*
"Vi ska inte åka själva va?" frågade han, fast han visste svaret.
"Nej älskling, vi ska inte åka själva..." sa Nora. "Darryl ska åka med."
"Neeeej!"
Alex avskydde sin mors pojkvän. Darryl var retsam och kunde bli vrålförbannad för ingenting.
"Varför måste den idioten åka med?!"
Nora suckade.
"Alex, vi har inte råd annars... och Darryl vill också åka till L.A."
"Då kan han åka själv!" skrek Alex. "Jag åker ingenstans med honom!"
Nora suckade uppgivet.
"Älskling... lugna dig lite..."
Alex tänkte inte lugna ner sig.
"Fan!" skrek han. "Varför måste ni förstöra allt hela tiden! Jag hatar er!"
Alex slängde ifrån sig telefonen och sparkade till några burkar med färg som stod intill huvudbyggnaden.
Ralph skyndade fram och tog tag i den upprörda pojken.
"Alex, nu lugnar du ner dig."
"Släpp mig!" skrek Alex.
Han slog och sparkade omkring sig.
"Jag vet att du har det jobbigt hemma med din mamma och styvfar..." började Ralph.
"Ska väl du skita i!" fräste Alex.
Pojken slet sig loss och sprang ner mot bryggan.
Hemma hos sin fosterfamilj brukade han alltid gå ner till stranden när han var ledsen eller upprörd. Där kunde man sitta ifred och tänka.
Ralph sprang efter Alex.
"Du grabben, ni får inte gå ner till vattnet själva. Du kan reglerna."
"Du kan stoppa upp dina regler!" sa Alex.
"Nu lugnar du ner dig!" sa Ralph argt. "Annars får du följa med hem till stan."
Alex skakade ilsket på huvudet.
Ralph lyfte upp Alex och bar den ilsket sprattlande pojken till stugorna.
"Du får gå in och vila lite."
"Jag kan ta hand om Alex." sa ledaren Grady. "Åk hem till Paradise och fixa toaletterna du."
Ralph satte ner Alex.
"Tack Grady."
"Du kan spola ner dig själv." spottade Alex ur sig.
Hans kamrater fnissade.
Ralph gav dem en sträng blick.
"Uppmuntra honom inte. Och du Alex går och hämtar telefonen som du kastade iväg."
Alex svarade med att räcka ut tungan med ett blött pruttande ljud.
Sedan gick han in i sin stuga och smällde igen dörren efter sig.
"Vi ska inte åka själva va?" frågade han, fast han visste svaret.
"Nej älskling, vi ska inte åka själva..." sa Nora. "Darryl ska åka med."
"Neeeej!"
Alex avskydde sin mors pojkvän. Darryl var retsam och kunde bli vrålförbannad för ingenting.
"Varför måste den idioten åka med?!"
Nora suckade.
"Alex, vi har inte råd annars... och Darryl vill också åka till L.A."
"Då kan han åka själv!" skrek Alex. "Jag åker ingenstans med honom!"
Nora suckade uppgivet.
"Älskling... lugna dig lite..."
Alex tänkte inte lugna ner sig.
"Fan!" skrek han. "Varför måste ni förstöra allt hela tiden! Jag hatar er!"
Alex slängde ifrån sig telefonen och sparkade till några burkar med färg som stod intill huvudbyggnaden.
Ralph skyndade fram och tog tag i den upprörda pojken.
"Alex, nu lugnar du ner dig."
"Släpp mig!" skrek Alex.
Han slog och sparkade omkring sig.
"Jag vet att du har det jobbigt hemma med din mamma och styvfar..." började Ralph.
"Ska väl du skita i!" fräste Alex.
Pojken slet sig loss och sprang ner mot bryggan.
Hemma hos sin fosterfamilj brukade han alltid gå ner till stranden när han var ledsen eller upprörd. Där kunde man sitta ifred och tänka.
Ralph sprang efter Alex.
"Du grabben, ni får inte gå ner till vattnet själva. Du kan reglerna."
"Du kan stoppa upp dina regler!" sa Alex.
"Nu lugnar du ner dig!" sa Ralph argt. "Annars får du följa med hem till stan."
Alex skakade ilsket på huvudet.
Ralph lyfte upp Alex och bar den ilsket sprattlande pojken till stugorna.
"Du får gå in och vila lite."
"Jag kan ta hand om Alex." sa ledaren Grady. "Åk hem till Paradise och fixa toaletterna du."
Ralph satte ner Alex.
"Tack Grady."
"Du kan spola ner dig själv." spottade Alex ur sig.
Hans kamrater fnissade.
Ralph gav dem en sträng blick.
"Uppmuntra honom inte. Och du Alex går och hämtar telefonen som du kastade iväg."
Alex svarade med att räcka ut tungan med ett blött pruttande ljud.
Sedan gick han in i sin stuga och smällde igen dörren efter sig.
Soundtrack/Låtlista
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar