmattan.”
En stund senare stod Cecilie nere på gräsmattan och tejpade upp sin skylt på en av lyktstolparna.
Alla som kände till Andersens växthus och tillslaget fick sig ett gott skratt när de gick förbi och läste.
Snella polisen
Rör inte vårans gräs! Vi vill ha det själva!
*
2 kommentarer:
Fyndigt. Gulligt.
Tack! :)
Skicka en kommentar