Skriv om att göra ett gott intryck
Silver Beach, Sun City, California.
Sommaren 2007
Marguerite Logan såg på sin dotterdotter och log varmt mot henne.
Maxine var ett så sött barn. De ostyriga lockarna och de stora glittrande ögonen gav flickan ett mycket charmig utseende och hon var så fint klädd; lindblomsgrön tyllkjol, tunna leggings, liten T-shirt med puffärm och rosa ballerinaskor i lack.
"Vad vacker du är, mormors lilla ängel."
Maxine, 13 ½, vände sig mot sin fosterfamilj och gjorde en liten grimas.
"Mormors lilla ängel..." mimade hon.
Janie, Alex och Ricky fnissade åt sin syster och Martin och Joanne log mot sin fosterdotter.
Ända sedan Maxine var mycket liten hade hon sagt att hon minsann inte var någon ängel, utan en tiger.
"Varför måste jag följa med på den här tråkiga festen...?" suckade Maxine.
Marguerite klappade sitt barnbarn på kinden.
"Mina väninnor vill så gärna träffa dig, de har ju inte sett dig sedan du var mycket liten. Och din mamma ska ju vara där och sjunga."
"Åh jippi..." suckade Maxine.
En timme senare var Maxine och mormor framme vid den stora slottsliknande byggnaden där middagen skulle äga rum.
"Oj...!" utbrast Maxine när de klev upp på den stora trappan. "Vilket hus! Är dom som bor här kungliga, eller super-rika...?"
Mormor log.
"Ja, dom som bor här har det ganska gott ställt. Dom har hus i The Hamptons - det ligger på östkusten - och på somrarna bor de här och i Paris."
Äger dom tre hus är dom ju super-rika för sjutton... tänkte Maxine.
Hon såg på mormor och frågade:
"Vad får vi för mat här då? Sniglar, grodlår, ostron...? Eller nåt annat läbbigt som rika äter?"
"Maxine, raring... tänk på att göra ett gott intryck nu." förmanade mormor.
Maxine log ett snett litet leende.
Var mormor rädd att den lilla hyper-tigern i hennes lilla ängel skulle skutta fram...?
"Allvarligt talat, mormor," sa Maxine. "vad är ni rädda att jag ska göra...?
Rapa vid matbordet? Kasta ostron och sniglar under bordet för att jag inte vill äta dom? Eller tror ni att jag ska peta mig i näsan kanske, va?"
Maxine fnissade glatt.
Det gjorde inte mormor.
Att ta med Maxine hit kanske var ett misstag... tänkte hon och suckade.
Maxine verkade förstå vad mormor tänkte, för hon kramade Marguerites hand och log ett charmigt leende.
"No worries mormor, jag rapar aldrig och jag petar mig inte i näsan. Jag kan uppföra mig faktiskt."
Marguerite log och lade armen om flickans axlar.
"Det vet jag, min ängel."
Maxine flinade och de blå ögonen glittrade okynnigt.
"Men vad ostronen och sniglarna anbelangar har jag inga garantier."
Mormor såg lite orolig ut, men flickungen tog några glada hoppsasteg in i huset.
*Silver Beach, Sun City, California.
Sommaren 2007
Marguerite Logan såg på sin dotterdotter och log varmt mot henne.
Maxine var ett så sött barn. De ostyriga lockarna och de stora glittrande ögonen gav flickan ett mycket charmig utseende och hon var så fint klädd; lindblomsgrön tyllkjol, tunna leggings, liten T-shirt med puffärm och rosa ballerinaskor i lack.
"Vad vacker du är, mormors lilla ängel."
Maxine, 13 ½, vände sig mot sin fosterfamilj och gjorde en liten grimas.
"Mormors lilla ängel..." mimade hon.
Janie, Alex och Ricky fnissade åt sin syster och Martin och Joanne log mot sin fosterdotter.
Ända sedan Maxine var mycket liten hade hon sagt att hon minsann inte var någon ängel, utan en tiger.
"Varför måste jag följa med på den här tråkiga festen...?" suckade Maxine.
Marguerite klappade sitt barnbarn på kinden.
"Mina väninnor vill så gärna träffa dig, de har ju inte sett dig sedan du var mycket liten. Och din mamma ska ju vara där och sjunga."
"Åh jippi..." suckade Maxine.
En timme senare var Maxine och mormor framme vid den stora slottsliknande byggnaden där middagen skulle äga rum.
"Oj...!" utbrast Maxine när de klev upp på den stora trappan. "Vilket hus! Är dom som bor här kungliga, eller super-rika...?"
Mormor log.
"Ja, dom som bor här har det ganska gott ställt. Dom har hus i The Hamptons - det ligger på östkusten - och på somrarna bor de här och i Paris."
Äger dom tre hus är dom ju super-rika för sjutton... tänkte Maxine.
Hon såg på mormor och frågade:
"Vad får vi för mat här då? Sniglar, grodlår, ostron...? Eller nåt annat läbbigt som rika äter?"
"Maxine, raring... tänk på att göra ett gott intryck nu." förmanade mormor.
Maxine log ett snett litet leende.
Var mormor rädd att den lilla hyper-tigern i hennes lilla ängel skulle skutta fram...?
"Allvarligt talat, mormor," sa Maxine. "vad är ni rädda att jag ska göra...?
Rapa vid matbordet? Kasta ostron och sniglar under bordet för att jag inte vill äta dom? Eller tror ni att jag ska peta mig i näsan kanske, va?"
Maxine fnissade glatt.
Det gjorde inte mormor.
Att ta med Maxine hit kanske var ett misstag... tänkte hon och suckade.
Maxine verkade förstå vad mormor tänkte, för hon kramade Marguerites hand och log ett charmigt leende.
"No worries mormor, jag rapar aldrig och jag petar mig inte i näsan. Jag kan uppföra mig faktiskt."
Marguerite log och lade armen om flickans axlar.
"Det vet jag, min ängel."
Maxine flinade och de blå ögonen glittrade okynnigt.
"Men vad ostronen och sniglarna anbelangar har jag inga garantier."
Mormor såg lite orolig ut, men flickungen tog några glada hoppsasteg in i huset.
 |
| What's In It For Me (Spotify) |
2 kommentarer:
Haha! SÅ kul!! Love it!
Awww! Thanks!! :)
Undrar om de fick sniglar eller ostron (eller något annat läbbigt) att äta...
och undrar vad Maxine gjorde isåfall... *lol*
Skicka en kommentar