Ryan, 14

Söndag, 29 november, 1970

”Nu är tårtan klar!” sa Rebecca stolt.
Det var en stor chokladtårta som hon spritsat med blå glasyr.

GRATTIS RYAN

14 ÅR

”Tänk att vår lille kille fyller fjorton idag!” sa David och kramade om Ryan.
”Fjorton år...” sa Maggie. ”Jag tycker inte det var längesen ni kom hem med honom från sjukhuset.”
”Blir vuxna alltid så här sentimentala?” sa Ryan och log.
”Yep!” fnissade Maureen och Sunshine.
”Var snälla, annars får ni ingen tårta.” sa Maggie med ett litet skratt.
”Vi är är alltid snälla.” sa Ryan. ”Kan vi äta tårta nu?”
Kate skrattade.
”Tårta före frukost?”
Ryan nickade.
”Det är min födelsedag, då kan jag äta tårta till frukost om jag vill.”
”Bra poäng.” tyckte Maureen.
”Så klart, det var ju jag som sa det!” sa Ryan kaxigt.
”Ryan, kom hit så får jag ge dig en puss!” sa Maureen.
”Aldrig i livet.” sa Ryan.
”Varför vill du inte ha en puss?” frågade Rebecca.
Ryan ryckte på axlarna och log ett snett litet leende.
”Tjejbaciller.”
Han slog sig nonchalant ner i en stol på terassen.
”Äh, du bara larvar dig lillbrorsan!” skrattade Rebecca. ”Du blir generad, eller hur?”
”Lite kanske…” mumlade Ryan.
Maureen gick fram till Ryan och lade armarna om honom.
”Du ska få en födelsedag-puss.”
Hon pussade honom på kinden.
”Tjejer är hopplösa, vet du om det?” log Ryan.
”Mmm,” log Maureen. ”och du är jättesöt. Därför får du en puss till.”
Hon pussade honom igen.
Ryan log och gav Maureen en kram.
Sedan såg han på de andra.
”Kan vi äta tårta nu?”
*