***
Ryan, Sunshine, Maureen och Sheila sprang ut ur fästningen.
”Vi måste åka till polisen!” sa Sheila.
”Det är nog ingen bra idé.” hördes en främmande röst bakom dem.
Alla fyra vände sig om.
De såg upp på en lång blond man.
Främlingen såg på plånboken som Sheila fortfarande höll i.
”Ge mig plånboken nu.”
Han slet plånboken ur handen på Sheila.
”Vi ska nog gå nu.” sa Maureen.
”Ni går ingenstans.” sa främlingen.
Han drog fram en pistol.
”In där!” han pekade på fästningen.
Han puttade dem framför sig.
”Titta här vad jag hittade.” sa den blonde till sin skadade kumpan. ”Fyra små snokande spioner.”
”Låt ungarna gå!” sa den skadade.
”Hur dum tror du jag är!” skrattade den blonde. ”Då sticker de ju till snuten och skvallrar! Nä, ni får stanna här här. Det blir väl trevligt?”
”Ska du döda oss?” frågade Sheila.
”Du rör inte ungarna!” skrek den skadade mannen.
Den blonde skrattade igen.
”Jag dödar inte ungar, jag skrämmer dem bara. Ni får stanna här har jag sagt.”
Han lyste på Ryan, Sunshine, Maureen och Sheila med sin starka ficklampa.
”Var inte ledsna nu, ungar. Det här blir som ett litet äventyr. Ungar gillar äventyr, eller hur?”
”Nej.” sa Ryan svagt.
Maureen lade armen om honom.
Sunshine och Sheila ställde sig nära dem och alla fyra höll om varandra.
Den blonde skrockade.
”Titta, vad gulligt.”
Sedan vände han sig till sin kumpan.
”Du, min vän, får blöda ihjäl. Då kanske du lär dig att man inte sätter käppar i hjulet för mig.”
”Vilken underbar dag…” suckade Sheila.
Maureen puttade på henne för att hon skulle hålla tyst.
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar