Upplopp, nålar och tårar... - del 3

*
Joanne strök sin fosterdotter över håret och viskade ömt hur duktig och modig hon var.
"Du får skrika om det gör ont sötnos." sa Dr. Craven.
"Nej..." snyftade Maxine. "jag har redan skrikit tillräckligt idag."
Dr. Craven klappade henne på kinden.
"Du är modig du lilla Maxine."

När benmärgsprovet var avklarat fick Maxine ligga stilla i ungefär tio minuter.
"Snart får du åka hem raring." lovade Dr. Craven.
"Får jag fråga en sak?" sa Maxine. "Har du nåt förnamn?"
Flickan log lite.
"För du heter väl inte Doctor i förnamn?"
Dr. Craven skrattade.
"Nej jag heter inte Doctor. Mark heter jag. Och du Maxine, vet du vad ditt namn betyder?"
"Nej..." sa Maxine.
Doctor Craven satte Maxine upp.
"Va? Du har ett jättevackert namn och så vet du inte vad det betyder? Maxine betyder faktiskt Greatest."

Joanne och Martin såg på varandra och log.
"Greatest." sa Martin. "Det passar ju verkligen."
Maxine såg storögd på sin läkare.
"Greatest? Så jag är typ... bäst?"
Hon fnissade åt detta.
Joanne kramade sin fosterdotter och pussade henne på pannan.
"Ja, älskade lilla Maxie, du är bäst!"
För första gången på hela dagen log Maxine riktigt stort.

Ain't No Mountain High Enough - Marvin Gaye and Tammi Terrell