En dag i hängmattan

Silver Beach, Sun City, California. Hösten 2000

"Joanne, du måste se det här!"
Martin Clarke stod ute på terassen och vinkade till sig sin hustru.
Joanne skyndade ut. Synen hon möttes av fick henne att le stort och hennes hjärta smälte nästan.
I hängmattan, som Martin hängt upp för att barnen skulle kunna ligga i den och vila om de hade haft en tuff dag, låg lilla Maxine.
Flickungen var barfota, klädd i en gul liten solklänning och bar brandgula solglasögon. Solbrillorna var en aning för stora.
Maxine var omgiven av ett helt gäng gosedjur och nedanför hängmattan stod en flaska Orange Crush. Flickan sög i sig apelsinläsken med ett långt sugrör.

Joanne och Martin log brett mot sin fosterdotter. 7-åringen såg ut att ha det hur mysigt som helst där i hängmattan.
"Har du det bra peanut?" frågade Martin och killade flickan under foten.
Maxine fnissade och gömde fötterna under gosedjuren.
Hon tog av sig solglasögonen och såg med lyckligt glittrande ögon på sina fosterföräldrar.
"Jag har det jättebra här! Man kan ligga här och titta på havet och bara filosofisera."
Joanne log.
"Det låter verkligen skönt."
Maxine nickade.
"Det är det. Alla borde göra det när dom kommer hem från jobb och skola, tycker jag. Man mår bra i hela kroppen faktiskt."

Maxine såg verkligen ut att vara helt tillfreds med att bara ligga still, vilket var ganska ovanligt för den lilla vildbasaren efter en skoldag.
Joanne satte sig försiktigt i hängmattan och drog in den lilla ungen i famnen.
"Min lilla söta Maxie, du är så klok."
"Jaaaa det är jag!" sa Maxine.
Hon kurade in sig nära mamma Jo och njöt av värmen och närheten.