Back to school… - Del 12

***
"Wow, du är verkligen extremt kittlig, Ryan!" utbrast Anne.
Sunshine och Maureen skrattade.
"Var mer är du kittlig?" frågade Anne.
"Som om jag säger det till er galningar..." fnös Ryan.
"Okej..." Anne log elakt. "då får vi kittla varje tum av din kropp."
"Nej!" skrek Ryan. "Jag kan inte ta mer!"
"Verkligen? Är det riktigt, riktigt säkert?" frågade Maureen.
”Ja!” Ryan. ”Jag ger mig. Snälla, släpp mig nu.”
”Bara om du säger: Maureen Watson är den bästa tjejen i hela världen.” krävde Maureen.
"Du är definitivt den mest galna tjejen i världen." flinade Ryan.
”Sa du att jag är galen? Nu ligger du risigt till pysen!”
Maureen stoppade händerna innanför Ryans tröja och började kittla honom igen.
"Okej, Maureen, du vinner!” pep Ryan. ”Du är inte mest galna tjejen - du är den bästa tjejen i världen!"
"Jag visste väl det." skrattade Maureen.
”Ni ska få igen för det här.” sa Ryan.
”Hur då?” frågade Anne.
”Jag kommer nog på något.” sa Ryan hemligt.
”Låter farligt.” log Maureen.
Hon klev av Ryans ben, gav honom en stor kram och kysste honom på kinden.
Ryan blev rosig om kinderna och hans öron blev röda, som de brukade bli om han blev väldigt generad.
”Vad söt du är när du rodnar.” retades Maureen.
Ryan räckte ut tungan åt henne.

Kate kom ut på verandan.
"Ryan, det är middag!" meddelade hon.
"Vad blir det?" frågade Ryan.
"Kyckling med potatismos." svarade Kate.
Sedan sade hon med ett leende:
"Och ja; flickorna kan äta med oss."
"Hur visste du att jag tänkte fråga dig om det?" undrade Ryan när de gick upp på verandan.
"Jag känner dig väldigt väl, min raring." Kate log och rufsade om sin son i håret. "Så, vad har ni hittat på för kul idag då?"
"Tortyr." mumlade Ryan.
"Vi kittlade honom." förklarade Maureen stolt.
”Jag sa ju det, tortyr.” sa Ryan truligt.