Skriv om en gräns.
Camp Orion, California. Sommaren 2006
Alex stod vid gränsen där gräs mötte sand och såg ut över färskvattensjön.
Han bet sig betänksamt i underläppen och sneglade på sina äldre kamrater.
"Gå i då fegis." flinade Scott.
"Hur många ormar finns det i sjön egentligen...?" undrade Alex.
Hank skrockade.
"Det märker du väl när du kommit i."
Alex suckade och förbannade sig själv för att han antagit utmaningen att simma i den förbjudna sjön.
Barnen hade fått stränga order om att inte leka i sjön, eftersom det fanns vattenorm i den.
Men pojkarna var hungriga på spänning och gillade att tänja på gränserna.
Hank knuffade ut Alex i sanden.
"Kom igen nu lill-räkan, du vet vad du måste göra om du inte går i..."
De andra grabbarna skrattade.
"Fuck you all...!" fräste Alex.
Han slet av sig sina sneakers och drog sin T-shirt över huvudet. Jeans-shortsen behöll han på.
Pojkens magra kropp huttrade i den lite kyliga, mulna morgonluften.
Han hade ingen lust att simma med äckliga ormar - men han hade ingen lust att ta straffet om han bangade heller.
Bara tanken på att visa sig naken inför tjejerna på flick-lägret fick hans kinder att hetta.
Jävla dumt påhitt... muttrade Alex.
Han gick långsamt ner i det kalla vattnet.
När det nådde till midjan kändes det nästan outhärdligt.
"Krymper pitten på dig lill-räkan?" ropade en av grabbarna.
"Kyss dig i röven fisnylle!" ropade Alex tillbaka.
Han sänkte ner hela kroppen i den blöta kylan och med hackande tänder och bultande hjärta började han simma.
Hoppas det inte kommer någon orm... tänkte han nervöst.
Den grå-svart-randiga ormen var harmlös och inte giftig, och kanske inte större än en snok - men gillade man inte ormar spelade det ingen roll.
Ett bett från en vattenorm var inte farligt, men kunde kännas obehagligt.
Normalt höll sig vattenormen borta från människor, men det visste inte Alex.
Vid mitten av sjön kände Alex något som snodde sig runt hans fotled.
Alex gav ifrån sig ett litet tunt skrik.
De äckliga monstren från de senaste nätternas mardrömmar flimrade förbi hans ögon.
Alex hjärta bultade som om det ville hoppa ut ur brösten på honom och illamåendet kom krypande.
Han dök ner under vattnet för att ta bort äcklet runt ankeln.
Men paniken gjorde att han andades fel och han började sjunka.
Camp Orion, California. Sommaren 2006
Alex stod vid gränsen där gräs mötte sand och såg ut över färskvattensjön.
Han bet sig betänksamt i underläppen och sneglade på sina äldre kamrater.
"Gå i då fegis." flinade Scott.
"Hur många ormar finns det i sjön egentligen...?" undrade Alex.
Hank skrockade.
"Det märker du väl när du kommit i."
Alex suckade och förbannade sig själv för att han antagit utmaningen att simma i den förbjudna sjön.
Barnen hade fått stränga order om att inte leka i sjön, eftersom det fanns vattenorm i den.
Men pojkarna var hungriga på spänning och gillade att tänja på gränserna.
Hank knuffade ut Alex i sanden.
"Kom igen nu lill-räkan, du vet vad du måste göra om du inte går i..."
De andra grabbarna skrattade.
"Fuck you all...!" fräste Alex.
Han slet av sig sina sneakers och drog sin T-shirt över huvudet. Jeans-shortsen behöll han på.
Pojkens magra kropp huttrade i den lite kyliga, mulna morgonluften.
Han hade ingen lust att simma med äckliga ormar - men han hade ingen lust att ta straffet om han bangade heller.
Bara tanken på att visa sig naken inför tjejerna på flick-lägret fick hans kinder att hetta.
Jävla dumt påhitt... muttrade Alex.
Han gick långsamt ner i det kalla vattnet.
När det nådde till midjan kändes det nästan outhärdligt.
"Krymper pitten på dig lill-räkan?" ropade en av grabbarna.
"Kyss dig i röven fisnylle!" ropade Alex tillbaka.
Han sänkte ner hela kroppen i den blöta kylan och med hackande tänder och bultande hjärta började han simma.
Hoppas det inte kommer någon orm... tänkte han nervöst.
Den grå-svart-randiga ormen var harmlös och inte giftig, och kanske inte större än en snok - men gillade man inte ormar spelade det ingen roll.
Ett bett från en vattenorm var inte farligt, men kunde kännas obehagligt.
Normalt höll sig vattenormen borta från människor, men det visste inte Alex.
Vid mitten av sjön kände Alex något som snodde sig runt hans fotled.
Alex gav ifrån sig ett litet tunt skrik.
De äckliga monstren från de senaste nätternas mardrömmar flimrade förbi hans ögon.
Alex hjärta bultade som om det ville hoppa ut ur brösten på honom och illamåendet kom krypande.
Han dök ner under vattnet för att ta bort äcklet runt ankeln.
Men paniken gjorde att han andades fel och han började sjunka.
Soundtrack/Låtlista
13 kommentarer:
Med risk för att låta petig; jag vet inte vad en vattenorm är för en orm. Hur stor är den? Är den farlig på riktigt eller mest skrämmande? Jag tror din text skulle vinna på att du beskriver ormen lite.
Han är en kämpe, Alex. Ett g har visst smugit sig in i texten "vid mitten av sjöng"
Riktigt bra. Trovärdigt språk ungar emellan och rappt tempo.
@ Pia: Ska ändra lite i texten.
Kom gärna tillbaka och läs om lite senare - och se om du får en bättre bild av vattenorm :)
Jag hoppas du gillar texten - trots brist på vattenorm-info.... :)
@ Kalle Byx: ja, visst är han en liten kämpe, vår lille Alex! :)
Åh tack för att du påpekade det överflödiga G:et i sjön! ;) Ska ta bort det
@ Anne: Tack så jättemycket!! :D
Mycket spännande. Han är med om mycket den lille. Vattenormen gav mitt perspektiv på det hela rysningar, och jag trodde att han skulle bli anfallen.
@ Anitha: Tack så mycket! :)
Ja, han är verkligen med om mycket, vår lille Alex...
Som vanligt bra intressant och välskrivet. Och respekt (del 2) är heller inte fel..
En fråga bara. Jag har upptäckt att du skriver varje ny mening på ny rad. Är det bara här eller gör du det även på A4? En kanske onödig fråga, men jag är nyfiken...
@ Hasse: Tack!! :)
Ja du... ny rad-grejen är en liten lustig vana jag har... jag är lite egen... *lol*
Så skriver jag jämt, inte bara här... Tycker texten blir mer lättläst och luftig då... ;)
Precis vad jag tycker med. Lättläst och luftig.
Jag gillar när man använder grafiska "trick" på texter. Den går in på något nytt sätt då...
@ Hasse: Kul att du också tycker så! :)
Håller med om att texten går in på ett annat sätt tack vare små grafiska trick :)
Fint beskrivet om hur det är att inte visa sig feg. Bra tycker jag!
Skicka en kommentar