Skrivpuff - 18 september 2011 - del 2

*
Ungefär tjugo minuter senare stannade den gröna båten vid en liten gräsbeklädd strandbank.
Alex, Desi och Mae fick genast syn på den gamla trädörren som låg i vattenbrynet.
De tog av sig skor och strumpor och klev ur båten. Tillsammans öppnade de dörren.
De kunde lika gärna ha tippat undan den för att nå det som fanns under, men Mae sa att det skulle vara tråkigt att förstöra magin som vilade över hela den här spännande skattjakts-dagen.
Alex sträckte ner handen i vattnet och drog upp en flaskpost. Han drog upp korken på flaskan och drog försiktigt ur ett hoprullat meddelade.
"Vad står det?" frågade Desi. Hennes röst lät nästan andlös av pur förväntan.

På udden står ett övergivet hus.
Stör ej invånarna där med bus.
Bara smyg, släpp inte ut något skratt.
Hämta bara det som kan föra er till en skatt.

Mae flämtade till.
"Hennes hus...!"
Desi nickade sakta. Sedan förklarade hon för Alex:
"Det gamla huset tillhörde Damen i sjön, när hon levde alltså."
Alex och tjejerna gick sakta ut mot udden. Det skamfilade huset lyste vitt mot gräset och sjön.
"Men hon spökar väl i sjön, inte i huset?" sa Alex.
Sedan tillade han snabbt.
"Alltså, jag är inte rädd."
Flickorna log.
"Det vet vi att du inte är." sa Desi och kramade honom.

Alex gick fram till huset och lade handen på dörrvredet. 

"Vi väntar här." sa Mae. "Jag gillar inte att gå in där."

"Okej." sa Alex. "Jag går själv.

Pojken tvekade ett ögonblick, sedan klev han in mörkret.

En stund senare hörde flickorna ett blodisande skrik inifrån huset.

"Åh herregud..." flämtade Mae.

Hon sprang fram och slet i den stängda dörren, men den gick inte att rubba.

"Det är låst! Tänk om den har gått i baklås... och Alex kanske är livrädd. Det är ju kolmörkt därinne....!"

Mae började nästan gråta.

Skriket hördes på nytt och flickorna hoppade till.

"Är det ett spöke...?" viskade Desi.

De hörde ett litet fniss bakom sig.

"Näää, det är bara jag."

De vände sig om och fick syn på Alex. Han såg glatt på dem.

"Fy fan vad du skräms!" skrattade Desi. Hon drog in Alex i sin famn. "Vi trodde du var i fara...!"

"Hur kom du ut?" frågade Mae.

Alex flinade.

"Hoppade ut genom fönstret på baksidan."

Han började att skratta.

"Ni skulle ha sett era miner!"

Desi och Mae såg på den lille killen med de glittrande ögonen och log mot honom.

"Man får inte skrämmas så där, din lilla skitunge." sa Desi.

"Jo!" fnissade Alex. "Det är kul."

Flickorna brottade ner sin yngre kamrat i gräset och började kittla honom.

Alla tre skrattade så mycket att de inte hörde gnisslandet när dörren till huset sakta gick upp. 

Och de lade inte märke till skepnaden som kom ut på udden och spanade över sjön...

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista