*
Det kändes nästan öde på sommarlägret nu när det bara var fem pojkar och två ledare kvar.
Pojkarna som hade åkt hem hade länge gnällt om att de ville åka tillbaka till stan, de var så rastlösa och uttråkade. Och eftersom de bara var sex stycken hade det inte varit något problem.
Men Alex och hans äldre rumskompisar trivdes på Camp Orion, de ville stanna tiden ut.
Så ledaren Grady, hans flickvän Wendy (som även hon jobbade på fritidsgården hemma i Paradise), och en tredje ledare stannade med dem.
Ledarna stod i det stora köket när Alex och hans rumskompisar kom tillbaka från sitt besök hos på tjejernas läger.
Det var sent på eftermiddagen och de hungriga pojkarna frågade nyfiket vad de skulle få till middag.
"Vi tänkte att ni skulle få göra pizza." sa Grady och log mot pojkarna.
"Awesome!" jublade barnen.
Pojkarna tyckte att det var en klar fördel att det bara var de kvar.
"Alex är kär." spottade Scott ur sig när pojkarna garnerade sin pizza.
"Va?" sa Alex. Han stirrade på sin kamrat. "Vad snackar du om? Det är jag väl inte alls!"
Scott flinade.
"Är du ju. Du är kär i Desi."
"Skitsnack." sa Alex. "Hon är ju äldre än mej."
De andra killarna skrockade.
"Man kan väl vara kär för det?" sa Scott.
"Men jag är inte det." sa Alex.
Han fortsatte att strö ost på sin pizza.
"Så du fick inte ståfräs när tjejerna kittlade dig då?" retades Hank.
"Nä, det fick jag inte!" sa Alex argt.
Han blev varm i ansiktet, av både ilska och genans.
Måste de alltid tänka på sex och sånt...? tänkte han.
"Alex, bry dig inte om grabbarna." sa Grady och lade armen om Alex. "Dom retas bara."
"Jag vet..." suckade Alex. "Men det är inte kul. Det dom säger är inte sant!"
"Lite sant är det nog." skrockade Hank och Scott.
"Lägg av!" fräste Alex.
Nu hade han fått nog.
Han slog ner en bunke med mjöl på golvet och stormade ut ur köket.
Det kändes nästan öde på sommarlägret nu när det bara var fem pojkar och två ledare kvar.
Pojkarna som hade åkt hem hade länge gnällt om att de ville åka tillbaka till stan, de var så rastlösa och uttråkade. Och eftersom de bara var sex stycken hade det inte varit något problem.
Men Alex och hans äldre rumskompisar trivdes på Camp Orion, de ville stanna tiden ut.
Så ledaren Grady, hans flickvän Wendy (som även hon jobbade på fritidsgården hemma i Paradise), och en tredje ledare stannade med dem.
Ledarna stod i det stora köket när Alex och hans rumskompisar kom tillbaka från sitt besök hos på tjejernas läger.
Det var sent på eftermiddagen och de hungriga pojkarna frågade nyfiket vad de skulle få till middag.
"Vi tänkte att ni skulle få göra pizza." sa Grady och log mot pojkarna.
"Awesome!" jublade barnen.
Pojkarna tyckte att det var en klar fördel att det bara var de kvar.
"Alex är kär." spottade Scott ur sig när pojkarna garnerade sin pizza.
"Va?" sa Alex. Han stirrade på sin kamrat. "Vad snackar du om? Det är jag väl inte alls!"
Scott flinade.
"Är du ju. Du är kär i Desi."
"Skitsnack." sa Alex. "Hon är ju äldre än mej."
De andra killarna skrockade.
"Man kan väl vara kär för det?" sa Scott.
"Men jag är inte det." sa Alex.
Han fortsatte att strö ost på sin pizza.
"Så du fick inte ståfräs när tjejerna kittlade dig då?" retades Hank.
"Nä, det fick jag inte!" sa Alex argt.
Han blev varm i ansiktet, av både ilska och genans.
Måste de alltid tänka på sex och sånt...? tänkte han.
"Alex, bry dig inte om grabbarna." sa Grady och lade armen om Alex. "Dom retas bara."
"Jag vet..." suckade Alex. "Men det är inte kul. Det dom säger är inte sant!"
"Lite sant är det nog." skrockade Hank och Scott.
"Lägg av!" fräste Alex.
Nu hade han fått nog.
Han slog ner en bunke med mjöl på golvet och stormade ut ur köket.
Soundtrack/Låtlista
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar