*
"Pojkar, jag vet att ni tycker att Damen i sjön är en spännande spökhistoria..." sa Wendy. "men ni måste tänka på att det egentligen är en tragisk, verklig händelse."
"Ja, ja, ja... vi vet." sa Scott.
"Jag vill höra hela berättelsen." sa Alex.
Desi lade armen om honom.
"Jag har den nerskriven, så vi kan läsa den för dig nån kväll."
Scott flinade.
"Men den kanske är för läskig för dig lill-räkan..."
Alex log ett snett litet leende.
"Kul. Jag klarar nog mer än ni tror."
Desi kramade honom.
"Det är klart att du gör! Du är ju en liten tuffing!"
Alex nickade glatt.
"Yep, det är jag!"
"Men Damen i sjön kanske kommer i natt - och hämnas för att vi åt hennes monsterfisk..."
"Då får hon på plytet!" skrattade Alex.
Scott smög upp bakom Alex.
"Men hon gillar små-räkor..." morrade han. "Så du ligger risigt till, Alex."
Alex skrattade.
"Det är sant, Alex." sa Desi. "Damen i sjön kommer att fånga dig med sina långa fingrar och hon låter dig aldrig komma undan..."
Desi log och borrade in fingrarna Alex sidor.
Alex skrek till och skruvade på sig för att komma undan.
"Man får inte göra så där...!" fnissade han.
"Ge Desi en puss, så slutar hon." sa Scott.
Alex rodnade och skakade på huvudet.
"Scott, gör honom inte generad." sa Desi.
Hon gav Alex en kram.
Hank puffade på Scott.
"Du, vet Alex om att han liknar... du-vet-vem...?"
Scott skakade på huvudet.
"Näää, det vet han inte. Vi ska visa honom tidningsartikeln när vi berättar historien om Damen i sjön. Men det är läskigt vad lik han är... du-vet-vem..."
Hank nickade instämmande.
"Ja, man tror nästan att det är han ju! Det kanske är sån där... vad heter det? Re..."
"Reinkarnation." sa Scott.
Han tittade bort mot Alex som nu blev nerbrottad av Desi och Mila.
"Ja, det måste det vara..." mumlade Scott. "De skulle kunna vara tvillingar."
Scott reste sig och gick bort till den mörka sjön.
Alex tog sig ur tjejerna kittlingsattacker och gick fram till Scott.
"Vad gör du? Väntar du på Damen i sjön?"
Scott log ett mystiskt leende.
"Hon krälar upp ur sjön varje år lill-räkan... Och hon är inte glad..."
"Men nu måste ni berätta historien för mig!" utbrast Alex. "Jag är super-nyfiken ju!"
Scott log.
"Du blir inte rädd då?"
Alex flinade.
"Akta så jag inte puttar ner dig i sjön."
Scott skrattade och lade broderligt armen om Alex magra axlar.
"Kom lill-räkan, så går vi tillbaka till lägerelden."
Pojkarna gick tillbaka till de andra.
"Jag tror tjejerna vill gosa lite mer med dig." retades Scott.
"Äh, håll truten." mumlade Alex.
Den lille killens kinder glödde lika mycket som aftonsolen som höll på att sänkas ner i sjön.
"Pojkar, jag vet att ni tycker att Damen i sjön är en spännande spökhistoria..." sa Wendy. "men ni måste tänka på att det egentligen är en tragisk, verklig händelse."
"Ja, ja, ja... vi vet." sa Scott.
"Jag vill höra hela berättelsen." sa Alex.
Desi lade armen om honom.
"Jag har den nerskriven, så vi kan läsa den för dig nån kväll."
Scott flinade.
"Men den kanske är för läskig för dig lill-räkan..."
Alex log ett snett litet leende.
"Kul. Jag klarar nog mer än ni tror."
Desi kramade honom.
"Det är klart att du gör! Du är ju en liten tuffing!"
Alex nickade glatt.
"Yep, det är jag!"
"Men Damen i sjön kanske kommer i natt - och hämnas för att vi åt hennes monsterfisk..."
"Då får hon på plytet!" skrattade Alex.
Scott smög upp bakom Alex.
"Men hon gillar små-räkor..." morrade han. "Så du ligger risigt till, Alex."
Alex skrattade.
"Det är sant, Alex." sa Desi. "Damen i sjön kommer att fånga dig med sina långa fingrar och hon låter dig aldrig komma undan..."
Desi log och borrade in fingrarna Alex sidor.
Alex skrek till och skruvade på sig för att komma undan.
"Man får inte göra så där...!" fnissade han.
"Ge Desi en puss, så slutar hon." sa Scott.
Alex rodnade och skakade på huvudet.
"Scott, gör honom inte generad." sa Desi.
Hon gav Alex en kram.
Hank puffade på Scott.
"Du, vet Alex om att han liknar... du-vet-vem...?"
Scott skakade på huvudet.
"Näää, det vet han inte. Vi ska visa honom tidningsartikeln när vi berättar historien om Damen i sjön. Men det är läskigt vad lik han är... du-vet-vem..."
Hank nickade instämmande.
"Ja, man tror nästan att det är han ju! Det kanske är sån där... vad heter det? Re..."
"Reinkarnation." sa Scott.
Han tittade bort mot Alex som nu blev nerbrottad av Desi och Mila.
"Ja, det måste det vara..." mumlade Scott. "De skulle kunna vara tvillingar."
Scott reste sig och gick bort till den mörka sjön.
Alex tog sig ur tjejerna kittlingsattacker och gick fram till Scott.
"Vad gör du? Väntar du på Damen i sjön?"
Scott log ett mystiskt leende.
"Hon krälar upp ur sjön varje år lill-räkan... Och hon är inte glad..."
"Men nu måste ni berätta historien för mig!" utbrast Alex. "Jag är super-nyfiken ju!"
Scott log.
"Du blir inte rädd då?"
Alex flinade.
"Akta så jag inte puttar ner dig i sjön."
Scott skrattade och lade broderligt armen om Alex magra axlar.
"Kom lill-räkan, så går vi tillbaka till lägerelden."
Pojkarna gick tillbaka till de andra.
"Jag tror tjejerna vill gosa lite mer med dig." retades Scott.
"Äh, håll truten." mumlade Alex.
Den lille killens kinder glödde lika mycket som aftonsolen som höll på att sänkas ner i sjön.
 |
| © Evgeni Dinev / FreeDigitalPhotos.net |
Soundtrack/Låtlista
6 kommentarer:
Nu börjar det bli otäckt med damen i sjön. Jag är verkligen nyfiken på den historien.
@ Pia: Kul att du är nyfiken på damen i sjön!
Hon dyker nog upp snart....
Spännande!! Vill läsa mer om damen i sjön! :-)
@ The Darkest Night: Tack!! :)
Beware... she's coming soooon...!
Creeepy!!!
Yeah....!!
Skicka en kommentar