Upplopp, nålar och tårar... - del 2

*
Dr. Craven sneglade på flickans föräldrar.
Joanne och Martin nickade.
"Maxie vill att du säger som det är - även om det är läskigt." sa Martin och log.
Dr. Craven höll Maxines hand i sin.
"Maxine, benmärgsprov kan kännas lite obehagligt och det kan göra ont. Men om det är en tröst så går det fort att ta provet."
Han log mot flickan.
Maxine lade huvudet på sned och studerade läkarens vänliga ansikte.
"Får jag åka hem idag?"
Dr. Craven nickade.
"Kan du ta provet?" undrade flickan.
"Om du vill det så gör jag det." sa Dr. Craven.
Maxine nickade.
"Det vill jag. Måste dom hålla fast mig?"
Flickan pekade på sköterskorna.
Dr. Craven log och skakade på huvudet.
"Nej, det tycker jag inte att dom ska. Det här klarar vi ändå, inte sant Maxine?"
Maxine nickade igen.

En sköterska tog fram nya nålar och bedövning.
"Vad händer nu?" frågade Maxine. "Jag menar, hur går det till?"
"Först ger jag dig en spruta med bedövning, den kan svida lite, sedan tar vi ut lite benmärg från din höftkam med en annan nål."
Maxine nickade.
"Måste jag ta av mig byxorna...?"
Dr. Craven skakade på huvudet.
"Nej, bara dra ner dom en bit, så att höften syns."
"Bra." sa Maxine. "Tack för att du sa sanningen."
Dr. Craven log.
"Det var så lite raring. Är du redo nu?"
"Tror det..." sa Maxine skakigt.
Hon fick dra ner byxorna en aning och fick sedan lägga sig på mage på britsen.

När doktorn satte in sprutan med bedövning blev flickungens kinder våta av tårar.
När han stack in den långa nålen och tog ut benmärg kramade flickans händer pappret på britsen så hårt att pappret skrynklades och gick sönder.
Maxine bet ihop och försökte tappert låta bli att visa att hon var rädd eller att hon hade ont.

Ain't No Mountain High Enough - Marvin Gaye and Tammi Terrell