*
"Kom nu lilla tiger." sa Joanne och sträckte armarna mot flickan.
"Inga jeans." sa Maxine. "Dom nya är så hårda. Jag vill ha på mig dom här klädorna."
Maxine höll upp ett par röda tights och en röd- och vit-randig T-shirt.
Joanne lyfte upp barnet.
"Jag kan väl få ha detta här...?" bad Maxine och lade huvudet på sned. "Vi kan kompromissa."
Joanne log. Maxine gillade verkligen att lära sig svåra ord.
"Okej sötnos, vi kompromissar. Du får ha tights och T-shirt."
"Yaaaay!" jublade barnet. Hon kramade om sin fostermamma. "Du är den bästaste i hela världen!"
Joanne log och gav Maxine en puss.
"Klä på dig du, så ska jag gå upp och hämta din röda munkjacka."
När Joanne kom ner igen hade Maxine klätt på sig.
Över sina tights och T-shirt hade hon tagit på sig sina vita snickarjeans-shorts och på fötterna hade hon sina rosa Converse-sneakers.
Maxine log ett brett, charmigt leende.
"Nu är jag snygg och tuff! Och vet du, mamma Jo; jag kommer inte att frysa!"
Joanne log och svepte upp flickan i famnen.
"Du är jättefin Maxie!"
Maxine lindade armarna om Joannes hals.
"Mamma... förlåt för att den arga Maxine-tigern kom fram..."
Maxine såg tårögd ut, som hon brukade göra när hon skämdes för sitt dåliga beteende.
"Så farligt var det inte Maxie." sa Joanne. Hon pussade flickungen på kinden. "Men tack för att du säger förlåt. Du är verkligen en fin unge."
Maxine gosade in sitt lilla ansikte i Joannes halsgrop.
"Du vill aldrig överge mig va...?"
Frågan kom som en liten orolig viskning.
Joanne tryckte barnet intill sig.
"Nej Maxine. Pappa Martin och jag vill aldrig nånsin överge dig. Vi älskar dig så mycket."
"Mer än min riktiga mamma gör..." sa Maxine.
Joanne kramade Maxine hårdare och suckade uppgivet.
Lilla älskade unge... bara sju år gammal... men redan smärtsamt medveten om hur hård världen kan vara...
"Kom nu lilla tiger." sa Joanne och sträckte armarna mot flickan.
"Inga jeans." sa Maxine. "Dom nya är så hårda. Jag vill ha på mig dom här klädorna."
Maxine höll upp ett par röda tights och en röd- och vit-randig T-shirt.
Joanne lyfte upp barnet.
"Jag kan väl få ha detta här...?" bad Maxine och lade huvudet på sned. "Vi kan kompromissa."
Joanne log. Maxine gillade verkligen att lära sig svåra ord.
"Okej sötnos, vi kompromissar. Du får ha tights och T-shirt."
"Yaaaay!" jublade barnet. Hon kramade om sin fostermamma. "Du är den bästaste i hela världen!"
Joanne log och gav Maxine en puss.
"Klä på dig du, så ska jag gå upp och hämta din röda munkjacka."
När Joanne kom ner igen hade Maxine klätt på sig.
Över sina tights och T-shirt hade hon tagit på sig sina vita snickarjeans-shorts och på fötterna hade hon sina rosa Converse-sneakers.
Maxine log ett brett, charmigt leende.
"Nu är jag snygg och tuff! Och vet du, mamma Jo; jag kommer inte att frysa!"
Joanne log och svepte upp flickan i famnen.
"Du är jättefin Maxie!"
Maxine lindade armarna om Joannes hals.
"Mamma... förlåt för att den arga Maxine-tigern kom fram..."
Maxine såg tårögd ut, som hon brukade göra när hon skämdes för sitt dåliga beteende.
"Så farligt var det inte Maxie." sa Joanne. Hon pussade flickungen på kinden. "Men tack för att du säger förlåt. Du är verkligen en fin unge."
Maxine gosade in sitt lilla ansikte i Joannes halsgrop.
"Du vill aldrig överge mig va...?"
Frågan kom som en liten orolig viskning.
Joanne tryckte barnet intill sig.
"Nej Maxine. Pappa Martin och jag vill aldrig nånsin överge dig. Vi älskar dig så mycket."
"Mer än min riktiga mamma gör..." sa Maxine.
Joanne kramade Maxine hårdare och suckade uppgivet.
Lilla älskade unge... bara sju år gammal... men redan smärtsamt medveten om hur hård världen kan vara...
 |
| I Got You Babe - Sonny & Cher |
2 kommentarer:
Kändes i magen. Fint slut.
Tack Ethel! :) <3
Skicka en kommentar