***
”Hittade du några spöken sötnos?” ropade Sheila.
”Nej...” stammade Ryan. ”Men en skadad man.”
Maureen, Sunshine och Sheila rusade dit.
”Herregud!” skrek Sheila. ”Du är ju skjuten!”
Den skadade främlingen skrattade glädjelöst.
”Jo tack, jag känner det. Hörni ungar, det är bäst att ni ger er av nu. Det är farligt för er här.”
”Farligt?” undrade Maureen.
”Ja, min kumpan kan komma tillbaka när som helst nu.”
”Din kumpan…?” frågade Sheila. ”Är du kriminell?”
Mannen skrattade till.
”Så här är det: Vi planerade några inbrott för ett tag sedan. Igår var vi här för att se var vi kunde gömma vårt byte. Men så sa jag att jag vill hoppa av. Jag vill bli hederlig. Det gillade han inte.”
”Så då sköt han dig?” sa Ryan.
Mannen log lite nu.
”Ja, då sköt han mig. Avsikten var att döda mig, men han är en usel skytt, så han skadade mig bara.”
”Herregud!” flämtade Sheila.
”Mmm. Ger er av nu! Jag vill inte att ni ska vara här om han kommer!”
”Du då?” sa Ryan.
”Tänk inte på mig, ni måste rädda er själva!”
”Men…” började Sunshine.
”Nej, lyssna på mig, lilla vän: min kumpan är verkligen farlig! Skynda er härifrån nu!”
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar