Skriv om att se.
Just som Alex och tjejerna skulle kliva i båten fick Alex syn på skepnaden uppe vid huset.
"Kolla!" utbrast han och pekade. "Vem är det där?"
"Tänk om det är ett spöke..." viskade Mae.
Hennes händer kramade årorna så hårt att knogarna vitnade.
Alex tyckte nästan synd om Mae, hon såg verkligen rädd ut.
"Mae... det finns inga spöken." sa Alex lugnt. "Jag går upp till huset och kollar."
"Nej! Stanna här Alex!" sa Mae.
Men Alex gick ändå upp mot huset.
Skepnaden var en kvinna. Alex gissade att hon var runt 30 år.
Hon hade långt svart hår och bar en vit klänning. Hennes bleka ansikte var vackert på något vis, tyckte Alex.
När kvinnan fick syn på Alex log hon.
"Hej du." sa hon.
"Eh... ta inte illa upp," sa Alex. "men... är du ett spöke...?"
Kvinnan svarade inte. Istället började hon skratta.
Alex blinkade förvånat mot henne. Tankarna tumlade runt i huvudet på honom.
Vad är så roligt?
Har spöken humor? Eller blir hon sur?
Spöken kanske inte gillar att man ställer så här personliga frågor till dem...
Alex visste inte om han skulle springa ner till båten, eller om han skulle stanna kvar.
Kvinnan sträckte ut en hand mot Alex och strök honom över kinden.
Hon var iskall och kylan sände små ilningar nedför Alex ryggrad.
Alex svalde. Skulle spöket locka in honom till sig nu...?
Åh, varför gick jag upp hit... tänkte han. Hur dum får man bli...?!
Just som Alex och tjejerna skulle kliva i båten fick Alex syn på skepnaden uppe vid huset.
"Kolla!" utbrast han och pekade. "Vem är det där?"
"Tänk om det är ett spöke..." viskade Mae.
Hennes händer kramade årorna så hårt att knogarna vitnade.
Alex tyckte nästan synd om Mae, hon såg verkligen rädd ut.
"Mae... det finns inga spöken." sa Alex lugnt. "Jag går upp till huset och kollar."
"Nej! Stanna här Alex!" sa Mae.
Men Alex gick ändå upp mot huset.
Skepnaden var en kvinna. Alex gissade att hon var runt 30 år.
Hon hade långt svart hår och bar en vit klänning. Hennes bleka ansikte var vackert på något vis, tyckte Alex.
När kvinnan fick syn på Alex log hon.
"Hej du." sa hon.
"Eh... ta inte illa upp," sa Alex. "men... är du ett spöke...?"
Kvinnan svarade inte. Istället började hon skratta.
Alex blinkade förvånat mot henne. Tankarna tumlade runt i huvudet på honom.
Vad är så roligt?
Har spöken humor? Eller blir hon sur?
Spöken kanske inte gillar att man ställer så här personliga frågor till dem...
Alex visste inte om han skulle springa ner till båten, eller om han skulle stanna kvar.
Kvinnan sträckte ut en hand mot Alex och strök honom över kinden.
Hon var iskall och kylan sände små ilningar nedför Alex ryggrad.
Alex svalde. Skulle spöket locka in honom till sig nu...?
Åh, varför gick jag upp hit... tänkte han. Hur dum får man bli...?!
Soundtrack/Låtlista
2 kommentarer:
Spännande!
Han är en modig liten kille, Alex!
Alex hälsar och tackar! :)
Skicka en kommentar