***
”Jag är helt slut!” sa Maureen när poliserna och George hade åkt. ”Nu vill jag bara sova.”
”Låter som en bra idé.” sa Sheila.
De gick upp till Maureens rum och bäddade.
Men trots att de var trötta kunde de inte sova.
Det hade hänt för mycket idag.
”Är det säkert att du inte har har ont, Ryan?” frågade Maureen oroligt.
”Ja!” sa Ryan. ”Jag lovar och svär; det är okej!”
Sedan log han och kastade sin kudde på Maureen.
”Om du vill ha tillbaka kudden får du komma hit och ge mig en puss.” flinade Maureen.
”Aldrig i livet!” fnissade Ryan. ”Jag kan sova utan kudde.”
”Men tänk om inte Maureen kan sova utan puss.” sa Sheila.
”Just det!” sa Maureen. ”Kom och ge mig en puss nu Ryan.”
”Nej!” fnissade Ryan.
”Då får väl jag ge dig en puss!”
Maureen satte sig på Ryans madrass.
Plötsligt såg hon allvarlig ut.
”Du skrämde oss idag, Ryan. Vi trodde nästan att du dog där ute på ön.”
”Men jag klarade mig.” sa Ryan.
Han lade armarna om Maureens hals.
Maureen höll om honom länge.
Sunshine och Sheila kramade också om Ryan.
”Du får aldrig skrämmas så där igen.” sa Sheila.
”Ska försöka.” sa Ryan.
”Vi tycker så mycket om dig!” sa Maureen.
”Äh lägg av.” sa Ryan blygt.
Han slingrade sig ur kramen.
Han satte sig på Maureens säng och tog sin kudde.
”Nej du!” skrattade Maureen. ”Ingen puss - ingen kudde. Kom igen nu sötnos.”
”Nej.” sa Ryan trotsigt. ”Jag ska sova här, i din säng.”
Han lade sig ner i Maureens säng och låtsades sova.
Tjejerna skrattade.
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar