***
Skriv om fredagen den trettonde!
Matte första timmen. Inte det roligaste skolämnet och inte det lättaste att jobba med tidigt på morgonen.
När klassrumsdörren öppnades tittade eleverna förväntansfullt upp.
Ett avbrott i den trista vardagen var alltid spännande och uppskattat.
Men förhoppningarna sjönk som en sten till en sjöbotten.
Det var bara skolsköterskan.
”Hejsan barn. Jag ska bara meddela att ni efter 20-minuters-rasten ska komma till mig och få stelkrampsspruta.”
Ett förskrämt sus genom klassrummet.
Någon mumlade
”Stelkrampsspruta...”
som om det var deras avrättning de skulle till klockan tio.
”Det var väl det jag visste…” suckade Emilia.
”Visste vad då?” frågade Lars.
”Att vi skulle få otur idag!” sa Emilia.
”Varför då?” frågade en annan klasskamrat.
”Det är ju den trettonde!” sa Emilia. ”Fredagen den trettonde!”
Resten av morgonen var hela klassen nervös.
När klockan närmade sig tio försökte en del visa sig tuffa, för att det inte skulle synas hur rädda de var.
Några av flickorna grät för att några klasskamrater hade skrämt dem genom att överdrivet säga hur stor sprutan var och hur ont den gjorde.
Emilia satt uppkrupen på en toalettsits på tjejernas.
”Jag vill inte ta nån spruta…” snyftade hon.
Hon upprepade tyst för sig själv:
”Hoppas dom glömmer bort mig, hoppas dom glömmer bort mig...”
En stund senare knackade det på dörren till toaletten där hon satt.
Sedan hördes skolsköterskans röst:
”Emilia, det är din tur nu. Det är bara du kvar.”
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar