Skriv om att slingra sig.
Camp Orion, California. Sommaren 2006
"Alex, vill du hålla?" frågade Scott.
Han höll upp en smal, randig orm.
"Nej tack..." sa Alex och skakade på huvudet. "jag gillar inte ormar så mycket. Jag gillar ödlor bättre."
Scott log mot sin yngre kamrat som satt på huk bland stenarna och spanade efter ödlor.
"Har du sett nån Gecko än då?"
Alex skakade på huvudet.
"Nääää..." sa han utan att titta upp.
Men i nästa sekund gav han ifrån sig en ivrig liten flämtning. På stenen
framför honom satt nu en liten Geckoödla och plirade på Alex, de svarta pepparkornsögonen uppspärrade.
"Wow!" sa Alex. "Vad cool den är!"
Pojken satte den ödlan i sin handflata och såg beundrande på den lilla varelsen.
Han reste sig och visade den för de andra killarna.
Kompisarna tyckte också att ödlan var cool.
"Du kan ta hem den." sa ledaren Grady.
Alex såg upp på mannen och skakade på huvudet.
"Nääää, han vill nog hellre bo här, där han hör hemma."
Grady log och rufsade om Alex hår.
"Du är en sann djurvän du."
Alex nickade. Han tog ett vigt skutt upp på den stora stenen och släppte ner Geckoödlan, sedan tog han ett lika vigt skutt ner i sanden.
Grady skrattade.
"Oj du klättrar och skuttar ju som en liten Gecko själv!"
Han lade en arm om Alex midja och kittlade honom.
Trots att det var lite obehagligt, kunde inte Alex hålla inne fnisset som bubblade i honom. Han kunde aldrig hålla sig för skratt när någon kittlade honom.
Scott och de andra killarna skrattade.
"Är du kittlig, lill-gecko?" skrockade Scott. "Vad kul! Det kan vi ju använda emot dig."
"Jättekul." fnissade Alex.
Han slingrade sig ur ledarens grepp och skyndade sig fram till kompisarna.
Scott höll fortfarande i den smala ormen.
"Alex, du får tio dollar om du håller i ormen."
De stora grabbarna trodde stensäkert att Alex skulle banga ur, men den lille killen sträckte fram handen.
"Kan jag väl," sa han kaxigt. "men då ska jag ha hälften av ert godisförråd också."
"Du är en tuff förhandlare." skrattade Scott. "Men okej, tio dollar och godis."
Scott satte den lilla ormen i Alex hand. Reptilen började slingra sig runt Alex handled.
Alex höll i ormen i ungefär två minuter.
Sedan gav han grabbarna ett stolt och kaxigt litet leende och så släppte han ner ormen på marken.
Den randiga reptilen slingrade tacksamt bort från de livliga pojkarna.
"Du är en riktig liten tuffing du Alex." sa ledaren och slog pojken mjukt i baken.
Alex nickade.
"Mmmm... och jag är rik." sa han och tog glatt emot 10-dollars-sedeln som Scott nu höll fram mot honom.
Camp Orion, California. Sommaren 2006
"Alex, vill du hålla?" frågade Scott.
Han höll upp en smal, randig orm.
"Nej tack..." sa Alex och skakade på huvudet. "jag gillar inte ormar så mycket. Jag gillar ödlor bättre."
Scott log mot sin yngre kamrat som satt på huk bland stenarna och spanade efter ödlor.
"Har du sett nån Gecko än då?"
Alex skakade på huvudet.
"Nääää..." sa han utan att titta upp.
Men i nästa sekund gav han ifrån sig en ivrig liten flämtning. På stenen
framför honom satt nu en liten Geckoödla och plirade på Alex, de svarta pepparkornsögonen uppspärrade.
"Wow!" sa Alex. "Vad cool den är!"
Pojken satte den ödlan i sin handflata och såg beundrande på den lilla varelsen.
Han reste sig och visade den för de andra killarna.
Kompisarna tyckte också att ödlan var cool.
"Du kan ta hem den." sa ledaren Grady.
Alex såg upp på mannen och skakade på huvudet.
"Nääää, han vill nog hellre bo här, där han hör hemma."
Grady log och rufsade om Alex hår.
"Du är en sann djurvän du."
Alex nickade. Han tog ett vigt skutt upp på den stora stenen och släppte ner Geckoödlan, sedan tog han ett lika vigt skutt ner i sanden.
Grady skrattade.
"Oj du klättrar och skuttar ju som en liten Gecko själv!"
Han lade en arm om Alex midja och kittlade honom.
Trots att det var lite obehagligt, kunde inte Alex hålla inne fnisset som bubblade i honom. Han kunde aldrig hålla sig för skratt när någon kittlade honom.
Scott och de andra killarna skrattade.
"Är du kittlig, lill-gecko?" skrockade Scott. "Vad kul! Det kan vi ju använda emot dig."
"Jättekul." fnissade Alex.
Han slingrade sig ur ledarens grepp och skyndade sig fram till kompisarna.
Scott höll fortfarande i den smala ormen.
"Alex, du får tio dollar om du håller i ormen."
De stora grabbarna trodde stensäkert att Alex skulle banga ur, men den lille killen sträckte fram handen.
"Kan jag väl," sa han kaxigt. "men då ska jag ha hälften av ert godisförråd också."
"Du är en tuff förhandlare." skrattade Scott. "Men okej, tio dollar och godis."
Scott satte den lilla ormen i Alex hand. Reptilen började slingra sig runt Alex handled.
Alex höll i ormen i ungefär två minuter.
Sedan gav han grabbarna ett stolt och kaxigt litet leende och så släppte han ner ormen på marken.
Den randiga reptilen slingrade tacksamt bort från de livliga pojkarna.
"Du är en riktig liten tuffing du Alex." sa ledaren och slog pojken mjukt i baken.
Alex nickade.
"Mmmm... och jag är rik." sa han och tog glatt emot 10-dollars-sedeln som Scott nu höll fram mot honom.
Soundtrack/Låtlista
10 kommentarer:
Dina berättelser känns alltid så trygga även om de är otäcka ibland.
Tack så mycket Kalle Byx! :)
Bra och gullig är mitt betyg.
Du får fram det där mysiga och samtidigt lite farliga på ett bra sätt
Tack så jättemycket Anitha! :D
Det ligger och lurar under ytan hela tiden...man bara anar ledarens onaturliga intresse...sug på den karamellen så länge det går..
Instämmer helt i Anita Östlunds kommentar.
@ Drumalex: Det ska jag göra...
@ Pia: Tack så mycket snälla du!! :)
Som sagts innan.. Mysigt, fint.. Men Hua..!! Du förmedlar verkligen en äcklig magkänsla mellan raderna, och det är verkligen bra.. Som Drumalex säger.. Dra sakta i den tråden..
@ Hasse: Tack så mycket!!
Vad kul att du gillar min berättelse och kul att höra att jag lyckas förmedla den där äckliga magkänslan.
Ska fortsätta att dra sakta i den (otäcka) tråden...
Skicka en kommentar