*
5 December
Efter klassens studiebesök till den katolska kyrkan bestämde sig Emilia, Tony och Dante för att gå på bio. Det var smart att passa på nu när de
ändå var inne i stan (och därmed hade ett bredare urval av filmer att välja mellan).
"Vi kanske ska gå ner till bion och köpa biljetter och biogodis redan nu?" föreslog Emilia. "Och så kan vi äta en tidig fredagsmiddag sedan."
Det var en bra idé, tyckte pojkarna.
"Låter bra." sa Tony. "Vi kan ju gå till nåt ställe här i närheten och äta -
så slipper vi stressa."
Emilia nickade och gjorde tummen upp.
"Vänner, ni tänker smart." sa Dante och log.
"Ja, visst gör vi!" skrattade Emilia.
Några minuter senare hade vännerna köpt sina biljetter och godis.
"Det gick ju snabbt." sa Dante, överraskad över att det inte hade varit så långa köer som han trott.
"Eller hur!" instämde Emilia. "Kom nu grabbar, så går vi och käkar hamburgare. Jag är vrålhungrig."
När de gick mot utgången råkade en ganska lång kille i 18-19-årsåldern gå in i Emilia.
"Oj, sorry." sa killen.
"Ingen fara." log Emilia.
Tony och den främmande killens blickar möttes och de stirrade på varandra i flera sekunder.
Den äldre killen och hans kompisar gick mot en av köerna, men Tony stod kvar, som fastfrusen i golvet.
Hans blod frös till is och han hjärta bankade våldsamt.
Och i minnet fördes Tony tillbaka till en tid som numera bara existerade i hans mardrömmar.
Han försökte andas, men det kändes plötsligt instängt inne på biografen - trots att den var ganska stor och luftig.
"Hur är det...?" frågade Emilia med oro i rösten.
"Jag måste ut och ta lite frisk luft..." flämtade Tony.
Emilia och Dante skyndade med honom ut.
Efter ett par djupa andetag att iskall vinterluft kände sig Tony klarare i huvudet.
Emilia kramade honom och undrade om han mådde bättre nu.
Tony nickade och log lite.
"Jadå. Jag fick en liten chock där inne bara."
"Den där killen?" frågade Dante och pekade med tummen in mot biografen. "Vem var det?"
Tony svalde.
"Man skulle kunna säga att det var en demon från min förflutna..."
Emilia flämtade till.
"Åh herregud..." var enda hon kom på att säga.
Dante såg bestört på Tony.
"Du menar... han som var din fosterbror i din förra familj...? Skiten som mobbade och slog dig jämt, han som tänkte strypa dig?"
Tony nickade.
"Mmmm... det var han, min... plågoande."
Emilia kramade honom igen.
5 December
Efter klassens studiebesök till den katolska kyrkan bestämde sig Emilia, Tony och Dante för att gå på bio. Det var smart att passa på nu när de
ändå var inne i stan (och därmed hade ett bredare urval av filmer att välja mellan).
"Vi kanske ska gå ner till bion och köpa biljetter och biogodis redan nu?" föreslog Emilia. "Och så kan vi äta en tidig fredagsmiddag sedan."
Det var en bra idé, tyckte pojkarna.
"Låter bra." sa Tony. "Vi kan ju gå till nåt ställe här i närheten och äta -
så slipper vi stressa."
Emilia nickade och gjorde tummen upp.
"Vänner, ni tänker smart." sa Dante och log.
"Ja, visst gör vi!" skrattade Emilia.
Några minuter senare hade vännerna köpt sina biljetter och godis.
"Det gick ju snabbt." sa Dante, överraskad över att det inte hade varit så långa köer som han trott.
"Eller hur!" instämde Emilia. "Kom nu grabbar, så går vi och käkar hamburgare. Jag är vrålhungrig."
När de gick mot utgången råkade en ganska lång kille i 18-19-årsåldern gå in i Emilia.
"Oj, sorry." sa killen.
"Ingen fara." log Emilia.
Tony och den främmande killens blickar möttes och de stirrade på varandra i flera sekunder.
Den äldre killen och hans kompisar gick mot en av köerna, men Tony stod kvar, som fastfrusen i golvet.
Hans blod frös till is och han hjärta bankade våldsamt.
Och i minnet fördes Tony tillbaka till en tid som numera bara existerade i hans mardrömmar.
Han försökte andas, men det kändes plötsligt instängt inne på biografen - trots att den var ganska stor och luftig.
"Hur är det...?" frågade Emilia med oro i rösten.
"Jag måste ut och ta lite frisk luft..." flämtade Tony.
Emilia och Dante skyndade med honom ut.
Efter ett par djupa andetag att iskall vinterluft kände sig Tony klarare i huvudet.
Emilia kramade honom och undrade om han mådde bättre nu.
Tony nickade och log lite.
"Jadå. Jag fick en liten chock där inne bara."
"Den där killen?" frågade Dante och pekade med tummen in mot biografen. "Vem var det?"
Tony svalde.
"Man skulle kunna säga att det var en demon från min förflutna..."
Emilia flämtade till.
"Åh herregud..." var enda hon kom på att säga.
Dante såg bestört på Tony.
"Du menar... han som var din fosterbror i din förra familj...? Skiten som mobbade och slog dig jämt, han som tänkte strypa dig?"
Tony nickade.
"Mmmm... det var han, min... plågoande."
Emilia kramade honom igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar