Skriv om att avvakta
Miller Hotel, New York City. Oktober 1998
5-årige Alex vaknade vid nio-tiden på morgonen. Han gnuggade sömnen ur ögonen och kravlade sig ur den stora mjuka sängen.
Några godispapper som legat på täcket sedan kvällen innan prasslade när pojken kröp över dem.
Pappa hade inte kommit tillbaka ännu, så Alex gick ut i korridoren och knackade på dörren mittemot.
Ingen öppnade.
Alex stod avvaktande stilla i korridoren en stund. Sedan tryckte han ner dörrhandtaget.
Dörren gick upp.
Alex tänkte att han skulle skälla på pappa och hans bandkompisar för att de inte hade låst om sig under natten.
Någon skulle ju kunna komma in i rummet och stjäla saker... Alla dyra instrument tillexempel.
Pappa Neil låg utsträckt i den stora sängen. Intill honom låg några pyttesmå flaskor från minibaren.
Alex klättrade upp i sängen, kröp fram till sin far och började puffa på honom.
"Pappa vakna! Det är jag, Alex! Klockan är mycket - den stora pekaren står på tolvan och den lilla på nian. Då är klockan nio, visst pappa?"
Neil rörde sig inte.
Konstigt... tyckte Alex. Så här svårväckt brukade inte pappa vara...
Han puffade hårdare och hoppade lite i sängen.
"Pappaaaa! Vakna nån gång då! Jag är hungrig! Jag vill ha frukost, men jag vet inte hur man beställer."
När pappa fortfarande inte rörde sig började Alex gråta av ilska.
"Jävla pappa! Du ska ta hand om mig ju! Jag har varit ensam hela natten och nu vill du inte vakna!"
Den lille pojken torkade tårarna med ärmen på pyjamaströjan och började kravla sig ner från sängen.
Ett litet föremål föll ner från lakanet och ner på heltäckningsmattan, men Alex brydde sig inte om att se efter vad det var för något.
Han gick ner i hotell-lobbyn och ställde sig på tå för att kunna se över receptions-disken bättre.
Charlene, den unga kvinnan bakom disken log mot den lille söte pojken.
"Hej Alex! Vad kan jag hjälpa dig med?"
"Jag vill ha frukost." sa pojken. "Men min dumma pappa vill inte vakna."
Charlene sneglade på hotelldirektören som stod intill henne.
Den äldre mannen nickade.
"Ta hand om Alex, se till att han får vad han vill till frukost. Jag går upp och ser hur det är med Neil."
Hotelldirektören kände sig illa till mods när han en stund senare klev ur hissen på sjätte våningen och gick mot rummet där den lille pojkens pappa fanns.
"Gode Gud..." bad han tyst för sig själv. "gör så att Neil verkligen bara sover..."
Miller Hotel, New York City. Oktober 1998
5-årige Alex vaknade vid nio-tiden på morgonen. Han gnuggade sömnen ur ögonen och kravlade sig ur den stora mjuka sängen.
Några godispapper som legat på täcket sedan kvällen innan prasslade när pojken kröp över dem.
Pappa hade inte kommit tillbaka ännu, så Alex gick ut i korridoren och knackade på dörren mittemot.
Ingen öppnade.
Alex stod avvaktande stilla i korridoren en stund. Sedan tryckte han ner dörrhandtaget.
Dörren gick upp.
Alex tänkte att han skulle skälla på pappa och hans bandkompisar för att de inte hade låst om sig under natten.
Någon skulle ju kunna komma in i rummet och stjäla saker... Alla dyra instrument tillexempel.
Pappa Neil låg utsträckt i den stora sängen. Intill honom låg några pyttesmå flaskor från minibaren.
Alex klättrade upp i sängen, kröp fram till sin far och började puffa på honom.
"Pappa vakna! Det är jag, Alex! Klockan är mycket - den stora pekaren står på tolvan och den lilla på nian. Då är klockan nio, visst pappa?"
Neil rörde sig inte.
Konstigt... tyckte Alex. Så här svårväckt brukade inte pappa vara...
Han puffade hårdare och hoppade lite i sängen.
"Pappaaaa! Vakna nån gång då! Jag är hungrig! Jag vill ha frukost, men jag vet inte hur man beställer."
När pappa fortfarande inte rörde sig började Alex gråta av ilska.
"Jävla pappa! Du ska ta hand om mig ju! Jag har varit ensam hela natten och nu vill du inte vakna!"
Den lille pojken torkade tårarna med ärmen på pyjamaströjan och började kravla sig ner från sängen.
Ett litet föremål föll ner från lakanet och ner på heltäckningsmattan, men Alex brydde sig inte om att se efter vad det var för något.
Han gick ner i hotell-lobbyn och ställde sig på tå för att kunna se över receptions-disken bättre.
Charlene, den unga kvinnan bakom disken log mot den lille söte pojken.
"Hej Alex! Vad kan jag hjälpa dig med?"
"Jag vill ha frukost." sa pojken. "Men min dumma pappa vill inte vakna."
Charlene sneglade på hotelldirektören som stod intill henne.
Den äldre mannen nickade.
"Ta hand om Alex, se till att han får vad han vill till frukost. Jag går upp och ser hur det är med Neil."
Hotelldirektören kände sig illa till mods när han en stund senare klev ur hissen på sjätte våningen och gick mot rummet där den lille pojkens pappa fanns.
"Gode Gud..." bad han tyst för sig själv. "gör så att Neil verkligen bara sover..."
Soundtrack/Låtlista
5 kommentarer:
Man blir verkligen påverkad av dina texter. Så stark och rörande text..man ser den lille pojken framför sig hela tiden... du beskriver verkligen allt bra!
@ The Darkest Night: Awwww! Tack så jättemycket!! :)
Kram! <3
Jag gillade oxå den! båda delarna!
Ja, stackars lille killen. Bra Dakota.
foxy & Anne: Tack så mycket fina ni!! :)
Skicka en kommentar