Skriv om att vara belåten.
Camp Orion, California. Sommaren 2006
Det var nästan midnatt. Månen spred sitt silversken över Camp Orion. I den lilla stugan där Alex och hans kamrater bodde var det full aktivitet.
De äldre killarna satt på golvet runt en samling av godis och spelade kort. Alex höll på att ta på sig sin pyjamas.
Scott flinade.
"Nämen lill-räkan... ska du sova nu?"
"Jaaa..." sa Alex lite osäkert. "klockan är mycket."
Han började klättra upp till överslafen på våningsängen.
"Äh, låt lill-räkan sova," sa Hank med ett brett flin på läpparna. "då får vi ha tjejerna för oss själva."
"Kommer tjejerna hit nu...?" sa Alex.
Hans bara fötter dunsade ner på trägolvet igen.
"Ja, men sov du, om du är trött." sa Scott och log.
Alex skakade på huvudet.
"Jag är inte sömnig." sa han bestämt.
Den kvävda gäspningen som följde sa något annat.
Prat och fniss hördes utanför.
"They're heeeeeere!" sa Scott, en imitation av den där lilla blonda flickan i Poltergeist-filmen.
Alex skyndade sig att dra av sig sin pyjamas och slet åt sig sina jeans och
T-shirt.
Han höll på att krångla på sig tröjan när tjejerna kom in i stugan.
"Går det bra för dig Alex?" fnissade en av tjejerna. "Vad håller du på med?"
"Lill-räkan ville inte att ni skulle se honom i pyjamas." skrockade Scott.
Hank och de andra killarna skrattade också.
"Kom igen nu grabbar, var snälla. Skratta inte åt Alex." sa Desi.
Hon gav Alex en kram.
"Alex simmade i orm-sjön idag." berättade Scott.
Han kände att han ville rädda sin yngre kamrats anseende. Det var nog inte så värst lätt för Alex att vara minst och yngst i det här gänget.
Tjejerna såg imponerat på Alex.
"Gud vad läskigt...!" sa Desi. "Såg du nån vattenorm?"
Alex nickade.
"Den slingrade sig runt min fotled."
"Jag hade dött av skräck!" sa en av tjejerna.
Desi gav Alex en kram till.
"Du är modig du. Var ormen stor?"
Alex log okynnigt.
"Två meter typ."
Tjejerna skrattade.
"Din lilla lögnare!" sa Desi.
Alex satte sig på golvet intill sina kamrater.
"Jo, det är sant!" flinade han. "Den var två meter lång och en meter bred."
Killarna skrattade åt Alex påhitt. Det var nästan rörande att se när han försökte göra sig tuff inför tjejerna.
Camp Orion, California. Sommaren 2006
Det var nästan midnatt. Månen spred sitt silversken över Camp Orion. I den lilla stugan där Alex och hans kamrater bodde var det full aktivitet.
De äldre killarna satt på golvet runt en samling av godis och spelade kort. Alex höll på att ta på sig sin pyjamas.
Scott flinade.
"Nämen lill-räkan... ska du sova nu?"
"Jaaa..." sa Alex lite osäkert. "klockan är mycket."
Han började klättra upp till överslafen på våningsängen.
"Äh, låt lill-räkan sova," sa Hank med ett brett flin på läpparna. "då får vi ha tjejerna för oss själva."
"Kommer tjejerna hit nu...?" sa Alex.
Hans bara fötter dunsade ner på trägolvet igen.
"Ja, men sov du, om du är trött." sa Scott och log.
Alex skakade på huvudet.
"Jag är inte sömnig." sa han bestämt.
Den kvävda gäspningen som följde sa något annat.
Prat och fniss hördes utanför.
"They're heeeeeere!" sa Scott, en imitation av den där lilla blonda flickan i Poltergeist-filmen.
Alex skyndade sig att dra av sig sin pyjamas och slet åt sig sina jeans och
T-shirt.
Han höll på att krångla på sig tröjan när tjejerna kom in i stugan.
"Går det bra för dig Alex?" fnissade en av tjejerna. "Vad håller du på med?"
"Lill-räkan ville inte att ni skulle se honom i pyjamas." skrockade Scott.
Hank och de andra killarna skrattade också.
"Kom igen nu grabbar, var snälla. Skratta inte åt Alex." sa Desi.
Hon gav Alex en kram.
"Alex simmade i orm-sjön idag." berättade Scott.
Han kände att han ville rädda sin yngre kamrats anseende. Det var nog inte så värst lätt för Alex att vara minst och yngst i det här gänget.
Tjejerna såg imponerat på Alex.
"Gud vad läskigt...!" sa Desi. "Såg du nån vattenorm?"
Alex nickade.
"Den slingrade sig runt min fotled."
"Jag hade dött av skräck!" sa en av tjejerna.
Desi gav Alex en kram till.
"Du är modig du. Var ormen stor?"
Alex log okynnigt.
"Två meter typ."
Tjejerna skrattade.
"Din lilla lögnare!" sa Desi.
Alex satte sig på golvet intill sina kamrater.
"Jo, det är sant!" flinade han. "Den var två meter lång och en meter bred."
Killarna skrattade åt Alex påhitt. Det var nästan rörande att se när han försökte göra sig tuff inför tjejerna.
"Säg sanningen nu."sa Desi. "Hur stor var ormen?"
Alex flinade.
"Tre meter."
Desi skrattade och rufsade om hans hår.
"Du behöver inte göra dig tuff Alex. Vi tycker redan att du är världens sötaste lilla tuffing. Du är super-cool!"
"Tycker ni...?" sa Alex häpet.
Tjejerna nickade.
"Ja, men säg sanningen om vattenormen nu," sa Desi. "innan vi tvingar den ur dig..."
Innan Alex hann öppna munnen för att säga något hade tjejerna brottat ner honom och började kittla honom.
Alex skrek av skratt.
"Ta bort dom här galningarna från mig!" pep han.
Men hans kamrater bara skrattade.
"Nääää, du får klara dig själv." sa Scott.
Soundtrack/Låtlista
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar