”Ingen pottig middag tack”

***
Malena, Göran och barnen skulle äta middag hos Görans syster Marianne.
En inte så angenäm lukt slog emot dem när de öppnade dörren till Mariannes lägenhet.
Noel rynkade på näsan.
”Å, fy! Äckligt! Varför luktar det potta här?”
”Potta! Äckligt!” ekade Melwin.
Tvillingbröderna höll för näsan.
Leni och Linus såg på varandra, de hade varit med förr.
”Surströmming!” utbrast de unisont.
Noel stirrade på sina äldre syskon.
”Vaddå? Får vi sur strömming? Jag gillar inte ens osur strömming!”
”Näää blää!” instämde Melwin.
”Vi får säkert nåt annat.” lugnade Leni.
”Ja, vuxna vet att barn inte gillar surströmming.” sa Linus.
Noel såg på sin pappa.
”Får vi annan mat, pappa?”
”Vet inte gubben,” sa Göran. ”du får fråga din faster, det är hon som gjort maten.”
”Faster!” ropade Noel. ”Måste vi äta sur strömming?”
Hans faster strök honom över håret.
”Nej, Noel. Jag har gjort kycklingpaj också.”
”Ja!” skrek Melwin. ”Sycking i paj är mums!”
Göran och Mariannes mor såg på Leni och Linus.
”Men ni som är lite äldre kan väl äta lite surströmming?”
”Nej, det kan vi inte.” sa Leni.
”Sycking i paj vill vi ha!” sa Melwin bestämt.
”Ja, ingen pottig middag tack.” sa Noel.
”Men det är väl bra om barnen lär sig äta lite vuxenmat?” sa Göran och Mariannes mor.
”Oh ja, jättebra.” sa Leni. ”I morgon ska vi äta pölsa.”
”Vad är pölsa för nåt...?” frågade Noel. ”Det låter läskigt.”
”Jag skojade bara,” skrattade Leni. ”och du vill inte veta vad pölsa är.”
***