*
"Jag ska berätta hur vi dog." sa spökbarnet. "Mamma och jag alltså."
Emilia nickade sakta.
"Okej..." viskade hon.
Spökbarnet tog Emilia vid handen och ledde henne mot badrummet.
"Jag heter Liliana."
"Och jag heter Emilia."
Spökbarnet nickade.
"Ja, jag vet det."
Hon log lite. Men hon blev snabbt allvarlig igen.
"Du vill hjälpa oss, va?"
"Ja. Bara jag kan så ska jag göra det." svarade Emilia.
Liliana nickade.
"Du är snäll du. Jag visste att du kunde hjälpa!"
Inne i badrummet, intill det gammaldags badkaret med höga kanter, stannade flickorna.
Spökbarnet pekade.
"Där dog jag." sa hon med stilla, lite darrande röst. "Drunknade."
Emilia svalde och önskade att hjärtat kunde sluta slå så förtvivlat fort.
Liliana kramade hennes hand.
"Mannen som kom hit i kväll, han den stora... han är farlig."
Emilia började känna sig lätt illamående.
"Jag ska berätta hur vi dog." sa spökbarnet. "Mamma och jag alltså."
Emilia nickade sakta.
"Okej..." viskade hon.
Spökbarnet tog Emilia vid handen och ledde henne mot badrummet.
"Jag heter Liliana."
"Och jag heter Emilia."
Spökbarnet nickade.
"Ja, jag vet det."
Hon log lite. Men hon blev snabbt allvarlig igen.
"Du vill hjälpa oss, va?"
"Ja. Bara jag kan så ska jag göra det." svarade Emilia.
Liliana nickade.
"Du är snäll du. Jag visste att du kunde hjälpa!"
Inne i badrummet, intill det gammaldags badkaret med höga kanter, stannade flickorna.
Spökbarnet pekade.
"Där dog jag." sa hon med stilla, lite darrande röst. "Drunknade."
Emilia svalde och önskade att hjärtat kunde sluta slå så förtvivlat fort.
Liliana kramade hennes hand.
"Mannen som kom hit i kväll, han den stora... han är farlig."
Emilia började känna sig lätt illamående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar