*
Efter kvällsfikan ursäktade sig Emilia och smet upp på sitt rum.
Hon kände att hon genast behövde prata med någon om sina "skum-vibbar".
Tony blev glad över att höra hennes röst, men han blev orolig när Emilia berättade om de oväntade gästerna.
"Ska jag komma över...?" frågade han snabbt.
Emilia log - trots att inte Tony kunde se det genom telefonen.
"Älskling... du har ju lunginflammation, då ska man inte springa ute i vinterkyla. Jag uppskattar verkligen att du vill hålla mig sällskap, men du måste faktiskt ta hand om dig."
Tony suckade.
Sedan sa han ömt:
"Okej. Men du vet att familjen och jag finns här för dig om du behöver oss."
Emilia fick tårar i ögonen. Tony var så fin!
"Åh, finaste," utbrast hon, med mycket kärlek i rösten. "jag vill så gärna ge dig en stor kram!"
Tony skrattade mjukt.
"Och jag vill krama dig! Men du, vi ses ju i morgon kväll, när du och dina föräldrar kommer hit och firar nyår med oss."
Nu log Emilia och hon kände sig varmt om hjärtat.
"Jag längtar! Ta hand om dig nu."
"Jag lovar." sa Tony allvarsamt. "Du med. Och du, Emilia, var försiktig med skummisarna."
Det lovade Emilia att hon skulle vara.
Hon och Tony sa god natt till varandra och avslutade sitt telefonsamtal.
Som alltid när hon fått höra Tonys fina röst mådde hon bättre.
Och jag inbillar mig säkert bara, tänkte hon. Ingemar och "Vesslan" kanske inte alls är några skummisar.
Emilia suckade och skakade på huvudet åt sig själv och sina inbillningar.
Jag har för livlig fantasi.
Efter kvällsfikan ursäktade sig Emilia och smet upp på sitt rum.
Hon kände att hon genast behövde prata med någon om sina "skum-vibbar".
Tony blev glad över att höra hennes röst, men han blev orolig när Emilia berättade om de oväntade gästerna.
"Ska jag komma över...?" frågade han snabbt.
Emilia log - trots att inte Tony kunde se det genom telefonen.
"Älskling... du har ju lunginflammation, då ska man inte springa ute i vinterkyla. Jag uppskattar verkligen att du vill hålla mig sällskap, men du måste faktiskt ta hand om dig."
Tony suckade.
Sedan sa han ömt:
"Okej. Men du vet att familjen och jag finns här för dig om du behöver oss."
Emilia fick tårar i ögonen. Tony var så fin!
"Åh, finaste," utbrast hon, med mycket kärlek i rösten. "jag vill så gärna ge dig en stor kram!"
Tony skrattade mjukt.
"Och jag vill krama dig! Men du, vi ses ju i morgon kväll, när du och dina föräldrar kommer hit och firar nyår med oss."
Nu log Emilia och hon kände sig varmt om hjärtat.
"Jag längtar! Ta hand om dig nu."
"Jag lovar." sa Tony allvarsamt. "Du med. Och du, Emilia, var försiktig med skummisarna."
Det lovade Emilia att hon skulle vara.
Hon och Tony sa god natt till varandra och avslutade sitt telefonsamtal.
Som alltid när hon fått höra Tonys fina röst mådde hon bättre.
Och jag inbillar mig säkert bara, tänkte hon. Ingemar och "Vesslan" kanske inte alls är några skummisar.
Emilia suckade och skakade på huvudet åt sig själv och sina inbillningar.
Jag har för livlig fantasi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar