*
"Har ni verkligen inte hört myten om Damen i sjön...?" frågade Scott när de hade gjort sig hemmastadda inne i tältet.
"Jo, vi hörde den förra året." sa Desi och log. "Och vi blev inte rädda den gången heller."
Desi vände sig till Alex.
"De här tokstollarna försöker alltid skrämma oss tjejer med läskiga berättelser."
Alex log.
"Lyckas inte så bra va?"
Desi skrattade och skakade på huvudet.
"Nej, de lyckas aldrig skrämma oss."
"Ni blev ju livrädda förra året." sa Hank. "Tjejer blir alltid rädda av mörker och spökhistorier."
Desi slog Hank i huvudet med en kudde.
Scott såg på sin klocka.
"Ooooh... snart midnatt..." sa han med stämmningfullt spöklik röst. "Snart kommer Damen i sjön uppkrälande... Hon är på jakt efter små barn. Hon vill hämnas sin död."
"Tur att det inte finns några små barn här då." log Desi.
Scott lade armen om Alex.
"Inte? Vad är det här då? Lill-räkan är ett litet barn."
Tjejerna log.
Scott vände sig mot sina kamrater.
"Grabbar, ska vi visa tjejerna att vi kan få Alex att skrika som en liten tjej?"
"Hallå!" småskrattade Alex. "Jag skriker inte som en liten tjej!"
Hank log.
"Jodå, när du blir kittlad."
"Jag skriker inte som en tjej - och jag är inte kittlig." sa Alex trotsigt.
Desi tog tag om Alex midja.
"Jo det är du, lilla lögnare."
Alex försökte komma undan, men Desi höll fast honom.
"Det är bra Desi!" skrattade Scott. "Nu torterar vi honom lite!"
Hela gänget började kittla Alex. Den lille killen skrek av skratt.
"Sluta!" bad han.
"Berätta först om tjejen du skrev brev till igår!" sa Hank.
"Aldrig! Jag säger ingenting!" skrattade Alex.
Gänget fortsatte sin skoningslösa tortyr.
Scott log förnöjt.
"Sa jag inte att det går illa om man är kaxig, lill-räkan?"
Alex kiknade av skratt och fick inte fram ett ord.
"Nej hörni, nu låter vi grabben andas lite." skrattade Desi.
De andra slutade kittla Alex.
Desi drog in honom intill sig och killade honom lätt på ryggen.
Alex fnissade och skruvade lite blygt på sig.
"Ska jag sluta?" frågade Desi.
Alex skakade på huvudet och rodnade.
Desi log och rufsade om hans hår.
"Du är så söt lill-räkan!"
Hennes fingrar fortsatte att leka över hans rygg.
Alex fnissade.
"Är det skönt?" frågade Desi och log.
Alex gav henne ett litet sött och smågenerat leende till svar.
Beröringen kittlades lite och han kände sig blyg, men det pirrade skönt i hela kroppen.
"Har ni verkligen inte hört myten om Damen i sjön...?" frågade Scott när de hade gjort sig hemmastadda inne i tältet.
"Jo, vi hörde den förra året." sa Desi och log. "Och vi blev inte rädda den gången heller."
Desi vände sig till Alex.
"De här tokstollarna försöker alltid skrämma oss tjejer med läskiga berättelser."
Alex log.
"Lyckas inte så bra va?"
Desi skrattade och skakade på huvudet.
"Nej, de lyckas aldrig skrämma oss."
"Ni blev ju livrädda förra året." sa Hank. "Tjejer blir alltid rädda av mörker och spökhistorier."
Desi slog Hank i huvudet med en kudde.
Scott såg på sin klocka.
"Ooooh... snart midnatt..." sa han med stämmningfullt spöklik röst. "Snart kommer Damen i sjön uppkrälande... Hon är på jakt efter små barn. Hon vill hämnas sin död."
"Tur att det inte finns några små barn här då." log Desi.
Scott lade armen om Alex.
"Inte? Vad är det här då? Lill-räkan är ett litet barn."
Tjejerna log.
Scott vände sig mot sina kamrater.
"Grabbar, ska vi visa tjejerna att vi kan få Alex att skrika som en liten tjej?"
"Hallå!" småskrattade Alex. "Jag skriker inte som en liten tjej!"
Hank log.
"Jodå, när du blir kittlad."
"Jag skriker inte som en tjej - och jag är inte kittlig." sa Alex trotsigt.
Desi tog tag om Alex midja.
"Jo det är du, lilla lögnare."
Alex försökte komma undan, men Desi höll fast honom.
"Det är bra Desi!" skrattade Scott. "Nu torterar vi honom lite!"
Hela gänget började kittla Alex. Den lille killen skrek av skratt.
"Sluta!" bad han.
"Berätta först om tjejen du skrev brev till igår!" sa Hank.
"Aldrig! Jag säger ingenting!" skrattade Alex.
Gänget fortsatte sin skoningslösa tortyr.
Scott log förnöjt.
"Sa jag inte att det går illa om man är kaxig, lill-räkan?"
Alex kiknade av skratt och fick inte fram ett ord.
"Nej hörni, nu låter vi grabben andas lite." skrattade Desi.
De andra slutade kittla Alex.
Desi drog in honom intill sig och killade honom lätt på ryggen.
Alex fnissade och skruvade lite blygt på sig.
"Ska jag sluta?" frågade Desi.
Alex skakade på huvudet och rodnade.
Desi log och rufsade om hans hår.
"Du är så söt lill-räkan!"
Hennes fingrar fortsatte att leka över hans rygg.
Alex fnissade.
"Är det skönt?" frågade Desi och log.
Alex gav henne ett litet sött och smågenerat leende till svar.
Beröringen kittlades lite och han kände sig blyg, men det pirrade skönt i hela kroppen.
Soundtrack/Låtlista
13 kommentarer:
fint
@ disco: Tack! :)
Jag blev nyfiken på spökhistorien kring damen i sjön.
@ Pia: Vad kul!! :) Ska försöka utveckla den i någon text :)
Jag blev också nyfiken på Damen i sjön. Minns hur man brukade skrämma upp varandra med skräckisar som barn. Blir nu sugen på en dos kuslig kick igen så utveckla gärna :)
@ Anne: Kul att du också blev nyfiken på Damen i sjön! :)
Den får nog bli en egen liten skräckis-berättelse vid sidan av denna, så jag kan utveckla den ordentligt! :)
Hmmm...
Well done, Dakota
@ Hasse: Thanks!! :D
Tjatigt värre men damen i sjön väcker nyfikenhet.
@ Kalle Byx: Vad kul att damen i sjön väcker sådan nyfikenhet! :)
Mina vänner, tag er i akt... D
Damen i sjön krälar nog upp ur sin mörka sjö inom kort.... ;-)
Fin text ! Och verkar vara en spännande spökhistoria!
@ The Darkest Night: Tack! :)
Skicka en kommentar