Fönster mot gården: Skrivpuff - 7 september 2011

*
Folk i parken stirrade av skräck och förvåning när de såg en shoppingvagn med en liten pojke i komma infarande i parken.
"Stanna nån gång då idiot-vagn!" skrek Alex.
Han blev bönhörd. Shoppingvagnens hjul stannades av en sten och Alex kastades ur.
Som tur var hade en uppblåsbar hoppborg ställts upp i parken. Hoppborgen var nu tom på barn och blev en perfekt landningsplats för Alex.
Hoprullad som en liten kattunge studsade han ner i hoppborgens mjuka golv.

Grady, Wendy och Alex kamrater kom rusande mot hoppborgen.
"Herregud...! Alex..." skrek Wendy. "Är du okej!"
Alex ställde sig vingligt upp och strök några hårslingor ur ansiktet.
Pojkens ansikte lystes upp av ett soligt, brett leende.
"Det här var skitkul! Kan vi göra om det?"
Hans kamrater skrattade.

Grady lyfte ner Alex och kramade om pojken.
"Fan vad du skrämde oss! Ni är galna."
"Det var kul!" sa Alex.
Hank log snett.
"Erkänn att du var lite rädd."
Alex log brett och skakade på huvudet.
"Inte jag inte."

Grady log och gav Alex en mjuk dask i baken.
"Tokiga unge. Nu går vi till posten och sen åker vi tillbaka till lägret."
"Vi skulle ju gå och äta mjukglass." sa Scott.
"Glöm det." sa Grady. "Ni dödar nästan er kompis och tror att ni ska få mjukglass..."
Alex funderade en stund.
"Men kan vi inte få mjukglass för att jag inte dog då...?"

Grady och Wendy började gapskratta.
"Det är klart att vi ska fira att Alex klarade sig." sa Wendy.
Hon stack fingrarna i Alex sidor och fick pojken att skruva på sig och nästan kikna av skratt.
"Inte kittlas!" sa han generat.
Grady log och lyfte upp Alex på sina axlar.
"Kom nu skitungar så går vi och äter den där mjukglassen."
Alex blickade ner på sina äldre kamrater.
"Tur att jag inte dog va?" sa han med ett litet flin på läpparna.